USA beskrivs till och från som en kristen nation, inom den såkallade vänstern är det exempelvis vanligt med stereotyper av amerikanska väljare som bigotta rednecks. Samuel Huntington talade också om ”the clash of civilizations”, där det kristna Väst skulle komma att ställas bland annat mot islam. Detta tycks ytligt sett ha bekräftats av ”kriget mot terror”, som främst drabbat muslimer, såväl militanter som civila. Vad man dock kan notera är att amerikansk utrikespolitik de facto är starkt anti-kristen, i varje fall om man utgår från Bibelns ”på deras frukt skall ni känna dem”.

The ethnic cleansing of the Roma since U.N. peace-keepers arrived in June 12th of 1999 has resulted in more than 75% of this population (over 100,000 Romani people) fleeing Kosovo. Still the media and the international ”humanitarian” community are silent.
– Sani Rifati, kosovorom

Vi såg detta redan i Afghanistan där USA var med och skapade al Qaida, och därefter i Balkankonflikterna, där USA:s geopolitiska intressen drabbade de ortodoxa serberna och deras allierade. Resultatet av detta var en omfattande etnisk rensning av serber i både Kroatien och Kosovo (i Kosovo drabbades också en grupp som regeringar normalt inte tillåts behandla illa utan mediala reaktioner, nämligen romer, av etnisk rensning). Balkans ortodoxa kristna, oavsett om de är serber eller romer, skulle alltså knappast beskriva den amerikanska utrikespolitiken som pro-kristen.

De kristna i Syrien är livrädda för vad som kommer att hända om regeringen faller. De känner sig svikna av västvärlden som säger sig stå för värden som religionsfrihet och tolerans men som samtidigt mer eller mindre ställer sig bakom de wahhabitiska fanatikerna.
– Mohamed Omar

Amerikanska interventioner tenderar att slå sönder fungerande, ibland mångkulturella, stater och leda till etnisk rensning, konflikter och starkt framflyttade positioner för militanta islamister. Vi såg detta i Libyen, där en regional stormakt med fungerande välfärd nu förvandlats till ett land i lågintensivt inbördeskrig, där den svarta minoriteten fördrivits från flera städer (återigen utan att etablerad media, vilken normalt gärna rapporterar om övergrepp mot svarta, berört det nämnvärt). En annan bieffekt av invasionen är att norra Mali idag kontrolleras av islamister.

Now, I am become Death, the destroyer of worlds.
– Robert Oppenheimer

Både i Libyen, Irak och Syrien ser vi hur amerikansk utrikespolitik de facto syftar till att ersätta sekulära och oberoende stater med ett kaos där islamister flyttar fram sina positioner. USA:s politik gör att landet kan beskrivas som ”destroyer of nations”. Denna utrikespolitik har katastrofala följder för Mellanösterns kristna minoriteter. I Irak har halva den kristna befolkningen tvingats fly efter att USA invaderade 2003, detta som följd av förföljelse från diverse islamistiska grupper. Om detta är det tämligen tyst i media.

Även i Syrien ser vi hur amerikansk geopolitik går stick i stäv med lokala kristnas intresse av överlevnad. Landet har varit ett sekulärt, arabnationalistiskt undantag i en tid då regionen alltmer domineras av religion, och detta har gynnat lokala minoriteter som kristna och alawiter. De senare har också varit överrepresenterade inom militär och statsmakt. Det som i västerländsk media gärna framställs som ett folkligt uppror mot diktatorn Assad handlar alltså snarare om en konflikt mellan etniska och religiösa grupper, där sunnimajoriteten dessutom alltmer företräds av militanta islamister som inte är intresserade av demokrati utan snarare av att få bort den ”otrogne” alawiten Assad. Att landets kristna idag lever i skräck för att gå sina irakiska trosbröders öde tillmötes efter ”diktatorns” fall är en logisk följd av detta.

So this is now a straight up Sunni vs Shiite conflict. It’s a religious holy war, not a rebellion against a dictator. This is what I have been saying all along and the UN’s own human rights apparatus confirms it. But the mainstream media will avoid really reporting this or considering the implications as Obama’s plans for war in Syria move forward.
– Daniel Greenfield, Frontpagemag

Samtidigt väcker situationen viktiga frågor. Det shiitiska blocket runt Iran framstår idag som de kristna minoriteternas de facto beskyddare, samtidigt som israelisk och amerikansk geopolitik förefaller djupt kortsiktig. Man tror sig kunna utnyttja lokala jihadister som vapen mot sekulära motståndare, på ett sätt som liknar det afghanska misstaget. För USA:s del kan detta visa sig kostsamt både politiskt och ekonomiskt på längre sikt, för Israels del kan kostnaden bli rent existentiell. Intressant är att denna analys idag framförs av vänner till både Israel och Iran, just nu betraktade som regionens två huvudfiender, vilket innebär att den geopolitiska situationen kan förändras när ett saudiskt-qatariskt block flyttar fram sina positioner.

Man kan också notera att media är selektiv på ett sätt som hela tiden råkar gynna amerikansk geopolitik. När USA-lierade fördriver romer och svarta rapporteras det högst sparsamt om det, men när det sker i länder som inte helt accepterar de amerikanska spelreglerna, som Ungern, är det istället medialt mycket intressant. Den hugade kan också jämföra demokratin och yttrandefriheten i Syrien med det amerikansklierade Saudiarabien.

Man kan också notera att där USA för en politik där våld betraktas som ett användbart redskap, oavsett de mänskliga och långsiktiga konsekvenserna, och där man samtidigt bombar civila muslimer och tror sig kunna utnyttja wahhabitiska islamister, representerar Ryssland en politik baserad på respekt för staters suveränitet och ett försök till dialog och samarbete mellan kristna och muslimer. Vi vet vilken politik som har störst stöd i media, men vi bör ändå fråga oss vilken som är den bästa.

Vidare läsning

Counterpunch – Humanitarian Ethnic Cleansing in Kosovo
Human rights investigations – Libyan rebel ethnic cleansing and lynching of black people
Telegraph – Syria: Christians take up arms for first time

Frontpagemag – Iraq’s Christians Near Extinction
Frontpagemag – UN Finally Admits Syria is a Holy War, Not a Rebellion

Mohamed Omar – Om Syrien faller ökar terrorhotet mot Sverige
Björn Blomberg – Al Qaida-grupp avgörande för rebellernas framgångar i Syrien

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.