Den belgiske geopolitikern Jean Thiriart tillhör denna bloggs inspirationskällor. Detta innebär inte att alla hans ståndpunkter okritiskt bör accepteras, däremot hans vision av ett europeiskt block som nödvändig motståndare till den amerikanska världsordningen. Denna insikt borde förövrigt vara given även för den europeiska vänstern och europeiska konservativa, då det är oklart hur motståndet mot finanskapital, globalisering och annat osympatiskt annars ska kunna organiseras (Negris ”multitud” kan låta häftigt men om det är något vi borde ha lärt oss efter östblockets fall är det att en rörelse utan geopolitisk bas, det Thiriart kallade ett Piedmont, har svårt att påverka historien).
Thiriart utvecklade även en värdefull distinktion med hjälp av de romerska termerna Imperium och Dominium. Denna berör han bland annat i intervjun Europe as Far as Vladivostock.
Inspirerad bland annat av Ortega y Gasset och jakobinerna noterar Thiriart inledningsvis att marxismen har en milt sagt primitiv teori om staten och nationen. Detta torde dock knappast vara någon större nyhet. Det intressanta följer istället när han inspirerad av individualanarkisten Max Stirner konstaterar att i det Imperium Europa han verkar för hoppas han på en intern frihet som närmar sig anarkismens. Thiriart skriver:
A supporter of totalitarianism when the talk is about Imperium, I become an anarchist in the sphere of Dominium… As to Dominium, it assumes unlimited freedom of choice, disposing of all personal liberties which do not harm the Imperium… These freedoms are granted within the framework of private life.
Detta innebär bland annat att han menar att religionsfriheten är en naturlig del av Dominium, men att religioner som försöker politiseras hotar Imperium och därför ska bemötas som de politiska utmanare de är. På liknande vis försvarar han yttrandefriheten, inklusive rätten att säga det idiotiska. Däremot problematiserar Thiriart inte på det begränsade utrymmet vilka privata val som faktiskt hotar den politiska ordningen, man kan misstänka att han där var något av en pragmatiker.
Distinktionen är oavsett av intresse, inte minst som en antites till dagens ordning (som accepterar Europas politiska icke-existens samtidigt som den politiserar det sociala genom ett flertal inskränkningar av rätten till ett privatliv, åsikter et cetera). Man kan också notera att den maltesiska rasradikalen och pro-kapitalisten Norman Lowell anammat Thiriarts begrepp, om än i en något annan kontext.
Relaterat
Jean Thiriart och Nation Europa
Halford Mackinder
Om skribenten: Joakim Andersen
