Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

Mohamed Omar har de senaste åren gått från att vara av etablissemanget uppburen poet via systemkritisk islamist till fullfjädrad nörd i ordets bästa betydelse. Den sistnämnda omarska inkarnationen framstår som den mest autentiska och även den friaste, det är tydligt att han trivs med att skriva om allt från fezens filosofi och upsaliensiska studenttraditioner till serietidningar och gamla rollspel.

Omar rör sig i hög grad i sfären mellan svensk nörd och anglofil gentleman, med mer än ett litet inslag av mystiker. Detsamma gäller hans litterära skapelse, professor Frans Stenberg, huvudpersonen i Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Här förenas ett flertal av de teman vi kommit att förknippa med Mohamed. Så utspelar det sig i Uppsala och dess traditionsrika studentvärld, i likhet med dessa studenttraditioner finns en stark koppling till det förflutna. I berättelsen kommer detta till uttryck inte minst genom de gamla gaslyktor som lyser upp staden (och för tankarna till det gamla spelsupplementet Cthulhu by Gaslight). Huvudpersonen är professor i egyptologi, en excentrisk sådan vilken för tankarna till Sherlock Holmes. Han klär sig som på 1920-talet, uppskattar finkultur och klär sig i fez. Hans unge hjälpreda Henning är en mer modern nörd, intresserad av Star Wars och brädspel.

Dessa båda kommer ett makabert mysterium på spåren när Stenbergs företrädare på professorsstolen inte bara mördas, utan även förlorar huvudet. Upphittade ledtrådar antyder kopplingar till uråldriga egyptiska kulter, och professor Stenberg måste vända sig till universitetet i Arkham för att kunna lösa fallet. Den i H.P. Lovecrafts fasansfulla Cthulhumytos initierade anar här att även Lovecraft varit en inspirationskälla.

Sammantaget är det hela en intressant och rolig berättelse. Spelet mellan Stenberg och Henning är det i mina ögon mest underhållande, kontrasten mellan dessa båda kommer bland annat till uttryck när Stenberg chockad spärrar upp ögonen då Henning använder en särskilt rar bok som bricka. Helgerån! Samspelet för tankarna till det mellan Holmes och Watson, och Omar hanterar det på ett föredömligt vis, samtidigt roligt och trovärdigt.

Den miljö som målas upp är också fascinerande och gotisk, sannolikt är valet av universitetsvärlden effektivt. Det är på många sätt en värld i sig, i Uppsala dessutom med en lång och potentiellt mystisk historia. Det hela känns som en första berättelse, miljön och karaktärerna lämpar sig för fortsättningar. Förhoppningsvis även längre sådana, då denna första novell är i kortaste laget. För den som uppskattar de ovan nämnda ämnena, och Omars goda berättarkonst, är det i varje fall en god bekantskap och definitivt värt sitt pris. Det behövs mer svensk fantastik med gotiska övertoner i mystisk universitetsmiljö.

Vi beställer novellen på Omars hemsida här:

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet ute nu!

tgn

Svar

  1. Profilbild för ThinkTankFrank

    Vad jag har förstått om Omars person så slits han mellan invandraren och svensken. Jag läste att det var nära att Omar konverterade till katolicismen men istället blev det islam. Som halvsvensk och muslim blev han självfallet en guldgosse i TV-soffor och i etern. Bakom fasaden mullrade det ordentligt. Det var något som pockade på hans uppmärksamhet. Allahs sanning och hans profet Mohammed. Efter att Omar hängivit sig helt och hållet till Allahs ord var han inte längre välkommen i offentligheten. Han besannade ju allas farhågor och media vill ju kunna ljuga vidare om att muslimer är hur bra och hjärtligt välkomna till oss i Sverige och absolut inget etniskt hot mot oss. Omar blev utfryst av etablissemanget som hade öppnat sin politiskt korrekta famn. Resultatet blev en deradikalisering. Utåt sett åtminstone. Det blir ju trots allt kallt om röven när man är utelämnad åt sig sig och sin egen nonkonformism.

    Varför Omar får en recension på Motpol övergår mitt förstånd.

    Jag får upplevelsen av att Motpol har vandrat in på en ny väg som jag inte är bekant med. Kanske vi inte ska repatriera någon bara de kan bekänna sig som Traditionalister och har en meritförteckning från akademierna?

    Solguru hade en träffsäkerhet av gudsnåde och Jonas kunde kalla en spade för en spade. Du är extremt skicklig och ihärdig Joakim, men det här med att försöka konvertera marxister och vänsterfolk som förläst sig på politisk litteratur, kommer det ha någon verkan? Likt dig, och så många andra, var jag vänster en gång i tiden men det som väckte mig var det etniska perspektivet. Har man inte en känsla av att man tillhör ett folk så undrar jag hur man kan ta fördel av en sådan människa?

    1. Profilbild för GenJackRipper

      Håller med om att Joakims flört med marxister är ganska tradig och meningslös.
      Sen huruvida det appliceras på Muhammed Omar…

  2. Profilbild för ThinkTankFrank

    Vad jag har förstått om Omars person så slits han mellan invandraren och svensken. Jag läste att det var nära att Omar konverterade till katolicismen men istället blev det islam. Som halvsvensk och muslim blev han självfallet en guldgosse i TV-soffor och i etern. Bakom fasaden mullrade det ordentligt. Det var något som pockade på hans uppmärksamhet. Allahs sanning och hans profet Mohammed. Efter att Omar hängivit sig helt och hållet till Allahs ord var han inte längre välkommen i offentligheten. Han besannade ju allas farhågor och media vill ju kunna ljuga vidare om att muslimer är hur bra och hjärtligt välkomna till oss i Sverige och absolut inget etniskt hot mot oss. Omar blev utfryst av etablissemanget som hade öppnat sin politiskt korrekta famn. Resultatet blev en deradikalisering. Utåt sett åtminstone. Det blir ju trots allt kallt om röven när man är utelämnad åt sig sig och sin egen nonkonformism.

    Varför Omar får en recension på Motpol övergår mitt förstånd.

    Jag får upplevelsen av att Motpol har vandrat in på en ny väg som jag inte är bekant med. Kanske vi inte ska repatriera någon bara de kan bekänna sig som Traditionalister och har en meritförteckning från akademierna?

    Solguru hade en träffsäkerhet av gudsnåde och Jonas kunde kalla en spade för en spade. Du är extremt skicklig och ihärdig Joakim, men det här med att försöka konvertera marxister och vänsterfolk som förläst sig på politisk litteratur, kommer det ha någon verkan? Likt dig, och så många andra, var jag vänster en gång i tiden men det som väckte mig var det etniska perspektivet. Har man inte en känsla av att man tillhör ett folk så undrar jag hur man kan ta fördel av en sådan människa?

    1. Profilbild för GenJackRipper

      Håller med om att Joakims flört med marxister är ganska tradig och meningslös.
      Sen huruvida det appliceras på Muhammed Omar…

  3. Profilbild för Guest
  4. Profilbild för Maximus

    It´s all about the money…jag tror Omarponken drog dit där det fanns cash, eller som hans gamla bundis Jonas Khemri (fan, där var jag tvungen att skriva fjollans namn) sade, ”att blåsa svennarna på lite pengar..” när han satt och grina på bokmässor och intervjuer över hur han slets mellan sin invandraridentitet och alla rasistiska svenskar och garva hela vägen till banken. Knappast är ju denna Jonas någon stereotyp ”blatte” utan snarare en nästan transsexuell feminin she-maletyp som utan problem kan intrigeras i svensk pk-medelklass eller i universitetsvärlden. Det är nog snarare i den orientaliska machogangster invadrarsfären ute i förorterna där Jonas och kanske Omar skulle få problem. Jonas med största sannolikhet. Tror knappast de umgås med våldsbenägna Black Cobratyper.

    Förstår icke heller varför man ger Omar reklam, han hamnar nog i tv-sofforna igen. Man kan våldta, mörda, slå ihjäl pensionärer på en parkeringsplats eller gruppvåldta en berusad svensk tjej i timmar. Så varför inte förlåta en ”intellektuell snedtändning”? Media, feministerna, kulturvänstern och alla borgare förlåter helhjärtat. Bara du är politiskt korrekt. Gärna icke-svensk. Inga problem alls.

    Förövrigt så ger beskrivningen av Omars nya ”bok” alla indikationer av att vara en sedvanlig ”rip off” och halvslött plagiat av Sherlock Holmes och Ture Sventon, eller något åt det hållet. Alltså inget att lägga pengar på.

    Och varför ger jag en ”nobody” som Omar uppmärksamhet? Jag läser det mesta Oskis skriver. Alltid gjort. Nästan allt håller jag med om, i vissa fall inte, men hade lite tid över och fick skriva av mig lite. Tillbaks till den preussiska marschmusiken..14!

Lämna ett svar till Maximus Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *