GamerGate

Joakim Andersen

Politisk korrekthet är expansionistisk. Uppnådda mål är aldrig nog, det finns alltid nya ord att bekämpa, nya former av diskriminering, nya sociala sfärer att invadera. Så har vi de senaste åren sett hur bland annat black metal ansatts av kraven från de politiskt korrekta, inget får längre vara opolitiskt (det är fortfarande okej att göra musik om Djävulen, blod och död, men gränsen går vid felaktiga åsikter, även om de hålls hemliga). En sfär som på allvar tycks ha blivit föremål för denna expansion är gamerkulturen. Det är en huvudsakligen manlig sfär, det har sagts att för varje kvinnlig hardcoregamer finns det sju manliga.

GamerGate

And yet, to the confusion of the troublemakers, barking orders and concocting bogus allegations of misogyny have not yielded results.
– Milo Yannopoulos

Gamergate kan betraktas ur både ett genus- och ett klassperspektiv. Vi börjar med genusperspektivet. Under en tid har anklagelser om bristande genus- och HBTq-perspektiv riktats mot gamerkulturen, man kan nämna Aftonbladets spelavdelning som ett exempel på detta. Exempelvis kan man citera recensenten Jonas Högbergs ord om ett spel han inte hunnit spela innan han på grund av genusperspektivet ville betygsätta det:

I det läget var jag redo att sätta ett minus på ”Hyrule warriors” – innan jag ens spelat det.

Här har alltså funnits en latent konflikt mellan speljournalister och gamers. Den blev manifest när det framkom uppgifter som tycktes visa att en kvinnlig spelutvecklare både ”gått sängvägen” och fått fördelar, cover-up och beskydd på grund av sitt kön. Det framkom också uppgifter som tycktes visa att ett par kvinnliga gamers utnyttjat falska hot och falska påståenden om sexism för att vinna fördelar (jag skriver som synes ”tycktes visa”, det intressanta är inte personerna eller vad som faktiskt hände utan den konflikt det lett till). Reaktionerna på denna korruption har varit starka, och bemötts med bland annat anklagelser om misogyni, det talas om ett GamerGate.

Om vi utgår från ett klass- eller mer renodlat maktperspektiv finner vi här en konflikt mellan en liten grupp med tydlig, men i grunden ganska osäker, makt och en större grupp av konsumenter med mer diffus sådan. På ena sidan har vi speljournalisterna och de strukturer de ingår i, på den andra större delen av gamerkulturen. Det finns här en ideologisk aspekt, speljournalisterna har i hög grad anammat den politiska korrektheten, ”1968 års idéer”. De har samtidigt lierat sig med en grupp som i hög grad är extern vad gäller gamersfären, nämligen akademisk och radikal feminism.

Men det tycks inte främst vara deras val av ideologi som väckt reaktioner hos en del gamers (och trots beskyllningarna om ”misogyni” har även en del feminister och kvinnliga gamers valt gamersidan i konflikten). Istället rör det dels inslaget av korruption, dels inslaget av aggressiva krav på ideologisk konformitet (ofta från människor som själva inte ens är gamers). Man reagerar också på att sexistiska hot från enstaka gamers hamnar i ett sådant fokus, samtidigt som hot från andra hållet betraktas som icke-händelser. På samma vis som den snedvridna debatten om ”näthat” i Sverige, där man ignorerar allt näthat från ena sidan för att kunna göra politik av ett samhällsproblem.

Sammantaget är det en intressant utveckling. Den illustrerar också en del av problemen med expansionism. Sun Tzu konstaterar att man måste lämna sin fiende en reträttmöjlighet. Vad gäller de unga män som inte längre har en plats eller en roll att spela i ett samhälle vars offentlighet präglas av politisk korrekthet, är gamerkulturen en sådan reträtt. Att invadera även den kan visa sig ha varit ett misstag. Hittills tycks GamerGate ha vunnit flera delsegrar, något som i dessa sammanhang annars varit ovanligt. Här tycks två faktorer ha spelat in. För det första har de i låg utsträckning angripit feminismen som sådan, för det andra rör det sig om en sfär som inte är särskilt centraliserad. Man kan hoppas att Gamergate leder till att fler gamers får upp ögonen för maktförhållandena i samhället i stort, liksom för problemet med 1968 års idéer och den intolerans de för med sig. Inte minst för att anklagelser om faktiskt maktmissbruk, realpolitik, numera från etablissemanget ofta bemöts med anklagelser om felaktiga attityder, ord och liknande, symbolpolitik.

I längden är politisk korrekthet oförenlig med apolitiska sfärer och apolitisk kultur.

Den hugade läser mer om gamergate här:

Radix – Gamergate and the End of Culture
Factual Feminist – Are video games sexist?
GamerGate — Mænd, der hader kvinder, der hader spil
Breitbart – GamerGate: Angry Feminists, Unethical Journalists Are the Ones Not Welcome in the Gaming Community
Cinemablend – Stardock CEO, League of Legends Devs, Others Support #GamerGate
Gamergate explained
P3 Spel – Gamers till attack
Jordan Ephraim – 10 Things You Need To Know About The #GamerGate Scandal

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.

Svar

Esthlost

1 oktober, 2014

Ett annat aktuellt exempel på pk-expansionismen är den häpnadsväckande HBTq-satsningen i det allsvenska hockeylaget Kiruna IF. Gamerkultur i all ära – det torde finnas få sfärer som symboliserar manlighet i samma utsträckning som hockey.

Inte undra på att pk-eliten ser detta som en stor triumf: ”Som Kuriren
tidigare berättat har konstnären och feministen Kakan Hermansson varit
inblandad som inspiratör i projektet. ”Det Kiruna IF har presenterat för
mig, frågat om tips och hjälp, det dem har i kikaren, det är det mest
framtidsstarka och progressiva jag sett inom idrott, NÅGONSIN”.

Svara
1. GenJackRipper
  
  2 oktober, 2014
  
  Det fina i kråksången är att satsningen kostade så mycket att Kiruna IF nu håller på att gå i konkurs. 🙂
  
  Men något beklämmande med det hela är att de galnaste PK-dårarna faktiskt ofta inte finns på Södermalm, utan i landet.
  I de flesta länder finns kulturmarxismen i städerna medan landsbygden är ryggraden i landet där saker rullar på lite som de alltid gjort.
  I Sverige tycker jag ofta man ser de galnaste kulturmarxisterna i småstäderna; om det är komplex för att inte bo på Södermalm och behov av att hävda sig vet jag inte.
  Beklämmande, icke desto mindre.
  
  Svara
  1. zeno
    
    2 oktober, 2014
    
    ”Men något beklämmande med det hela är att de galnaste PK-dårarna faktiskt ofta inte finns på Södermalm, utan i landet.”
    detta kan nog stämma – för att anknyta till kommentar ovan – det finns fler reträttplatser i staden – på landet är man ofta påpassad på ett helt annat sätt och kanske därför blir mer rigid för att inte förlora ansiktet
    inte för inte säger det gamla ordspråket ”stadtluft macht frei”
    
    Svara
Esthlost

1 oktober, 2014

Ett annat aktuellt exempel på pk-expansionismen är den häpnadsväckande HBTq-satsningen i det allsvenska hockeylaget Kiruna IF. Gamerkultur i all ära – det torde finnas få sfärer som symboliserar manlighet i samma utsträckning som hockey.

Inte undra på att pk-eliten ser detta som en stor triumf: ”Som Kuriren
tidigare berättat har konstnären och feministen Kakan Hermansson varit
inblandad som inspiratör i projektet. ”Det Kiruna IF har presenterat för
mig, frågat om tips och hjälp, det dem har i kikaren, det är det mest
framtidsstarka och progressiva jag sett inom idrott, NÅGONSIN”.

Svara
1. GenJackRipper
  
  2 oktober, 2014
  
  Det fina i kråksången är att satsningen kostade så mycket att Kiruna IF nu håller på att gå i konkurs. 🙂
  
  Men något beklämmande med det hela är att de galnaste PK-dårarna faktiskt ofta inte finns på Södermalm, utan i landet.
  I de flesta länder finns kulturmarxismen i städerna medan landsbygden är ryggraden i landet där saker rullar på lite som de alltid gjort.
  I Sverige tycker jag ofta man ser de galnaste kulturmarxisterna i småstäderna; om det är komplex för att inte bo på Södermalm och behov av att hävda sig vet jag inte.
  Beklämmande, icke desto mindre.
  
  Svara
  1. zeno
    
    2 oktober, 2014
    
    ”Men något beklämmande med det hela är att de galnaste PK-dårarna faktiskt ofta inte finns på Södermalm, utan i landet.”
    detta kan nog stämma – för att anknyta till kommentar ovan – det finns fler reträttplatser i staden – på landet är man ofta påpassad på ett helt annat sätt och kanske därför blir mer rigid för att inte förlora ansiktet
    inte för inte säger det gamla ordspråket ”stadtluft macht frei”
    
    Svara
mirotanien

2 oktober, 2014

Tack för denna inblick i Gamervärlden.

Som du skriver är PK-kulturen expansionistisk. Dvs totalitär. Är det då att undra på att den strider fanatiskt, som att den inte ger sin motståndare möjlighet att retirera? Du exemplifierade ju med Sun Tzus idé om detta. Men i dagens kulturkamp strider man ofta till det bittra slutet, som i inringningsslag. — Att ge motståndaren reträttmöjlighet är gentlemannaaktigt, och jag hoppas vi åter kommer att få se en sådan debattstil, men idag lär vi inte få se det. PK-ismen strider fanatiskt för sin sak. Dagens debattrealitet är mottin à la Suomissalmi.

Allt är idag politik. Apolitiska sfärer finns inte. Och det tycker jag alla bör inse; även radikalkonservativa kan gynnas av insikten att allt är — eller kan — utnyttjas politiskt. För ens egna operativa optioner får det ju inte slå över i töntigheter (man bör välja sina strider) men generellt lever vi en tid av kamp, kulturkamp eller — som jag säger — frekvenskrig. Allt profileras till svart eller vitt. Det går inte att komma undan.

Kanske låter jag som djävulens advokat här. Men att säga att det finns apolitiska sfärer som per automatik är/bör vara undantagna frekvenskriget , det synsättet är mig en smula främmande, om vi nu ska karaktärisera PK-ismens natur. — Du skrev: ”I längden är politisk korrekthet oförenlig med apolitiska sfärer och apolitisk kultur.” Om du menade att PK tenderar att förinta sådana sfärer, då är jag mer införstådd med analysen.

Svara
mirotanien

2 oktober, 2014

Tack för denna inblick i Gamervärlden.

Som du skriver är PK-kulturen expansionistisk. Dvs totalitär. Är det då att undra på att den strider fanatiskt, som att den inte ger sin motståndare möjlighet att retirera? Du exemplifierade ju med Sun Tzus idé om detta. Men i dagens kulturkamp strider man ofta till det bittra slutet, som i inringningsslag. — Att ge motståndaren reträttmöjlighet är gentlemannaaktigt, och jag hoppas vi åter kommer att få se en sådan debattstil, men idag lär vi inte få se det. PK-ismen strider fanatiskt för sin sak. Dagens debattrealitet är mottin à la Suomissalmi.

Allt är idag politik. Apolitiska sfärer finns inte. Och det tycker jag alla bör inse; även radikalkonservativa kan gynnas av insikten att allt är — eller kan — utnyttjas politiskt. För ens egna operativa optioner får det ju inte slå över i töntigheter (man bör välja sina strider) men generellt lever vi en tid av kamp, kulturkamp eller — som jag säger — frekvenskrig. Allt profileras till svart eller vitt. Det går inte att komma undan.

Kanske låter jag som djävulens advokat här. Men att säga att det finns apolitiska sfärer som per automatik är/bör vara undantagna frekvenskriget , det synsättet är mig en smula främmande, om vi nu ska karaktärisera PK-ismens natur. — Du skrev: ”I längden är politisk korrekthet oförenlig med apolitiska sfärer och apolitisk kultur.” Om du menade att PK tenderar att förinta sådana sfärer, då är jag mer införstådd med analysen.

Svara
Deiwos Ex

6 oktober, 2014

Trevligt att du tar upp detta Joakim. #Gamergate är särskilt intressant just för att det här rör sig om en konflikt mellan PK-tyckare/etablerade speljournalister på ena sidan, och gamers, bloggare, youtubare osv. på andra sidan. Etablerade spelmedia lade locket på i början och publicerade istället unisont artiklar som sa att ”gamern” var sexist, kvinnohatare, dum och framförallt passé. Samma taktik som använts för att marginalisera [vita medelålders män] från debatten tidigare. Men det gick inte riktigt som de tänkt sig tror jag. Inom spelkulturen så har redan alternativ media nått kritisk massa, och det är istället dessa som sätter agendan. Ett trendbrott helt enkelt.

Själva skandalen har hur många dimensioner som helst som sagt, men det är maktspelet som är intressant.

Svara
Deiwos Ex

6 oktober, 2014

Trevligt att du tar upp detta Joakim. #Gamergate är särskilt intressant just för att det här rör sig om en konflikt mellan PK-tyckare/etablerade speljournalister på ena sidan, och gamers, bloggare, youtubare osv. på andra sidan. Etablerade spelmedia lade locket på i början och publicerade istället unisont artiklar som sa att ”gamern” var sexist, kvinnohatare, dum och framförallt passé. Samma taktik som använts för att marginalisera [vita medelålders män] från debatten tidigare. Men det gick inte riktigt som de tänkt sig tror jag. Inom spelkulturen så har redan alternativ media nått kritisk massa, och det är istället dessa som sätter agendan. Ett trendbrott helt enkelt.

Själva skandalen har hur många dimensioner som helst som sagt, men det är maktspelet som är intressant.

Svara
Roi

8 oktober, 2014

En väldigt intressant aspekt är att både Reddit och 4chan censurerade diskussionen kring det här som dårar. Det har lett till att siten Infinitychan fått sig ett uppsving. Ägaren av siten har i sin tur slaget ihop sig med japanska 2channel, vilken är förlagan till 4chan och har ungefär samma roll i Japan som Flashback har i Sverige. Liksom Flashback kör man hårt på egna servrar och liknande, för att kunna behålla sidans integritet.

Sidan är ett bra ställe för att hålla koll på alla aspekter av GamerGate
https://8chan.co/gg/

Svara
Roi

8 oktober, 2014

En väldigt intressant aspekt är att både Reddit och 4chan censurerade diskussionen kring det här som dårar. Det har lett till att siten Infinitychan fått sig ett uppsving. Ägaren av siten har i sin tur slaget ihop sig med japanska 2channel, vilken är förlagan till 4chan och har ungefär samma roll i Japan som Flashback har i Sverige. Liksom Flashback kör man hårt på egna servrar och liknande, för att kunna behålla sidans integritet.

Sidan är ett bra ställe för att hålla koll på alla aspekter av GamerGate
https://8chan.co/gg/

Svara

GamerGate

Svar

Lämna ett svar till Deiwos Ex Avbryt svar