Joakim Andersen

von Wright och myten om framsteget

Georg Henrik von Wright (1916-2003) betraktades av många som Finlands viktigaste intellektuelle. Han var filosof, men också engagerad i samhällsdebatten. von Wrights perspektiv på samhälle, vetenskap och historia är intressant, då det utgör en komplex och fruktbar civilisationskritik. Inte minst analyserar han centrala begrepp som framsteg och modernitet, och blottlägger deras inneboende motsättningar och olika ansikten.

von Wright visar också att man kan finna en hel del av värde i Frankfurtskolans kritiska teori, inte minst använder han sig med lyckat resultat av Jürgen Habermas distinktion mellan livsvärld och system. Hans skildring av en rationalitet som slår över i det synnerligen irrationella för tankarna till Horkheimer och Adorno. Bland hans inspirationskällor finner vi bland annat även Spengler och Wittgenstein. I grunden är hans civilisationskritik dock varken ”höger” eller ”vänster”, och von Wright skriver att han känner stark frändskap med både värdekonservativa och vänsterintellektuella. De förra beskriver han som människor vilka ”har en övervägande konservativ smak, som inte lätt faller i farstun för allt modernt och som känner tacksamhet och vördnad för fädrens insats och minne”. Vad gäller de vänsterintellektuella noterar han redan på 1980-talet att de ”förefaller vara i snabbt utdöende”. Båda grupperna förmår i varje fall se kritiskt på världen. von Wright skiljer sig från båda genom att han varken tror ”på den ljusnande framtid eller på den gamla goda tiden”. Hans hopp är snarare människans förmåga till självreflektion.

vW

Moderniteten enligt von Wright

Också frågan om den industriella produktionsformens biologiska ändamålsenlighet är värd att tas på fullt allvar. Det gäller inte bara vårt förhållande till naturen utan också till exempel människohjärnans förmåga att handha och kontrollera mycket komplicerad teknologi.
– von Wright

von Wrights analys av moderniteten är av värde. Han utgår från Dante och Spengler och beskriver den moderna europén som faustisk. Den nyfikenhet som tidigare sågs som en synd eller som högst tveksam ses nu som något gott, ökad kunskap är nu något i sig gott. Samtidigt blir tre sfärer autonoma, både från varandra och från det von Wright kallar Ordets auktoritet (traditionen, det heliga). Dessa tre sfärer är kunskapen, moralen och konsten. De lyder framöver sina egna regler.

von Wright intresserar sig främst för kunskapens och moralens sfärer, men skriver också att konstens sfär kan ha en profetisk och vägvisande roll. Att det moderna projektet har (minst) två olika aspekter innebär en latent konflikt, även när man inte ens är medveten om dessa olika aspekter. Detta gäller inte minst framstegstron, en central del av det moderna.

von Wright visar att detta framsteg kan definieras på två olika sätt. Det kan handla om en mer instrumentell tolkning, där framsteg handlar om ökad kunskap och växande BNP. Men det kan också vara en mer moralisk tolkning, där det handlar om en ständigt bättre människa, en fri och jämlik kosmopolit i ett ständigt mer fullkomnat samhälle. Mellan dessa båda tolkningar finns en potentiell konflikt. von Wright noterar att framsteg genom växande kunskap leder till ett teknosystem. Han skriver:

Vetenskapen utgör grundvalen för människans teknologiska behärskande av naturen. Inom ramen för ett industrialiserat produktionssätt har detta herravälde kommit att främja ekonomisk tillväxt och högre levnadsstandard. Alliansen mellan vetenskap, teknik och industri kan kallas ett teknosystem. Det tenderar att bli globalt och transnationellt.

Detta teknosystem invaderar både det politiska och ”den lilla världen”, livsvärlden. För individer och samhällen leder drömmen om en emancipatorisk kunskap paradoxalt nog till ofrihet, rationalitet till irrationalitet. Detta oavsett om man görs arbetslös på grund av att arbetstillfällen flyttar utomlands eller om man hotas av ett kärnvapenkrig. von Wright tar upp alienation och arbetslöshet, liksom konflikten mellan en demokrati som är nationell och ett teknosystem som är alltmer övernationellt. Konflikten mellan kunskapens sfär och moralens, mellan ekonomi och politik, blir manifest.

Men von Wright skildrar även hur den moraliska sfärens projekt slår över i sin motsats, hur strävan efter demokrati leder till en reifiering av ”de yttre formerna för rationell administration, byråkrati och lagstiftning i folkets namn”, en ”formalisering av demokratin”. Han identifierar även konflikten mellan frihet och jämlikhet.

lm
– Louis Moe

Sålunda hotar människans frigörelse och självständighet, både som kunskapande subjekt och som fritt handlande varelse, att gå förlorade på grund av det deformerande inflytandet på livsvärlden – dess ”kolonisering” för att använda Habermas term – från de bägge systemen.
– von Wright

Överhuvudtaget är von Wright fascinerande i sin analys av den moderna världen, dess uppkomst och inbyggda motsättningar. Han visar hur den bygger på en mycket obekväm syntes av judiskt och grekiskt arv, ”Aten och Jerusalem”, där det grekiska byggde på en vilja att finna lagar i naturen och det judiska på en tro på Ordet. Till dessa två städer har sedan tillkommit Manchester. Redan tidigt valde den västerländska människan att bortse från befallningen att inte äta från kunskapens träd, men fortsatte att behålla tron på sin gudagivna överhöghet över den övriga skapelsen. Det tycks som om von Wright har störst förhoppning vad gäller det grekiska synsättets möjlighet att bidra till besinning, religion och tradition ser han inte som realistiska lösningar.

…långt mera ansvarslös och samtidigt handlingsförlamande finner jag en optimism som menar att man lugnt kan låta utvecklingen gå vidare i stort sett som förr i förvissning om att mera forskning, ny teknik och marknadskrafternas fria spel ändå till slut skall ställa allt till rätta. Jag har ett intryck av att det är i en sådan vanmaktens optimism som regeringarna sjunkit ner och i vilken de försöker söva de människomassor över vilka de styr.
– von Wright

Det finns hos von Wright en givande beskrivning av konflikten mellan teknosystemets globalisering och den demokratiska staten, inte minst mindre stater som Sverige och Finland. Bland annat skriver han om hur konsumtionssamhället bidrar till standardisering:

Kanske finns här ett frö till en global kultur. I första hand är emellertid verkan snarare att traditionella kulturmönster bryts sönder än att grunden läggs för nya former av global gemenskap. Därmed hotar den känsla av nationell identitet som förenat människorna i de tidigare nationalstaterna, och som givit särprägel åt olika nationers insatser på kulturens område, att uttunnas eller rentav utplånas.

ghvw

Detta kan leda till ”värdevakuum med en upplösande inverkan på moral och medmänsklig solidaritet”, till narcissism och främlingshat. En paradoxal följd av detta är att den som inte vill se det von Wright kallar nynationalism heller inte bör uppmuntra uppgivandet av den nationella suveräniteten. Samtidigt som det alltmer globaliserade teknosystemet gör detta till ett svårt projekt.

En på sina tillgångar uttömd, förhärjad jord, en förgiftad atmosfär och döda hav och floder erbjuder inte längre förutsättningar för fortsatt mänskligt liv.
– von Wright

Sammantaget framstår von Wright som en värdefull civilisationskritiker, i gott sällskap med bland andra Pentti Linkola och Arne Næss. Han dekonstruerar begreppet framsteg, ifrågasätter tillväxten, och förespråkar en politik som vänder befolkningsökningen. Roligt är också att von Wright visar att hans vän, Wittgenstein, tycks ha delat hans syn på myten om framsteget. Han erbjuder inte så många lösningar, men han ställer de nödvändiga frågorna och ger en värdefull historisk bakgrund till både globalisering och miljökris. von Wright kombineras med fördel med mer traditionellt och djupekologiskt sinnade civilisationskritiker.

Relaterat

John Järvenpää – Ständig ekonomisk tillväxt – historiens värsta utopi
Pentti Linkola – Can Life Survive?
Upplysningens dialektik

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.

Svar

  1. Profilbild för Bergfast
    Bergfast

    Dagens politiska tillstånd av både trolöshet, hopplöshet, frustration och besvikelser hos många medborgare, både invandrade medborgare och inhemska, ligger som några slags – regntunga skyar – över det mentala och psykologiska allmäntillståndet i Sverige.

    Kanske främst bland dem som inte är nöjda med eller har förtroende för den politik som förs både i Sverige och på andra håll i världen, och kanske inte heller har så stort förtroende för politikerna själva.

    Det konstateras gång efter annan, inte minst på förtydligande, informativa och upplysande bloggar, både av bloggare själva och i kommentarfälten, att det verkar finnas (finns), mycket starka inflytanden från ett internationellt,
    globaliserat och nationslöst och gränslöst näringsliv, som sätter sin agenda
    inom både massmedier och politik inom nationalstaterna, och också därmed i praktiken styr över dessa.

    Ett starkt inflytande som inte verkar vara (eller inte är), särskilt välvilligt mot
    ursprungsinvånare i de europeiska (f.d.) nationalstaterna och deras
    ursprungsbefolkningar. Dessas identiteter och självuppfattningar verkar man vilja sudda ut, i internationalismens och i globalismens heliga namn.

    De olika ursprungsinvånarna i de gamla europeiska nationalstaterna, alltså s.k. vanliga människor och vanligt folk, som genom sin konsumtion anses göra val, de som också är röstberättigade i s.k. demokratiska val, de har i alla tider på ett ganska så självklart sätt beskrivit sig själva med sina nationers beteckningar. Detta kan de idag inte längre riktigt göra det på samma sätt som tidigare.

    Alltså de som på ett ganska så självklart sätt tidigare identifierade sig själva som t ex norrmän, danskar, svenskar, engelsmän, fransmän, holländare, tyskar, greker, ungrare, rumäner, ryssar, italienare, spanjorer, belgare, polacker, jugoslaver, (serber, kroater, montenegriner), finnländare, irländare, skottar, malteser, schweizare, et cetera osv., de förväntas nu alla att drastiskt, hastigt och lustigt sträva efter att vilja förneka sig själva inklusive alla de riktmärken och variabler som de kan identifiera och identifieras med, som varande kännetecknande för dem själva och vilka de är.

    Det bedrivs någons slags – antifolkistisk – propaganda mot ursprungsinvånarna i alla de olika europeiska nationalstaterna. En propaganda som vill försöka förneka dem deras identiteter.

    Deras språk skall helst förändras, deras självuppfattningar skall alla helst förnekas och alla deras identifieringsmarkörer skall försöka nollställas.

    Alla de riktmärken och igenkännande variabler som tidigare funnits för dem alla, måste de nu förneka och inte låtsas tycka om, och heller inte vilja identifiera sig till, om de inte vill riskera att bli benämnda för att automatiskt vilja vara potentiellt – fientliga – mot alla – andra – folk och befolkningar. Eller t.o.m. anklagas för att automatiskt också anses vara potentiellt s.k. – rasistiska – enbart om de vill säga sig kanske föredra – de sina – framför – andra – .

    Om de alltså öppet vill säga sig – tycka om – just sina signalement och
    igenkänningsmarkörer, både vad gäller språk, etniska profiler, kultur eller
    traditioner, så kan detta riskera att automatiskt antas vilja förneka andra
    människor och det som för dem är deras identifierande riktmärken och kännetecknande variabler.

    Etniska, kulturella, traditionella och språkliga riktmärken och identitetsmarkörer som för alla olika slags folk och människor betyder hemma, eller betyder identitet och identifiering, för dem, skall för de europeiska olika ursprungsfolken, förnekas. Det som gäller livsstilar i allmänhet, mat, musik, dans, religion, tradition, historia och andra kulturella markörer, som för dem innebär och betyder hemma, antas alltså medföra ett slags automatiskt hatande av andra folk, enbart för att eventuellt viljor till självbevarande av – det egna – då kanske uttrycks, yttras, eller manifesteras och finns inom nationalstaternas ursprungsbefolkningar.

    Men det är endast ursprungsinvånare i de europeiska nationalstaterna som måste förneka sig själva för att därmed kunna undgå att riskera stämplas med nedsättande epitet och beskyllningar om att automatiskt vilja vara fientliga mot – andra – . Om de skulle vägra att vilja förneka sig själva de identifierande signalement som ingår i den egna självuppfattningen och identiteten, utan öppet säga att man t ex tycker om blonda människor, så antas det automatiskt betyda att man inte tycker om ickeblonda människor…

    De utomeuropeiska invandrade befolkningsgrupperingarna av olika slag med just sina olika kännetecknande signalement, kulturella präglingar, etniska profiler, språk, traditioner, osv., som för dem betyder – hemma – och som för dem är identifierande markörer i deras självidentifieringar och identifieringar av varandra, behöver inte förnekas. Dessa förväntas heller inte att alls förnekas, eller tas avstånd från, på samma sätt som ursprungsbefolkningarna i Europa förväntas göra.

    Tvärtom, de invandrande grupperingarna av olika folk, kulturer, språk osv., de uppmuntras att – bevara sig själva – och också att vara stolta över sig själva och sina språk, sina signalement, sina kulturer och traditioner.

    Utomeuropeiska invandrade riskerar alltså inte alls på samma sätt som ursprungsinvånare i Europas olika nationalstater att kunna automatiskt bli beskyllda för potentiell – fientlighet mot andra – , (alltså de som för dem är – främlingar – , nämligen ursprungsinvånarna i de europeiska nationerna), om de öppet deklarerar kärlek, försvar för och preferens till just – de sina – .

    De invandrade riskerar inte att bli beskyllda för s.k. – rasism – om de
    själva föredrar att bo så nära deras egna släktingar, vänner, fränder och –
    likar – som möjligt. Heller inte om de skulle vilja föredra att ge arbete främst till – de sina – , om de skulle råka ha ett eget företag osv. Eller heller inte om de på andra sätt skulle vilja föredra att identifiera sig med – de sina – och –
    det egna – , före – de andra – och – det andra – , (dvs. de för dem – främmande människorna – , och – främmande kulturen – , språket och traditionen som finns i det land som de invandrat till.)

    I princip verkar det finnas en tro att s.k. färgade människor av olika slag, över huvud taget inte alls varken kan, vill, eller har förmågor till att potentiellt kunna vara s.k. – rasister – eller s.k. – främlingsfientliga – , människor. Alltså där de själva då – gör skillnad – mellan – deras egna – och dem som för dem själva är – de andra – .

    Detta antas och anses endast s.k. vita människor över huvud taget kunna, samt också att vilja och ha förmågor till.

    Detta är någonting mycket märkligt.

    Alla olika slags människor har överallt betydligt lättare för att just kunna identifiera sig själva med och till just dem som – liknar dem själva – . Det är inte lika enkelt för just alla olika slags folk och människor runt hela jordklotet att kunna identifiera sig själva med och till det som för dem – inte liknar – dem själva.

    I själva verket är ju detta ett allom mänskligt fenomen, som det dessutom är
    människovänligt att visa hänsyn och förståelse inför.

    Att tillerkänna detta behov och fenomen till alla olika folk och människor, är någonting både människovänligt och någonting som dessutom bidrar till att värna och bevara en mångfaldighet inom människosläktets alla olika folk, kulturer, språk, musik och traditioner av olika slag, och för att denna mångfaldighet som finns, också kan fortsätta att få finnas,

    Språk kan t ex inte hållas levande om det inte fortsätter att talas av just de människor som kan tala det.

    Detta fenomen av att lika identifierar sig med sina likar, över hela jordklotet, behöver oftast inte alls handla om någon automatisk s.k. – rasism – , och inte alls inte om någon slags automatisk s.k. – fientlighet mot andra – (utan anledning), heller.

    Det handlar oftast istället om ett allom mänskligt – fenomen – och om ett allom mänskligt behov där känslor av hemmahörighet med, identifiering med och känslor av tillhörighet och samhörighet med, och som därför också lättare går att förstå och också bekräfta, det och dem som kan bli beskriva, uppfattas vara och förstås vara, det egna, och de sina. Det är ett överallt förekommande fenomen.

    Det som på just en mängd identifierbara områden, och oftast också mycket synliga och också mätbara områden som människor identifierar sig själva till, dem och det som de är präglade på sedan barnsben, och som för dem alla betyder och innebär just hemma, det är nästan omänskligt att vilja förneka några människor.

    Sådana faktorer gäller inte minst på det etniska området och det biologiska, men också det språkliga, det traditionella och det kulturella området, samt även det politiska och också det sociala området, som helt enkelt inte går att bortse från, om man vill vara människovänlig.

    Om man t ex ser en samling ortodoxa judiska rabbiner, eller också en samling samer i traditionell klädsel, eller romer i deras traditionella klädsel, och andra folkgrupper med traditionell klädsel, ex indier, afghaner, kineser, eller även i viss mån européer, osv., så ser man att de alla i det stora hela ser nästan exakt likadana ut.

    De känner sig förmodligen trygga i att på detta medvetna sätt just eftersträva en i det närmaste total likhet med varandra. Det är förmodligen faktorer som kan underlätta känslor av gemenskap och samhörighet och som i sin tur kan underlätta samvaro och överbrygga eventuella motsättningar därför att man ser sig som en enhet när man i det närmaste och i det stora hela ser likadana ut.

    ATT olika befolkningar och olika folk och människor verkligen finns, och också ser olika ut, att de verkligen har olika traditioner, språk, berättelser, etniska signalement och kulturer, är en rikedom för hela mänskligheten.

    Att tillåta dem alla känslor av samhörighet med samt identifiering med och till just dessa variabler av olikhet som finns inom människosläktet är människovänligt att göra.

    Detta förhållningssätt beskyddar och försvarar också i förlängningen att det kan fortsätta att finnas just olika folk, språk, sånger, melodier, traditioner, berättelser, kulturer, mat, kläder, musik, arkitektur osv., osv.

    Till glädje och rikedom för alla…

    Det vore ju mycket tråkigt om alla olika folk och människor till slut alla blev likadana….

    Kvar skulle inte bli någon variationsrikedom alls inom människosläktet…

    Mycket tråkigt….

    ……

    Svara
  2. Profilbild för Bergfast
    Bergfast

    Dagens politiska tillstånd av både trolöshet, hopplöshet, frustration och besvikelser hos många medborgare, både invandrade medborgare och inhemska, ligger som några slags – regntunga skyar – över det mentala och psykologiska allmäntillståndet i Sverige.

    Kanske främst bland dem som inte är nöjda med eller har förtroende för den politik som förs både i Sverige och på andra håll i världen, och kanske inte heller har så stort förtroende för politikerna själva.

    Det konstateras gång efter annan, inte minst på förtydligande, informativa och upplysande bloggar, både av bloggare själva och i kommentarfälten, att det verkar finnas (finns), mycket starka inflytanden från ett internationellt,
    globaliserat och nationslöst och gränslöst näringsliv, som sätter sin agenda
    inom både massmedier och politik inom nationalstaterna, och också därmed i praktiken styr över dessa.

    Ett starkt inflytande som inte verkar vara (eller inte är), särskilt välvilligt mot
    ursprungsinvånare i de europeiska (f.d.) nationalstaterna och deras
    ursprungsbefolkningar. Dessas identiteter och självuppfattningar verkar man vilja sudda ut, i internationalismens och i globalismens heliga namn.

    De olika ursprungsinvånarna i de gamla europeiska nationalstaterna, alltså s.k. vanliga människor och vanligt folk, som genom sin konsumtion anses göra val, de som också är röstberättigade i s.k. demokratiska val, de har i alla tider på ett ganska så självklart sätt beskrivit sig själva med sina nationers beteckningar. Detta kan de idag inte längre riktigt göra det på samma sätt som tidigare.

    Alltså de som på ett ganska så självklart sätt tidigare identifierade sig själva som t ex norrmän, danskar, svenskar, engelsmän, fransmän, holländare, tyskar, greker, ungrare, rumäner, ryssar, italienare, spanjorer, belgare, polacker, jugoslaver, (serber, kroater, montenegriner), finnländare, irländare, skottar, malteser, schweizare, et cetera osv., de förväntas nu alla att drastiskt, hastigt och lustigt sträva efter att vilja förneka sig själva inklusive alla de riktmärken och variabler som de kan identifiera och identifieras med, som varande kännetecknande för dem själva och vilka de är.

    Det bedrivs någons slags – antifolkistisk – propaganda mot ursprungsinvånarna i alla de olika europeiska nationalstaterna. En propaganda som vill försöka förneka dem deras identiteter.

    Deras språk skall helst förändras, deras självuppfattningar skall alla helst förnekas och alla deras identifieringsmarkörer skall försöka nollställas.

    Alla de riktmärken och igenkännande variabler som tidigare funnits för dem alla, måste de nu förneka och inte låtsas tycka om, och heller inte vilja identifiera sig till, om de inte vill riskera att bli benämnda för att automatiskt vilja vara potentiellt – fientliga – mot alla – andra – folk och befolkningar. Eller t.o.m. anklagas för att automatiskt också anses vara potentiellt s.k. – rasistiska – enbart om de vill säga sig kanske föredra – de sina – framför – andra – .

    Om de alltså öppet vill säga sig – tycka om – just sina signalement och
    igenkänningsmarkörer, både vad gäller språk, etniska profiler, kultur eller
    traditioner, så kan detta riskera att automatiskt antas vilja förneka andra
    människor och det som för dem är deras identifierande riktmärken och kännetecknande variabler.

    Etniska, kulturella, traditionella och språkliga riktmärken och identitetsmarkörer som för alla olika slags folk och människor betyder hemma, eller betyder identitet och identifiering, för dem, skall för de europeiska olika ursprungsfolken, förnekas. Det som gäller livsstilar i allmänhet, mat, musik, dans, religion, tradition, historia och andra kulturella markörer, som för dem innebär och betyder hemma, antas alltså medföra ett slags automatiskt hatande av andra folk, enbart för att eventuellt viljor till självbevarande av – det egna – då kanske uttrycks, yttras, eller manifesteras och finns inom nationalstaternas ursprungsbefolkningar.

    Men det är endast ursprungsinvånare i de europeiska nationalstaterna som måste förneka sig själva för att därmed kunna undgå att riskera stämplas med nedsättande epitet och beskyllningar om att automatiskt vilja vara fientliga mot – andra – . Om de skulle vägra att vilja förneka sig själva de identifierande signalement som ingår i den egna självuppfattningen och identiteten, utan öppet säga att man t ex tycker om blonda människor, så antas det automatiskt betyda att man inte tycker om ickeblonda människor…

    De utomeuropeiska invandrade befolkningsgrupperingarna av olika slag med just sina olika kännetecknande signalement, kulturella präglingar, etniska profiler, språk, traditioner, osv., som för dem betyder – hemma – och som för dem är identifierande markörer i deras självidentifieringar och identifieringar av varandra, behöver inte förnekas. Dessa förväntas heller inte att alls förnekas, eller tas avstånd från, på samma sätt som ursprungsbefolkningarna i Europa förväntas göra.

    Tvärtom, de invandrande grupperingarna av olika folk, kulturer, språk osv., de uppmuntras att – bevara sig själva – och också att vara stolta över sig själva och sina språk, sina signalement, sina kulturer och traditioner.

    Utomeuropeiska invandrade riskerar alltså inte alls på samma sätt som ursprungsinvånare i Europas olika nationalstater att kunna automatiskt bli beskyllda för potentiell – fientlighet mot andra – , (alltså de som för dem är – främlingar – , nämligen ursprungsinvånarna i de europeiska nationerna), om de öppet deklarerar kärlek, försvar för och preferens till just – de sina – .

    De invandrade riskerar inte att bli beskyllda för s.k. – rasism – om de
    själva föredrar att bo så nära deras egna släktingar, vänner, fränder och –
    likar – som möjligt. Heller inte om de skulle vilja föredra att ge arbete främst till – de sina – , om de skulle råka ha ett eget företag osv. Eller heller inte om de på andra sätt skulle vilja föredra att identifiera sig med – de sina – och –
    det egna – , före – de andra – och – det andra – , (dvs. de för dem – främmande människorna – , och – främmande kulturen – , språket och traditionen som finns i det land som de invandrat till.)

    I princip verkar det finnas en tro att s.k. färgade människor av olika slag, över huvud taget inte alls varken kan, vill, eller har förmågor till att potentiellt kunna vara s.k. – rasister – eller s.k. – främlingsfientliga – , människor. Alltså där de själva då – gör skillnad – mellan – deras egna – och dem som för dem själva är – de andra – .

    Detta antas och anses endast s.k. vita människor över huvud taget kunna, samt också att vilja och ha förmågor till.

    Detta är någonting mycket märkligt.

    Alla olika slags människor har överallt betydligt lättare för att just kunna identifiera sig själva med och till just dem som – liknar dem själva – . Det är inte lika enkelt för just alla olika slags folk och människor runt hela jordklotet att kunna identifiera sig själva med och till det som för dem – inte liknar – dem själva.

    I själva verket är ju detta ett allom mänskligt fenomen, som det dessutom är
    människovänligt att visa hänsyn och förståelse inför.

    Att tillerkänna detta behov och fenomen till alla olika folk och människor, är någonting både människovänligt och någonting som dessutom bidrar till att värna och bevara en mångfaldighet inom människosläktets alla olika folk, kulturer, språk, musik och traditioner av olika slag, och för att denna mångfaldighet som finns, också kan fortsätta att få finnas,

    Språk kan t ex inte hållas levande om det inte fortsätter att talas av just de människor som kan tala det.

    Detta fenomen av att lika identifierar sig med sina likar, över hela jordklotet, behöver oftast inte alls handla om någon automatisk s.k. – rasism – , och inte alls inte om någon slags automatisk s.k. – fientlighet mot andra – (utan anledning), heller.

    Det handlar oftast istället om ett allom mänskligt – fenomen – och om ett allom mänskligt behov där känslor av hemmahörighet med, identifiering med och känslor av tillhörighet och samhörighet med, och som därför också lättare går att förstå och också bekräfta, det och dem som kan bli beskriva, uppfattas vara och förstås vara, det egna, och de sina. Det är ett överallt förekommande fenomen.

    Det som på just en mängd identifierbara områden, och oftast också mycket synliga och också mätbara områden som människor identifierar sig själva till, dem och det som de är präglade på sedan barnsben, och som för dem alla betyder och innebär just hemma, det är nästan omänskligt att vilja förneka några människor.

    Sådana faktorer gäller inte minst på det etniska området och det biologiska, men också det språkliga, det traditionella och det kulturella området, samt även det politiska och också det sociala området, som helt enkelt inte går att bortse från, om man vill vara människovänlig.

    Om man t ex ser en samling ortodoxa judiska rabbiner, eller också en samling samer i traditionell klädsel, eller romer i deras traditionella klädsel, och andra folkgrupper med traditionell klädsel, ex indier, afghaner, kineser, eller även i viss mån européer, osv., så ser man att de alla i det stora hela ser nästan exakt likadana ut.

    De känner sig förmodligen trygga i att på detta medvetna sätt just eftersträva en i det närmaste total likhet med varandra. Det är förmodligen faktorer som kan underlätta känslor av gemenskap och samhörighet och som i sin tur kan underlätta samvaro och överbrygga eventuella motsättningar därför att man ser sig som en enhet när man i det närmaste och i det stora hela ser likadana ut.

    ATT olika befolkningar och olika folk och människor verkligen finns, och också ser olika ut, att de verkligen har olika traditioner, språk, berättelser, etniska signalement och kulturer, är en rikedom för hela mänskligheten.

    Att tillåta dem alla känslor av samhörighet med samt identifiering med och till just dessa variabler av olikhet som finns inom människosläktet är människovänligt att göra.

    Detta förhållningssätt beskyddar och försvarar också i förlängningen att det kan fortsätta att finnas just olika folk, språk, sånger, melodier, traditioner, berättelser, kulturer, mat, kläder, musik, arkitektur osv., osv.

    Till glädje och rikedom för alla…

    Det vore ju mycket tråkigt om alla olika folk och människor till slut alla blev likadana….

    Kvar skulle inte bli någon variationsrikedom alls inom människosläktet…

    Mycket tråkigt….

    ……

    Svara
  3. Joakim Andersen | Eino Kaila och djupdimensionen

    […] Gehlens filosofiska antropologi von Wright och myten om framsteget Arnold Gehlens filosofiska antropologi Eric Hermelin Ludwig Klages och den biocentriska […]

    Svara

Lämna ett svar till Joakim Andersen | Eino Kaila och djupdimensionen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *