Det finns saker man inte gör, gränser man inte överskrider. Bland annat låter man bli att trakassera och förfölja kvinnliga pensionärer i deras hem. Den gränsen har Dagens Nyheter överskridit, genom flera ovälkomna och hotfulla hembesök hos den pensionerade DN-journalist som numera skriver under pseudonymen Julia Caesar. Detta är i sig inget nytt i svensk offentlighet, människor med etablissemangskritiska åsikter har i decennier kunnat räkna med att hängas ut och trakasseras på alla möjliga och omöjliga sätt.
Pyrrhussegrar
Det intressanta den här gången är snarare det som visar att pendeln nu börjat svänga. Just nu tycks nämligen de flesta av det ideologins vakthundar, politiskt korrekta etablissemangsföreträdare, ser som framgångar snabbt förbytas i pyrrhussegrar. Detta gäller försöken att framställa USA som ett rasistiskt land, dessa försök har lett till upplopp och polismord som snarare skrämmer normala människor. Det gällde Adam Tenstas angrepp på en ung tjej från Grums, där Tensta blev tvungen att försvara sitt beteende. Och det gäller också hembesöken hos den tidigare DN-kollegan Julia Caesar.
Caesar kunde ha låtit sig skrämmas av Dagens Nyheters budskap att ”vi vet var du bor”. Men hon berättade istället, på en välbesökt blogg, om de journalister och fotografer som stövlat omkring på hennes tomt, som stått och stirrat genom hennes fönster, som skrikit åt henne genom dörren. Och oavsett politisk hemvist är det ingen stor grupp människor som sympatiserar med sådant beteende. Så reagerade konservativa skribenten Marika Formgren, i förbigående sagt en av mina favoriter på området, med en text där hon manar till bojkott av Dagens Nyheter.
Ganska snabbt har DN-lägret hamnat på defensiven. Någon uthängning av Julia Caesar är inte längre möjlig, det handlar nu snarare om skademinimering. Niklas Orrenius, den mest ihärdiga hembesökaren, påstår att han inte alls avsåg att skrämma Julia. Hans avsikt var att intervjua henne om alternativa medier.
Hur trovärdigt detta är får var och en själv fråga sig, när Orrenius tog med sig en fotograf och när han tidigare försvarat Researchgruppen (för den som inte vet det, är Researchgruppen en grupp som specialiserat sig på att hänga ut anonyma människor med fel åsikter, flera av de ledande medlemmarna är dömda för våldsbrott). Orrenius gamla kollega, Andreas Ekström, försvarar honom också med det övertygande argumentet att ”jag känner honom som jag känner mig själv, och vet hur han är som både journalist och människa”. Men historiken och indicierna talar för sig själva.
Nya konfliktlinjer
Ur ett politiskt perspektiv illustrerar det hela alltså två saker. För det första att uthängningar och liknande som skulle fungerat smärtfritt för ett par år sedan nu exploderar i ansiktet på ideologins vakthundar, journalister och andra, istället. Detta tycks leda till desperation, och grövre övertramp. Vilket i sin tur kommer förvärra situationen ytterligare för etablissemangets företrädare.
För det andra visar det var konfliktlinjerna löper i det politiska landskapet. Carl Schmitt talade på sin tid om ”vänner” och ”fiender” som politikens mest grundläggande begrepp. Dagens Nyheter visar att i dagens Sverige är det inte längre borgerlighet mot arbetarrörelse som är de både politiska lägren, de båda fienderna. Dagens Nyheter står här utan problem på samma sida som vänsterradikala Researchgruppen, Annika Hamrud ger ut böcker på ett queerförlag, et cetera. Konflikten löper idag, i DÖ:s kölvatten, alltså snarare mellan invandringskritiker och deras fiender.
Om så är fallet, och det är det, bör vi dra vissa slutsatser av det. Normalbegåvade människor finansierar exempelvis inte sina fienders verksamhet, om de har möjlighet att låta bli. Normalbegåvade människor som känner avsmak inför Dagens Nyheters beteende, eller som är kritiska mot den extrema och direkt farliga svenska invandringspolitiken och den därtill kopplade ”åsiktskorridoren”, köper inte Dagens Nyheter. Den som istället vill leva i ett samhälle där han eller hon behandlas som ett förvuxet dagisbarn, av journalister som berättar vad som ska tyckas och vad som inte ska tyckas, kan fortsätta köpa skiten. Vi andra låter bli.
Vi hittar Caesars artikel här
Vi hittar Formgrens maning till bojkott här
Vidare läsning
Fria Tider – Tidigare DN-journalist bekräftar trakasserier mot före detta kollegan
Orreniusvänstern och behovet av kontraterrorism
Lämna ett svar till Lars Andersson Avbryt svar