För många människor kan det förmodligen verka konstigt att man är ”antiliberal” eller ”antikommunist”. Social rättvisa, lika rättigheter för alla, frihet och ett samhälle där man inte kallar varandra elaka saker är väl svårt att vara mot, egentligen? Det är väl bättre att vara snäll än att vara elak? Gissningsvis beror denna reaktion på ett par saker. Dels att vår sida saknar tillgång till media, dels att vi brister både i vår kommunikation och självsanering. I hög grad delar de flesta människor samma grundvärderingar, exempelvis vad gäller synen på andra. Normalt vill man dem väl snarare än illa. Hur kan det då komma sig att man inte blir vänsterliberal? Det borde ju vara bättre att vilja ge ”allt åt alla” än att bara ge dem en mindre del av det, den som vill ha två miljoner invandrare borde ju vara en godare människa än den som bara vill ha en halv miljon. Hur kan man, om man inte är en dålig människa, alltså inte vilja vara politiskt korrekt? Borde inte samhället vara som ett dagis för vuxna?
Jag ser tre huvudsakliga skäl till detta. Det är förövrigt skäl som identifierats ända sedan jakobinernas och Lenins dagar, även om vår tids ”vänster”, ”politiskt korrekta” och ”social justice warriors” är både intellektuellt och mänskligt att betrakta som bleka skuggor, trista kopior av en Robespierre, en Saint-Just, en Marx eller en Adorno. Vad man ska kalla dem är en öppen fråga, idag fastnar vi för ”vänstern” (notera förövrigt citationstecknen, de finns där av en anledning).
Resten av isberget
They spoke much of tolerance, because they needed the very same for themselves, but already at that time there was no-one more intolerant than they against all those who gainsaid their opinions.
– Carl Ludwig von Haller
Det första skälet är väldigt enkelt, ”det kommer mera”. Den retorik ”vänstern” presenterar förefaller ofta logisk och tilltalande. Orättvisor är fel, fattigdom är inte bra, rasism är elakt, och så vidare. Människor ska kort och gott vara snälla mot varandra. Denna retorik kan man ofta hålla med om.
Problemet är att sådan retorik bara är en del av ”vänsterns” program. Den del av isberget som döljs under vattenytan är mindre sympatisk. Exempelvis är metoderna ofta skadliga, medicinen har ihjäl patienten eller gör henne i varje fall till slav under doktorn. För att komma tillrätta med elakt och sårande språk kan man de facto avskaffa yttrandefriheten, och dessutom bara för motståndarna. För att avskaffa orättvisor kan man tänka sig att avskaffa både det privata ägandet och det privata initiativet och föra över det till statstjänstemän. Man vill bekämpa rasism, något många kan instämma i, genom att utplåna de europeiska etnos, sannolikt mindre populärt. Et cetera.
Vad man inte minst kan identifiera är en tendens som kan kallas platonisk. ”Vänstern” har utvecklat ett antal idévärldar, med namn som ”historiematerialism”, ”postkolonial teori” och ”queerteori”, vilka bestämmer hur de ser på den konkreta verkligheten och de människor som där lever. Detta är ett skäl till att den är direkt farlig. Ett exempel är synen på mänskligt lidande. Detta bestäms av vilka grupper människor tillhör, om de i den abstrakta idévärlden beskrivs som priviligierade eller inte. Hatet mot ”vita män” har här föregåtts av hatet mot ”borgarna”, ”kulakerna” med flera. Detta gör att det är svårt att ta påståendena om överlägsen godhet på allvar. ”Vänsterns” behandling av exempelvis hjälplösa ukrainska småbönder visar att ”det finns mer” här än bara en allmän människokärlek. Konkreta människors konkreta lidande bedöms mot bakgrund av abstraktioner.
I ”vänsterns” program ingår snart sagt alltid åtgärder som utökar statens befogenheter och makt. Även detta kan man vara kritisk till utan att för den delen vara en dålig människa. Kanske särskilt om de människor som står bakom programmet redan är eller planerar att bli en del av denna stat.
Oavsedda konsekvenser
Appeal to reason through rational argumentation does not work well today because the mindset of secular leftism is irrationalistic. That mindset is also disjointed, incoherent, and given to distraction. Hence, one moment a man is claiming that rational argumentation is “mere word-games”, “fiddling with language”, etc, and the next, he is claiming something on its basis. The secular leftist accepts no greater authority than his own desires. Reason cannot lead him.
– Deogolwulf
I samhällsvetenskapen talar man ibland om ”kobraeffekten”. När myndigheterna i Indien införde skottpengar på kobror ledde det till att en del började föda upp dem och att antalet kobror ökade. Om man har bristande kunskap om samhälle och verklighet kan beslut och reformer ha oavsedda konsekvenser. Detta är ett inslag i en konservativ världsbild, vi vet för lite om hur samhället fungerar för att våga oss på väldigt omfattande reformer. Det är också ett tungt vägande argument mot ”vänstern”, då det som ovan antytts handlar om en grupp som vill använda staten för just omfattande reformer. Vi vet exempelvis att tiotals miljoner kineser dog som följd av ”det stora språnget”. Man kan fråga sig vilka oavsedda konsekvenser mångkulturalismen, nya amerikanska vapenlagar, domen mot Dan Park, et cetera kommer ha. Som antytts ovan är redan de avsedda konsekvenserna problematiska.
Dessa oavsedda konsekvenser blir värre ju sämre kunskap man har om samhället och människan. Många har kritiserat ”vänstern” för att dess analys av världen har stora luckor. Marx saknade exempelvis en teori om staten och om nationer, den hugade kan spåra hur detta förföljt marxismen som praktik (staten ”vittrade” inte bort). Det har också sagts att ”vänstern” saknar en nyanserad antropologi. Och om man inte vet hur människor fungerar riskerar ens reformer att få oönskade konsekvenser.
Detta är en tungt vägande orsak att ta ”vänstern” med en nypa salt. Även om de faktiskt vore godare än oss andra, har de bevisligen dålig koll på hur saker och ting fungerar. När det till detta dessutom kommer en bristande självinsikt är det naturligt att man inte vill ha dem på beslutsfattande positioner.
Den stora staten är farlig. Civilisationer är ömtåliga. Nya eliter är inte nödvändigtvis bättre än gamla. Et cetera.
Antropologi
Det kanske tyngst vägande skälet att misstro ”vänstern” är emellertid antropologiskt. Många av dess företrädare är kort och gott dåliga människor, människor med bristande inre balans som strävar efter makt. Detta uttrycks tämligen väl i Lennbergs dikt om Katten och papegojan, skriven strax efter Franska revolutionen och terrorn. Katten smickrar den granna fågeln och råder den att lämna sin bur, men papegojan svarar artigt:
Men rörande den frihetsläran, varom med sådant nit du dina läxor ger, så tycks mig som därvid jag någon avsikt ser, och … jag kan icke ha den äran att komma ner. Jag med min lott är nöjd, ej vågsam och förveten: utav min fröken jag beror. Jag har väl något tvång, och litet trångt jag bor, men jag en lycka har, som är väsentligt stor, och det är hägnet, säkerheten mot din jakobinska klor.
Papegojan uttrycker sig inte särskilt nietzscheanskt, men det är en fungerande allegori. Viljan till makt kan döljas bakom tilltalande retorik. Detta förvärras inte sällan av att ”vänstern” saknar det som kan ha en sansande effekt på många andra, som kristendom, moralfilosofi och ett hedersbegrepp. Istället har de en historiesyn som förenar nihilism och utopism, ändamålet helgar medlen. Detta har historiskt ofta gjort dem farliga för sin omgivning, idag intoleranta och i avsaknad av proportioner. Finkielkraut och Sloterdijk har summerat detta som att det är lättare att vara ett samvete än att ha ett. Problemet kvarstår dock för omgivningen, vilken har att göra med människor som saknar samvete men gör anspråk på att vara samveten för alla andra. Till detta kommer den ovan nämnda ”platonismen”, vilken kan ge häpnadsväckande effekter. Ett exempel är människor som upprörs mer av ”elaka ord” i svenska barnböcker än av reella fenomen som krig och svält. Sådana människor är svåra att ta på allvar.
Sammantaget finner vi alltså att man kan vara en bra människa utan att bli ”vänster”, trots den ofta tilltalande retoriken. För bakom retoriken finns ett totalitärt projekt, kombinerat med bristande förståelse för hur samhällen och människor fungerar, ofta företrätt av människor olämpliga att leda ett samhälle.
Detta betyder inte att vänstern i sin helhet är av ondo. Ibland har den spelat en viktig roll som motvikt mot en lika problematisk ”höger”, ibland har värdefulla personer och perspektiv varit en del av den. De senare kan man dock ta till sig utan att behöva köpa hela paketet.
Lämna ett svar till Parsifal Avbryt svar