En central fråga när man vill förstå sitt samhälle är vilka grupper det består av och vilka relationer de har till varandra. Det finns flera olika teorier kring detta, en del präglas av konflikt och andra av gemensamma intressen. En annan viktig skiljelinje går mellan teorier som utgår från egalitarismens tabula rasa, människan som ett oskrivet blad, och teorier som utgår från att det finns reella skillnader mellan människor och att dessa även påverkar vilka grupper de tillhör.

Fyra av de mest intressanta perspektiven är det indo-europeiska, det marxska, det libertarianska och det neoreaktionära (vi går idag inte närmare in på klassiska sociologiska teoretiker som Durkheim och Parsons, även om en jämförelse av den sistnämnda och det indo-europeiska perspektivet vore av intresse).

Indo-européerna och de tre funktionerna

A society of sheep must in time beget a government of wolves.
– Bertrand de Jouvenel

Våra indo-europeiska förfäder utgick i sin världsbild från tre grundläggande funktioner. Dessa funktioner återkom i deras religioner, och även i deras syn på samhället. Den första funktionen har att göra med suveränitet, både övernaturlig och laglig sådan. Gudar som hör till den första funktionen är i Norden Oden och Tyr, sociala grupper som hör till den är bland annat de indiska brahminerna och medeltidens prästerskap. Den andra funktionen har att göra med kraft och våld. Tor är en andra funktionens gudom, de indiska kshatriyas, de nordiska jarlarna och medeltidens riddare är sociala grupper som hör till den. Den tredje funktionen har att göra med ett brett område, med fertilitet, produktion, sexualitet, helande och välstånd. I Norden hör Frej och Freja till den tredje funktionen, sociala grupper är de indiska vaishyas, de fornnordiska karlarna och medeltidens borgare och bönder.

Denna trifunktionella världsbild är, som Georges Dumezil iakttog, en komplett social och antropologisk ideologi. Den utgår från att det finns tre grundläggande funktioner både i världen i stort och i samhället, och att människor är olika. En kshatriya och en vaishya tillhör två olika människotyper, en grundläggande icke-egalitär insikt (det vore intressant att studera i vad mån dessa tre människotyper överlappar exempelvis Eysencks personlighetstyper, men det får i så fall göras vid annat tillfälle). Alla dessa tre funktioner behövs i ett samhälle.

Utmaningen är att få dessa olika människotyper att fungera i ett gemensamt samhälle. Den indo-europeiska ideologin har här utgått från samarbete snarare än konflikt, de tre människotyperna ges olika uppgifter och olika sfärer (delvis överlappande, bör kanske tilläggas). Vissa ber, andra strider, åter andra arbetar. Man kan här notera en skillnad mot både socialismen och den moderna liberalismen, som utsträcker den tredje funktionens ekonomiska logik till att gälla hela samhället. Tidigare hade både kyrkan, förvaltningen och armén sina egna sfärer med egen logik.

Istället för konflikt är obalans ett återkommande inslag i den indo-europeiska ideologin. Både krigare och präst kan drabbas av detta, både individuellt och som grupp, och då störa det övriga samhället. Detsamma gäller den tredje funktionen, något som torde vara fallet i vårt ekonomiska och materialistiska samhälle. Alain Soral har här noterat att ockraren inte har någon plats överhuvudtaget i den indo-europeiska ideologin, men att vår moderna ekonomi präglas av just detta. Man skulle också kunna betrakta vår tids stora intellektuella kast som en form av urspårade ersatz-brahminer, från konservativt håll har denna analyserats av bland annat Thomas Sowell, Olavo de Carvalho och Metternicht.

Den indo-europeiska ideologin har en anti-egalitär men organisk karaktär, och det är uppenbart att den kunnat inspirera samhällsbygge långt in i modern tid. Man kan också notera att i det indo-europeiska samhället, långt in i modern tid, förenas de tre funktionernas företrädare i samhället av olika gemenskaper. Det har historiskt rört sig om allt från byalag och riddarordnar till skrån och ståndsriksdagar.

Man kan också notera att det i reellt existerande indo-europeiska samhällen ofta fanns en fjärde grupp, shudras och trälar. Denna grupp växer historiskt, vilket Marx beskrev som proletarisering.

Vidare läsning

Introduktion till Georges Dumezil

Den marxska klasskampen

To whom could the new industry turn for capitalization? The small owner had already largely disappeared. The corporate life and mutual obligations which had supported him and confirmed him in his property had been broken to pieces by no “economic development,” but by the deliberate action of the rich… The supplies once found and the adventure “capitalized,” that form of human energy which lay best to hand, which was indefinitely exploitable, weak, ignorant, and desperately necessitous, and glad enough if you would only keep it alive, was the existing proletariat which the new plutocracy had created when, in cornering the wealth of the country after the Reformation, they had thrust out the mass of Englishmen from the possession of implements, of houses and of land.
– Hillaire Belloc

Den marxska analysen bygger på klasser med olika förhållande till produktionsmedlen (bourgeoisien äger dem, proletariatet gör det inte och tvingas sälja sin arbetskraft till de förra). Marx utgick inte från att människor är identiska, men i jämförelse med den indo-europeiska ideologin är detta en ideologi som präglas av egalitär antropologi och av konflikt. Denna konflikt, klasskampen, leder fram till proletariatets diktatur och på sikt det klasslösa samhället.

I den faktiska marxska analysen spelade även andra klasser en roll, även om den främst rörde hur de ställde sig till klasskampen mellan bourgeoisie och proletariat. Där fanns bland annat trasproletariat, lasarusproletariat, och småborgare. Vad man kan notera är att både bourgeoisie och proletariat hör hemma i den tredje funktionen, Marx är reduktionist i jämförelse med våra indo-europeiska förfäder och är främst intresserad av kyrka och armé som stödtrupper för bourgeoisien. Samtidigt föreställer han sig att när de mindre klasserna utplånas blir de flesta av dem proletärer och kan delta i proletariatets kamp.

Med sina reflektioner kring klassmedvetande, ”klass i sig” och ”klass för sig”, illustrerar Marx något centralt. Om en konflikt mellan två grupper pågår, och den ena gruppen saknar begrepp för att förstå detta, befinner den sig i ett underläge. Marx beskrivning av proletariseringen är också av värde, då den visar hur ett traditionellt europeiskt samhälle med flera olika grupper och dimensioner blir endimensionellt och präglat av endast två grupper – bourgeoisie och proletärer. Utgår man från ett indo-europeiskt perspektiv innebär denna utveckling att de flesta av oss är shudras – vi utför lönarbete och står i beroendeställning till allt från kreditbolag till skatteverket.

Samtidigt är den klassiska marxismen mer förenlig med ett invandringskritiskt ställningstagande än man kan tro när man hör samtida marxister. Enligt Marx var det en hederssak för varje lands arbetare att inte låta sig utnyttjas av kapitalet för att tvinga ner lönerna i andra länder. ”Arbetskraftsinvandring” blir potentiellt lika med klassförräderi om man anlägger ett sådant perspektiv.

Vidare läsning

Lästips: Klassisk marxism och migration

Den libertarianska klasskampen

In the Rothbardian theory of class struggle, the government, including its clients and enforcers, exploits and enslaves the productive classes through taxation, regulation, and perpetual war… the biggest capitalists have been the deadliest enemies of true capitalism. For virtually all of the alleged social “reforms” of the past fifty years were pushed not only by “idealistic” Leftists, but by the very corporate combines caricatured as the top-hatted, pot-bellied “economic royalists” of Wall Street.
– Justin Raimundo

Marx saknar en övertygande teori om den moderna staten, vilket blir särskilt tydligt när den senare växer till enorma proportioner och genom skatter och bidrag till både sociala grupper och företag påverkar hela samhället. Man kan då finna en hel del av värde i den libertarianska, eller klassiskt liberala, analysen av samhället (inte minst sådana klassiska liberaler som samtidigt överlappar den mer traditionella konservatismen, som de Jouvenel och von Kuehnelt-Leddihn).

Libertarianer som Hoppe och Rothbard påminner på flera vis om Marx i sin klassanalys, men där finns också viktiga skillnader. Hoppe skriver om exploatering att det är:

…the expropriation of homesteaders, producers, and savers by late-coming non-homesteaders, non-producers, non-savers, and non-contractors; it is the expropriation of people whose property claims are grounded in work and contract by people whose claims are derived from thin air and who disregard others’ work and contracts.

Här skiljer man mellan producenter och exploatörer, den senare kategorin inkluderar inte minst staten. Staten omfördelar också frukterna av sin exploatering till sina klienter. I den rothbardianska klassanalysen finns det minst tre aktörer: folket, staten och storkapitalet, samarbetet mellan stat och storkapital är inget man undviker att analysera och kritisera.

Man kan här notera att ovan nämnde Soral påminner om den libertarianska analysen när han talar om ”predateurs nomade” och ”producteurs sedentaire”, nomadiserande rovdjur och bofasta producenter, som de två aktörerna i vår tids konflikt. Intressant är att även Hoppe analyserat de intellektuellas roll i det moderna samhället, och i likhet med Marx ger argument mot fri invandring.

Samtidigt är den libertarianska analysen lika begränsad som den marxska i jämförelse med den ursprungliga indo-europeiska, då den enbart tolkar staten ur det ekonomiska perspektiv som hör samman med den tredje funktionen. Att staten hör till den första och andra funktionen och är en sfär som lyder under sin egen logik är svårt att förlika med en libertariansk analys.

Vidare läsning

Hoppe – What must be done
Hoppe – Marxist and Austrian Class Analysis

Neoreaktionär kastteori

Neoreaction especially boils down to two demographics: Upper Vaisyas fighting to defend their history and culture (more than they may realize), and disgruntled Brahmins who realize the current system is a terrible mess, paralleling Rome before the fall.

– Legionnaire

De senaste åren har det libertarianska perspektivet vidareutvecklats till något som kallas neoreaktionen. Mest känd bland neoreaktionärerna är amerikanske Mencius Moldbug, han har också identifierat flera av libertarianismens svaga punkter. På flera vis innebär detta en återgång till klassiskt indo-europeiska perspektiv, men nu kompletterade med både marxska och libertarianska insikter (bland annat kring ideologi och konflikt).

För Moldbug är kast ett bättre begrepp än klass, även om han inte använder det synonymt med det indiska. Det neoreaktionära kastbegreppet kombinerar kultur, socio-ekonomi, personlighetstyp och etnicitet för att finna de grupper som är aktörer i dagens USA.

Han finner att den traditionella överklassen, optimaterna, är på väg bort. Deras barn uppgår i brahminkasten, en kast med rötter i det tidiga 1900-talets ”progressiva” kretsar och med tydligt släktskap till Hoppes och de Carvalhos ”intellectuals”. Dessa ”brahminer” dominerar media, utbildningsväsende och politik, och är i praktiken den härskande kasten i dagens USA. De har lierat sig med de två kaster Moldbug kallar ”daliter” och ”heloter”, främst afro-amerikaner från ghettot och importerade mexikanska arbetare.

Brahminerna betraktar ”vaishyas” som sin fiende, detta är den euro-amerikanska arbetar- och medelklassen, ”Middle America”. Mellan dessa båda grupper utkämpas ”the Culture War”, när vi hånskrattar åt Sarah Palin och hennes efterblivna väljare är det troligt att det är brahminerna som genom sin kontroll av media åstadkommit denna reaktion (eller så är det som Moldbug också noterar, inte alla konservativa är kretiner men de flesta kretiner är konservativa).

Andra neoreaktionärer har kompletterat Moldbugs kaster, och fört in bland annat antyajas (”rednecks”) och ”frontines” (”frontines of tech and frontines of finance”) i analysen. De fantasifulla valen av begrepp kan föra tankarna till Dungeons & Dragons, men det är ett både intressant och värdefullt projekt.

Den konflikt som löper genom det amerikanska samhället identifierar Moldbug som en konflikt mellan å ena sidan spillrorna av landets optimater, den stora gruppen vaisyas av i huvudsak europeisk härkomst, och mindre kaster som antyajas och frontines, och å andra sidan en allians av brahminer, daliter och heloter. Detta påminner delvis om den konservativa analysen av ”the Culture War”, med en östkustelit som ”hatar Gud och Amerika”, men betydligt mer långtgående och utan nämnvärd koppling till vare sig kristendomen eller demokratiska ideal. Tvärtom tycks neoreaktionärerna ofta vara brahminer som inser att dagens amerikanska system inte fungerar vare sig på kort eller lång sikt.

Även neoreaktionen har dock brister. En intressant bloggare i den bredare neoreaktionära sfären, nydwracu, skriver:

Moldbug ignores capitalism completely. This is bad. Don’t leave all this to communists; they’re probably on to something here.

Det är en korrekt iakttagelse. Överdrivet fokus på ”den ideologiska överbyggnaden” som brahminerna upprätthåller kring bland annat feminism och politisk korrekthet gör att man missar de reella makthavare som också finns och storkapitalets roll. Den neoreaktionära analysen tenderar också att missa de sprickor som finns i brahminernas allians, där bland annat Alain Soral och Ron Paul demonstrerat att det inte är omöjligt att vinna stöd bland daliter och heloter även för utmanare mot etablissemanget.

En viktig brist är också avsaknaden av kshatriyas i den neoreaktionära analysen av USA. Militären är en viktig faktor i USA, och på sikt är inte en militärkupp en omöjlighet ens i Nordamerika när systemet fungerar allt sämre. Man kan notera att militären i hög grad rekryteras från vaishyakretsar, men i växande mån också bland det Moldbug kallar daliter och heloter.

Sammantaget finns det alltså en hel del av intresse i alla de fyra perspektiven för den som vill förstå sin samtid, och om man kombinerar deras respektive starka sidor kan man undvika de brister de har. Moldbugs beskrivning av konflikten för exempelvis tankarna till den retorik om ”verklighetens folk” som KD en tid förde fram, men till skillnad från KD har Moldbugs beskrivning ett reellt innehåll.

Vidare läsning

Mencius Moldbug – Castes of the United States