Politikerföraktet växer i Europa. På DN bekymrar man sig på ledarplats över att ”extrema har öppet fält” och att dessa ”extrema” dessutom i växande utsträckning ser med sympati på Putins Ryssland. Men ärligt talat, det finns en gräns för hur inkompetent en politiker- och journalistkast får bli innan det är dags att byta ut den. Den gränsen har vi i Västeuropa passerat för länge sedan, oavsett att dessa båda kaster för sig med en politiskt korrekt retorik.
I olika länder tar sig politiker- och journalistföraktet olika uttryck. I Frankrike har vi sett hur Alain Sorals kamrat Dieudonne M’bala får både infödda och invandrare att skratta åt makthavarna och deras olika mer eller mindre irrelevanta tabun. I det tydligen mer litterära Tyskland har först Thilo Sarrazin beskrivit hur ”Tyskland avskaffar sig självt” och därefter Akif Pirincci, tidigare mest känd för att ha skrivit deckare med katter i huvudrollerna, skrivit en bok om ”Tyskland från vettet, den mentalsjuka kulten av kvinnor, homosexuella och invandrare”. Båda böckerna har väckt smått hysteriska reaktioner från sina måltavlor, men också blivit bästsäljare.
Beppe Grillo och Movimento 5 Stelle Nazionale
A member of the Italian Socialist Party asked Craxi: ”If the Chinese are all socialists, who do they steal from”?
– Grillos skämt som fick honom bannlyst från statlig TV 1987
I Italien är det också en komiker som kanaliserar mycket av den folkliga vreden. Beppe Grillo, född 1948, har länge varit en populär stå-uppkomiker, och har även under flera år ägnat sig åt politisk satir. Måltavlorna har varit många i ett land där den politiska klassen ofta är synnerligen korrupt.
Grillo har bloggat under flera år, och kring denna blogg kom det gradvis att växa fram något som skulle bli en politisk rörelse. Läsarna samlade in pengar till annonser i media, riktade mot konkreta övertramp av politikerna. 2007 organiserade han en ”V-dag”, där ”V” står för vaffanculo, ”dra åt helvete” på italienska. Deltagarna var över 2 miljoner och det hela riktade sig mot ett antal politiker som dömts för olika brott.
2010 grundade han partiet Movimento 5 Stelle, vilket sedan dess vuxit rejält. I valet 2013 fick det en fjärdedel av rösterna.
Politiker- och journalistförakt
It’s a young fearless Italy that is starting to move. It is being annnounced under the detritus – the detritus that has to be removed patiently without stopping. This time it mustn’t end up like it did in 1945, after the landslide of fascism, the clean-out has to be complete, radical, and without exceptions. No compromise, no rehabilitation. The whole lot have to be put on trial: the whole political, entrepreneurial and news-providing class. After the landslip, if you go outside, there’ll be new skies and bright shining stars. The Italian people are not finished here. They will be liberated from this shroud that is wrapped around them, that has destroyed their soul and their history. Can’t you feel the landslip? Everything’s coming down. Soon you’ll get out and look at the stars once more, this is what your eyes were created for.
– Grillos blogg
5 Stelle har en aspekt av anti-rörelse, riktad mot den politikerkast som bör ”dra åt helvete” (här påminner attityden starkt om Dieudonnes quenelle). Men där finns också en världsbild och ett alternativ som utan större problem kan identifieras.
Där finns den inställning till politiker som folkets tjänare som bland annat kom till uttryck i Pariskommunen och anarkismen. Politiker ska inte bli rika på sitt uppdrag och de ska inte ha ett straffregister. Inte heller ska deras uppdrag vara på livstid. Grillo har inga problem att beskriva detta som ”populism”, väl medveten om att detta idag är ett skällsord i etablissemanget, han är också positiv till folkomröstningar och ett större inslag av direktdemokrati.
Men där finns också ett inslag av journalistförakt. På Grillos blogg kan man läsa:
The structure, that by now is as unstable as a house of cards, is kept in place like a mass mirage by information coming from the TV and newspapers that are getting every privilege from the System in return for performing arse-licking. Slap… TV News, slap… newspapers. Journalists don’t you ever find yourselves disgusting? After the landslide what will you do? Will you look for new people to be your masters? Will you keep going with your job as slaves?
I Grillos tankar om ett fullständigt utbyte av härskarkasten och därpå följande renässans kan man mycket riktigt ana ett släktskap med den historiska fascismens palingenesis, nationell återfödelse. Men man kan lika gärna se likheter med den franska revolutionen, en revolution Grillo i likhet med Dieudonne uttryckt sympati för (men ”utan giljotiner”).
Nationell suveränitet
Italy has gone back to the 17th century. Instead of foreign armies, we have the financial powers, but at least then they weren’t taking us for a ride with a pretence of democracy and the constitutional reforms brought about simply to perpetuate the Caste. The Italian State spends about 800 billion euro each year. Of this, 100 billion euro goes to pay the interest on the debt. Without this weighing us down, we would have a primary surplus… We are dying so that we can pay the usurers. Here we either face up to the debt and say “Fxxk off” to the powers that are manipulating Italy like a marionette thanks to their autochthonous emissaries, or we’ll die.
– Grillos blogg
Det finns hos Grillo också en kritik av finanskapitalismen och hur Italien blivit en slav under denna. Bland annat vill han nationalisera bankerna och sluta betala landets skulder. Han har också tagit upp medborgarlön.
Samtidigt tycks han inte vara kommunist. Tvärtom har han riktat sig direkt till småföretagarna och beskrivit deras arbete som centralt för Italien, hans närmaste samarbetspartner, Gianroberto Casaleggio, är också företagare.
…the obligatory step is to get rid of those changes to the Constitution wanted by a government that is devoted to serving the strong foreign powers. Re-establishing national sovereignty is the preliminary step and this is where we see who means business and who doesn’t: Hic Rhodus, hic salta.”
– Grillos blogg
Överhuvudtaget är Grillo svår att placera på den politiska skalan. Hans fokus på nationell suveränitet vad gäller ekonomin kan exempelvis återfinnas både till höger och vänster, detsamma gäller hans radikala demokratiska krav. Grillo är också miljövän, återigen en fråga som dyker upp både till höger och vänster. Synen på småföretagarna skulle placera honom till höger, medan medborgarlön traditionellt hör hemma till vänster. Att han insisterar på att 5 Stelle inte är ett parti utan en rörelse kan förknippas både med Mussolini och med tidiga socialister.
Grillo är inget helgon. Han har bland annat själv dömts för vållande till annans död i ungdomen och kallat en 94-årig kvinna en gammal hora. Men som samtidshistoriskt fenomen är både han och rörelsen intressanta. De demonstrerar hur utbrett politiker- och journalistföraktet är i Italien. Grillos föreslagna reformer innebär inte heller något mindre än en revolution, de är inte förenliga med det nuvarande systemet eller med EU. Detta gäller bland annat kravet på nationell ekonomisk suveränitet och oviljan att uppfylla kraven på åtstramningar och betalningar av skulder. Grillos föreslagna folkomröstningar om NATO-medlemskapet och kritik mot de olika angreppskrigen är också geopolitiskt oacceptabla för den transnationella eliten. Det är därför inte förvånande att Grillo av Spiegel utsetts till ”Europas farligaste man” och att statsvetare försöker beskriva honom som en ny Mussolini.
Grillo visar samtidigt att man med sociala medier kan nå tillräckligt stora delar av folket för att inte vara beroende av etablerade media. Han har i likhet med Dieudonne startat flera trender kopplade till ny teknik. I Frankrike har det blivit kult bland unga, poliser och många andra att ta kort på sig själv när man gör en ”quenelle” jämte eller bakom en politiker. Grillo uppmuntrar sina anhängare att ta ”selfies” där de bland annat slår näven i bordet i protest.
Det är osannolikt att en Grillo dyker upp i Sverige. Våra ståuppkomiker är normalt lika systemkritiska som Betnér och Ismail, det vill säga tvärtom systemförsvarande. Sverigedemokraterna som parti är för slätstruket för att kunna förknippas med underhållande politisk satir, om Svenskarnas parti vågade sig på det är risken stor att lagstiftningen skulle tolkas så njuggt att det hela ledde till fängelsestraff (vilket fallet Dan Park antyder). Men en politisk satir som slår uppåt och som slår relativt brett skulle förmodligen ha potential även här.
Vidare läsning
Grillos blogg
Movimento 5 Stelle
Spiegels artikel
Lämna ett svar till Carl Lundström Avbryt svar