Den 18 september kommer Skottland att hålla en folkomröstning där deltagarna får svara på frågan om Skottland ska bli ett oberoende land. Ur ett nordiskt perspektiv vore det givetvis spännande med ännu ett nordeuropeiskt land, med drygt 5 miljoner invånare. Banden mellan Skandinavien och Skottland, inte minst Shetlandsöarna/Hjatltland där ett västnordiskt språk levde kvar in på 1800-talet och där vikingaarvet varje år firas i eldfesten Up Helly Aa, är dessutom starka.

Geopolitik

Geopolitiskt vore det också positivt. Storbritannien är Europas USA-lojala femtekolonnare par excellence, och en uppdelning av landet i mindre delar vore av godo. Samtidigt kan man notera att självständighetsrörelsen delvis avradikaliserats. Det största partiet, Scottish National Party, har 2012 släppt kravet på att ett oberoende Skottland ska lämna NATO, och nöjer sig idag med att kräva att landet ska vara kärnvapenfritt. Detta har ändå sitt värde, då det idag är bas för Trident, det brittiska kärnvapensystemet. Att flytta Trident har beskrivits som både dyrt och besvärligt. SNP ämnar också behålla den brittiska drottningen som statsöverhuvud, och, sannolikt, pundet som valuta. Man bör dock notera att SNP inte är det enda partiet i självständighetsrörelsen, de två andra är mer radikala.

Ett oberoende Skottland skulle också ha betydelse för brittisk åtkomst till Nordsjöns rika fyndigheter av olja och gas, liksom tillgången till Arktis. Även detta får ses som positivt, och innebära att norra Europa och det eurarktiska området präglas mer av federativa lösningar och mindre länder, från Grönland till Hjaltland. Likaså torde det ha en inspirerande effekt i bland annat Wales, där Plaid Cymru för en snarlik, om än hittills inte lika framgångsrik, kamp.

En skotsk välfärdsstat

Vad man kan notera är att den skotska självständighetsrörelsen i hög grad är vänsternationalistisk, på samma vis som baskiska Herri Batasuna och irländska Sinn Fein. I rörelsen ingår SNP, vilket i praktiken är ett socialdemokratiskt parti. Det är också Skottlands största parti. Man kan i partiprogrammet identifiera inslag som inte är typiska för socialdemokrater, som intresse för landsbygden, fler synliga poliser, och bevarad monarki. Men i grunden är det en skotsk välfärdsstat av typisk nordeuropeisk modell man vill bygga vidare på.

Detta gäller också de två andra självständighetspartierna, även om de är betydligt mindre. Det handlar då om de skotska gröna och det skotska socialistpartiet. Man kan notera att dessa är intressanta geopolitiskt, då det lilla socialistpartiet bland annat aktivt motsatt sig Trident och brittiskt deltagande i amerikanska angreppskrig. Samtidigt innebär det att de är öppna för problematiskt inflytande från 1968 års idéer. Detta gäller bland annat det återkommande talet om ”racism and sexism”. Ett självständigt Skottland riskerar därför att röra sig i svensk riktning, även om det i SNP också finns tecken på en viss mognad. Så talar man både om värdet av en ökad befolkning och om att införa ett poängbaserat system som får kvalificerad arbetskraft till landet.

Någon stark höger tycks inte finnas i Skottland, gissningsvis har mötet med den brittiska modellen drabbat skottarna alltför hårt. Man kan i sammanhanget nämna hur högländarna fördrevs från sina hem av godsägare under mycket osympatiska omständigheter, och hur Skottland sedan drabbades hårt av avindustrialisering. Den starka vänsterdominansen i skotsk politik gör samtidigt att man kan känna viss sympati för skotska unionister.

What then is the role of secession? Initially, secession is nothing more than a shifting of control over the nationalized wealth from a larger, central government to a smaller, regional one. Whether this will lead to more or less economic integration and prosperity depends on the new regional government’s policies. However, the sole fact of secession has an immediate positive impact on production, for one of the most important reasons for secession is typically the belief on the part of the secessionists that they and their territory are being exploited by others.
– Hoppe

Sammantaget finner vi i varje fall att den analys Tom Nairn och andra i delar av den europeiska nya vänstern gjorde under 1960-talet, där man såg statslösa nationer som möjliga politiska subjekt mot systemet i en situation där arbetarklassen tycktes av mindre intresse, delvis infriats. Ett fritt Skottland skulle ha geopolitiska effekter, bland annat med kravet på en kärnvapenfri zon och rent allmänt genom en försvagning av Westminster. Det skulle också innebära en något mer socialistisk politik. Samtidigt har de rörelser Nairn och kompani sympatiserade med i hög grad avradikaliserats. Man kan exempelvis fråga sig om det är en slump att SNP släpper motståndet mot NATO-medlemskap 2012, och två år senare tillåts hålla sin folkomröstning. Man kan också notera att arvet från vänsternationalismen gjort många av dessa rörelser tämligen försvarslösa mot politisk korrekthet och 1968 års idéer. Något av värdet med ett fritt Skottland försvinner om man för en svensk invandrings- och NATO-politik, exempelvis. Men i det stora hela får man se det som en positiv utveckling. Från den motsatta ändan av det politiska spektrat har den klassiska liberalen Hans-Hermann Hoppe ofta talat positivt om separatism, då det underlättar skapandet av stater som faktiskt fungerar och fungerar väl. Vi avslutar därför dagens inlägg med att önska våra skotska fränder lycka till: Scots unthirldom!

Vidare läsning

Scottish National Party
Hoppe om separatismen
Saor Alba (blogg)
Tom Nairn och den nya nationalismen