Svar

1. 

   zeno

   20 maj, 2014

   vad bör göras?

   Svara
   1. 

      Joakim Fredriksson

      20 maj, 2014

      Fortsätta som nu: etablera nya medier, avslöja de gamlas lögner, lägga fram alternativa synsätt som kan vara inspirerande. Om människornas sinnen återerövras så är striden redan vunnen.

      Svara
2. 

   zeno

   20 maj, 2014

   vad bör göras?

   Svara
   1. 

      Joakim Fredriksson

      20 maj, 2014

      Fortsätta som nu: etablera nya medier, avslöja de gamlas lögner, lägga fram alternativa synsätt som kan vara inspirerande. Om människornas sinnen återerövras så är striden redan vunnen.

      Svara
3. 

   Mogura

   20 maj, 2014

   Vem bryr sig om vad en old school-marxist tycker eller var hon känner sig hemma? Kan ju alltid flytta till Nordkorea annars.

   Ditt resonemang om höger och vänster får mig att tänka på några rader från Alice i underlandet: ”Nothing would be what it is, because everything would be what it isn’t. And contrarywise, what it is, it wouldn’t be. And what it wouldn’t be, it would.” Vilka skapade kulturmarxismen? På tal om det, vilka skapade marxismen? Varför kanaliserade storbanker på Wall Street resurser till bolsjevikerna i Ryssland så att de kunde skapa Sovjetunionen… om man vill vara säker på att ta hem spelet måste man kontrollera båda sidor, de konservativa OCH de vänsterradikala. Tricket är att inte falla in i endera fåran, att genomskåda kasperteatern och förstå att identifiera ”the puppet master” bakom skynket.

   Svara
   1. 

      Joakim Fredriksson

      20 maj, 2014

      Jag bryr mig om old-school marxister. Jag bryr mig om alla som upplever den den nuvarande ordningen som främmande eller som ogillar den av något annat skäl: klassiska liberaler, ekosofer, marxister, fascister eller annat. Joakim ”Oskorei” Andersen har varit marxist. Så de kan tänka om. Det kanske går att samla olika falanger inom en ny syntes som innehåller det positiva från tidigare positioner, men som har gjort upp med det negativa, dvs vad som ibland kallas en fjärde position.

      Svara
4. 

   Mogura

   20 maj, 2014

   Vem bryr sig om vad en old school-marxist tycker eller var hon känner sig hemma? Kan ju alltid flytta till Nordkorea annars.

   Ditt resonemang om höger och vänster får mig att tänka på några rader från Alice i underlandet: ”Nothing would be what it is, because everything would be what it isn’t. And contrarywise, what it is, it wouldn’t be. And what it wouldn’t be, it would.” Vilka skapade kulturmarxismen? På tal om det, vilka skapade marxismen? Varför kanaliserade storbanker på Wall Street resurser till bolsjevikerna i Ryssland så att de kunde skapa Sovjetunionen… om man vill vara säker på att ta hem spelet måste man kontrollera båda sidor, de konservativa OCH de vänsterradikala. Tricket är att inte falla in i endera fåran, att genomskåda kasperteatern och förstå att identifiera ”the puppet master” bakom skynket.

   Svara
   1. 

      Joakim Fredriksson

      20 maj, 2014

      Jag bryr mig om old-school marxister. Jag bryr mig om alla som upplever den den nuvarande ordningen som främmande eller som ogillar den av något annat skäl: klassiska liberaler, ekosofer, marxister, fascister eller annat. Joakim ”Oskorei” Andersen har varit marxist. Så de kan tänka om. Det kanske går att samla olika falanger inom en ny syntes som innehåller det positiva från tidigare positioner, men som har gjort upp med det negativa, dvs vad som ibland kallas en fjärde position.

      Svara
5. 

   Elgar Mazepa

   21 maj, 2014

   Roligt att du gett dig in i debatten också. Jag har läst igenom och håller med i det mesta även om jag har en del synpunkter på ett och annat. Ska ta mig tid att svara så fort jag bara hinner! Mvh Elgar

   Svara
6. 

   Elgar Mazepa

   21 maj, 2014

   Roligt att du gett dig in i debatten också. Jag har läst igenom och håller med i det mesta även om jag har en del synpunkter på ett och annat. Ska ta mig tid att svara så fort jag bara hinner! Mvh Elgar

   Svara
7. 

   Elgar Mazepa

   21 maj, 2014

   För närvarande verkar diskussionen äga rum i kommentarsfältet till min gästkrönika men jag tänkte att jag publicerar det jag skrivit där här också eftersom det rör en mer allmän begreppsdiskussion som är intressant även för din fortsättning på frågeställningen. Jag besvarade ett inlägg från Lennart Svensson. Om du som moderator anser att det inte hör hemma här så får du så klart flytta på inlägget igen.

   ”Jag skulle vilja förtydliga att jag inte nödvändigtvis vill utesluta politisk korrekthet som ett vänsterfenomen utan min ambition var helt enkelt att ge ett underlag för en breddad, rationell diskussion.

   Vad jag vill undvika är den förenklade utgångspunkten att politisk korrekthet är ett strikt marxistiskt fenomen, något som skulle begränsa motståndet mot den till antikommunism eller antisocialism. Gör vi oss av med socialismen så gör vi oss av med politisk korrekthet,ungefär.

   Jag anser att den analysen saknar grund. Den förklarar inte hur politisk korrekthet har kunnat sprida sig och stärka sin position efter Sovjetunionens fall, som Joakim Fredriksson framhöll i sin artikel så har marxismen som ekonomisk doktrin försvagats kraftigt.

   Som politisk ideologi och styrningsform har den också försvagats men inom den kulturella sfären skulle dess roll alltså ha stärkts markant? Imperier, kulturer och ideologier som rasar samman brukar (om jag ska generalisera lite) försvagas över hela fältet. Givetvis finns det exempel på att man i en övergångsperiod anammar aspekter av ett imperium eller en kultur som förfallit men då sker det snarare i form av en syntes av det nya och det gamla än en ren kopiering av hela dess struktur.

   Kanske är det just det som har hänt, en syntes av ideologier, värderingar och intressen som har skapat en ny politisk ordning. Som Joakim Fredriksson poängterade så är den politiska korrektheten inte strikt marxistisk, den saknar en ekonomisk doktrin och de värderingar den ger uttryck för saknas hos Marx.

   Sexuell frigörelse, feminism och individuella fri och rättigheter som de framhålls av median idag har inte sin motsvarighet i Marx även om Engels skrivit omfattande om delar av dessa frågeställningar i family, private property and the state.

   Den tidiga feminismen var snarare av liberal karaktär där man krävde rösträtt, rätt att arbeta och rätt att äga egendom. Man gjorde uppror mot det kristna, mansdominerade samhället främst, inte mot kapitalismen.

   Jag skulle hellre vilja hävda att politisk korrekthet har sin grund i modernismen, den består av en syntes av åsikter från de stora 1900-tals ideologierna, i modern tappning.

   Politisk korrekthet och kopplingen till Frankfurtskolans ideologer är intressant och värd att uppmärksamma. Huruvida dessa akademiker format hela västerlandet eller om det kan vara så att de bara är en delförklaring lämnar jag osagt, helt enkelt för att jag inte vet.

   Jag skulle dock vilja framhålla att många ideologer inte alltid är vilka de utger sig för att vara. Frankfurtskolan hämtar mycket av sin grund från marxismen men var de verkliga marxister? Var det deras slutgiltiga agenda? Att förverkliga Marx vision? Man får ta i beaktande vilken tid och i vilket sammanhang dessa människor levde i. Marxismen som analytisk och historisk världsåskådning var betydligt starkare än den var idag, den hade ett stort stöd på universiteten och bland somliga makthavare. Den var framförallt väldigt populär bland stora delar av stadsbefolkningen, främst industriarbetarna.

   Det kan hända att ideologerna bakom utnyttjade massans stöd för marxismen till att driva helt självständiga agendor, bortom Marx.

   Frågan är givetvis öppen och blir svår att driva vidare utan ett stort inslag av spekulation. Du nämner Bilderberg-gruppen. Jag kan hålla med dig om att det finns ett motstånd inom ”akademin” mot att erkänna inflytandet hos liknande grupper. Det är ett problem att man inom t.ex. statsvetenskapen inte tillräckligt analyserar inverkan av informella makthavare och kontaktnät.

   Man väljer att bortse från en stor del av verkligheten och väljer snarare att fokusera på officiella makthavare som stater, företag, monarker, statsmän eller lagstiftare.

   Makthavare vars inflytande inte har dokumenterats eller arkiverats lämnas utanför analysen, eftersom de är just inofficiella är de även mer eller mindre okända och deras inflytande går därmed inte heller att stärka eller kvantifiera. Att därför spekulera om deras existens och påverkan i en vetenskaplig publikation anses oprofessionellt och därför väljer man tyvärr ofta att bortse från dem helt.

   Därför ska jag glädja dig lite genom att själv använda mig av en inofficiell makthavare för att belysa en intressant aspekt av politisk korrekthet, nämligen PNAC, the project for the new american century. En neokonservativ tankesmedja med ett vederlagt inflytande över amerikansk utrikespolitik. Jag rekommenderar boken The fall of the house Bush av Craig Unger för en djupare analys av denna tankesmedjas roll i bland annat Irak-kriget,dess relation till den ”kristna” högern och amerikansk utrikespolitik i allmänhet för den intresserade.

   Grundarna till denna organisation har sin bakgrund i trotskismen, alltså människor med en stark marxistisk koppling. Personligheter som Paul Wolfowitz har använt organisationen som en språngbräda för att påverka amerikansk utrikespolitik, främst i Mellanöstern. Se Wolfowitz-doktrinen för en närmare beskrivning. Individerna i ledningen var djupt involverade i den amerikanska förvaltningen under kalla kriget.

   Nu har de lämnat sitt marxistiska arv och driver en marknadsvänlig, internationalistisk och imperialistisk politik. Man har knutit band med politiker som Dick Cheney, Donald Rumsfeldt, den kristna högern och för att inte glömma, Israellobbyn.

   Man har varit djupt involverade i kriget mot terrorismen och i skapandet av en interventionistisk utrikespolitik med påstått syfte att sprida demokrati och mänskliga rättigheter, blandat med amerikansk hegemoni och marknadsliberalism, en slags nutida kolonialpolitik.

   De är ett bra exempel på det jag hävdade angående Frankfurtskolan, man använder ideologier, värderingar och trosuppfattningar för att driva sina egna målsättningar framåt.

   Det sammanhang man levde i under sin tid som trotskister var ett sammanhang där många gjorde analysen att världskommunismen stod inför dörren. Revolutionerna var många, Sovjetunionen stod starkt och kapitalismen tycktes ha få fördelar att erbjuda industriarbetaren. Man gjorde förmodligen den opportunistiska beräkningen att man hade bättre chanser som makthavare om man var marxist än kapitalist.

   När det visade sig att man gjort en felberäkning så sadlade man snabbt om och blev ”neokonservativa”. Ideologierna är blott ett redskap, det är makten som är målet för dessa individer. Det finns dock vissa gemensamma nämnare, likt Trotsky är och var man fullfjädrade internationalister.

   Man är tillika modernister. Den kanske främsta gemensamma egenskapen är att man drivs av en stark tro på ”framsteg” och ”utveckling”. Något som hos Trotsky tog sig uttryck i världskommunism och ekonomisk jämlikhet men som hos de ”neokonservativa” tar sig uttryck i parlamentarisk demokrati, tillväxt och modernism.

   Man verkar drivas av något slags Messiaskomplex där det står skrivet i sten att människan alltid kommer bli bättre imorgon än vad hon var idag och där personen som driver agendorna framåt givetvis står i centrum för denna fantastiska mänskliga evolution. När kommunismen dog skrev man bara en ny bibel..

   Det blir ännu intressantare om man sammankopplar de åsikter som framförs av tankesmedjor som PNAC med mediaklimatet i vårt lilla land, långt borta från Washington. PNAC driver som sagt en interventionistisk linje där framsteg som demokrati och tillväxt ska skapas med militära medel, något som har funnit ett starkt stöd i det svenska etablissemanget där Carl Bildt torde vara dess om inte främste, så åtminstone dess mest öppne allierade.

   I Sverige framförs konstant åsikten att interventioner i Afghanistan, Irak och Libyen drivs av en demokratisk agenda och genomförs med befolkningarna i dessa länders bästa för ögonen. Informationen som motsäger denna utgångspunkt döljs eller relativiseras systematiskt.

   Konsekvenserna på plats i t.ex. Libyen rapporteras det sällan om, mediebevakningen var total när Ghaddaffi skulle bort men i efterhand var det mindre intressant när inbördeskrig hotar att bryta ut som en konsekvens av hans bortfall. Den internationalistiska sidan av svensk offentlig debatt behöver knappast belysas för motpols läsare, har man hittat hit har man förmodligen inte missat hur stark denna sida av PNACs ideologi är i svensk offentlighet.

   Minsta tillstymmelse till krav på nationellt självbestämmande eller kulturbevaring brännmärks direkt. Messiaskomplexet är inte heller det främmande för en svensk som öppnat en dagstidning senaste åren. Vi ska vara världsledande, ett föregångsland. Vi ska sprida demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling.

   Vi ska hjälpa flyktingar, tiggare, fattiga, de stackars kvinnorna, de förtryckta och de tappade. Arrogansen är total när man betänker det faktum att den svenska statens ansvar är att skydda och ansvara för sina medborgare, tills dess att gatorna är säkra och vår framtid är tryggad vore kanske lite ödmjukhet på sin plats?

   Studerar man sakernas tillstånd närmare så ser man början på en egen självständig världsåskådning som hämtar inspiration från alla möjliga håll. Från kapitalismen, från marxismen, från liberalismen. Man finner samarbetspartners hos feminister på vänsterkanten, till HBTQ-vänliga liberaler, till ”kristen höger” och kosmopoliter.

   Man saknar dock, till skillnad från 1900-tals ideologierna en central moralisk utgångspunkt, en filosofisk kärna. Istället görs alla dessa grupper och strukturer till redskap i en slags machiavellisk balansakt i modernismens namn. Det är för närvarande oklart vad slutmålet är annat än utveckling, tillväxt och modernisering.

   Möjligtvis är det som jag hävdade i min krönika bara ett stort spel för att bevara status quo. Man ger olika grupper inflytande och uppmärksamhet för att balansera ut de emot varandra, söndra och härska.

   Jag kan fortsätta men jag känner att jag börjar svamla mig ifrån ämnet en aning. Jag hoppas att jag åtminstone till viss del besvarat ditt inlägg och bidragit till diskussionen. Angående Pax Americana så är det ju en term som missbrukas ofta, som du säger så syftar den på den stora freden, det är väl något av en myt eftersom någon sådan inte riktigt funnits för Amerika eller världen sen andra världskriget och Amerikas hegemoni. Koreakriget, Vietnamkriget, följt av krigen på Balkan och i Mellanöstern, något stopp har det egentligen aldrig varit tal om även om renodlade konflikter mellan stater minskat.

   Om man ska vara petig skrev jag dock att Pax Americana fick sin slutgiltiga seger när Sovjetunionen föll, det var där man nådde sin topp, därmed inte sagt att man lyckats behålla detta tillstånd även om jag tror möjligheten fanns där. Man valde istället en betydligt mer aggressiv väg och resultatet av det ser vi nu.

   Det är möjligt att man skulle kunna göra beräkningar av USAs militära, ekonomiska, politiska och kulturella makt och mäta den emot konkurrerande staters och komma fram till att USA varit mäktigare under något tillfälle sen andra världskriget men jag tror att man hade åtminstone sin största moraliska triumf i och med murens fall och Sovjets ”kapitulation”. De politiska och ekonomiska förändringar som uppkommit tyder även på det enorma amerikanska inflytandet, något som inte haft sin motsvarighet under tidigare 1900-tal.”

   Svara
8. 

   Elgar Mazepa

   21 maj, 2014

   För närvarande verkar diskussionen äga rum i kommentarsfältet till min gästkrönika men jag tänkte att jag publicerar det jag skrivit där här också eftersom det rör en mer allmän begreppsdiskussion som är intressant även för din fortsättning på frågeställningen. Jag besvarade ett inlägg från Lennart Svensson. Om du som moderator anser att det inte hör hemma här så får du så klart flytta på inlägget igen.

   ”Jag skulle vilja förtydliga att jag inte nödvändigtvis vill utesluta politisk korrekthet som ett vänsterfenomen utan min ambition var helt enkelt att ge ett underlag för en breddad, rationell diskussion.

   Vad jag vill undvika är den förenklade utgångspunkten att politisk korrekthet är ett strikt marxistiskt fenomen, något som skulle begränsa motståndet mot den till antikommunism eller antisocialism. Gör vi oss av med socialismen så gör vi oss av med politisk korrekthet,ungefär.

   Jag anser att den analysen saknar grund. Den förklarar inte hur politisk korrekthet har kunnat sprida sig och stärka sin position efter Sovjetunionens fall, som Joakim Fredriksson framhöll i sin artikel så har marxismen som ekonomisk doktrin försvagats kraftigt.

   Som politisk ideologi och styrningsform har den också försvagats men inom den kulturella sfären skulle dess roll alltså ha stärkts markant? Imperier, kulturer och ideologier som rasar samman brukar (om jag ska generalisera lite) försvagas över hela fältet. Givetvis finns det exempel på att man i en övergångsperiod anammar aspekter av ett imperium eller en kultur som förfallit men då sker det snarare i form av en syntes av det nya och det gamla än en ren kopiering av hela dess struktur.

   Kanske är det just det som har hänt, en syntes av ideologier, värderingar och intressen som har skapat en ny politisk ordning. Som Joakim Fredriksson poängterade så är den politiska korrektheten inte strikt marxistisk, den saknar en ekonomisk doktrin och de värderingar den ger uttryck för saknas hos Marx.

   Sexuell frigörelse, feminism och individuella fri och rättigheter som de framhålls av median idag har inte sin motsvarighet i Marx även om Engels skrivit omfattande om delar av dessa frågeställningar i family, private property and the state.

   Den tidiga feminismen var snarare av liberal karaktär där man krävde rösträtt, rätt att arbeta och rätt att äga egendom. Man gjorde uppror mot det kristna, mansdominerade samhället främst, inte mot kapitalismen.

   Jag skulle hellre vilja hävda att politisk korrekthet har sin grund i modernismen, den består av en syntes av åsikter från de stora 1900-tals ideologierna, i modern tappning.

   Politisk korrekthet och kopplingen till Frankfurtskolans ideologer är intressant och värd att uppmärksamma. Huruvida dessa akademiker format hela västerlandet eller om det kan vara så att de bara är en delförklaring lämnar jag osagt, helt enkelt för att jag inte vet.

   Jag skulle dock vilja framhålla att många ideologer inte alltid är vilka de utger sig för att vara. Frankfurtskolan hämtar mycket av sin grund från marxismen men var de verkliga marxister? Var det deras slutgiltiga agenda? Att förverkliga Marx vision? Man får ta i beaktande vilken tid och i vilket sammanhang dessa människor levde i. Marxismen som analytisk och historisk världsåskådning var betydligt starkare än den var idag, den hade ett stort stöd på universiteten och bland somliga makthavare. Den var framförallt väldigt populär bland stora delar av stadsbefolkningen, främst industriarbetarna.

   Det kan hända att ideologerna bakom utnyttjade massans stöd för marxismen till att driva helt självständiga agendor, bortom Marx.

   Frågan är givetvis öppen och blir svår att driva vidare utan ett stort inslag av spekulation. Du nämner Bilderberg-gruppen. Jag kan hålla med dig om att det finns ett motstånd inom ”akademin” mot att erkänna inflytandet hos liknande grupper. Det är ett problem att man inom t.ex. statsvetenskapen inte tillräckligt analyserar inverkan av informella makthavare och kontaktnät.

   Man väljer att bortse från en stor del av verkligheten och väljer snarare att fokusera på officiella makthavare som stater, företag, monarker, statsmän eller lagstiftare.

   Makthavare vars inflytande inte har dokumenterats eller arkiverats lämnas utanför analysen, eftersom de är just inofficiella är de även mer eller mindre okända och deras inflytande går därmed inte heller att stärka eller kvantifiera. Att därför spekulera om deras existens och påverkan i en vetenskaplig publikation anses oprofessionellt och därför väljer man tyvärr ofta att bortse från dem helt.

   Därför ska jag glädja dig lite genom att själv använda mig av en inofficiell makthavare för att belysa en intressant aspekt av politisk korrekthet, nämligen PNAC, the project for the new american century. En neokonservativ tankesmedja med ett vederlagt inflytande över amerikansk utrikespolitik. Jag rekommenderar boken The fall of the house Bush av Craig Unger för en djupare analys av denna tankesmedjas roll i bland annat Irak-kriget,dess relation till den ”kristna” högern och amerikansk utrikespolitik i allmänhet för den intresserade.

   Grundarna till denna organisation har sin bakgrund i trotskismen, alltså människor med en stark marxistisk koppling. Personligheter som Paul Wolfowitz har använt organisationen som en språngbräda för att påverka amerikansk utrikespolitik, främst i Mellanöstern. Se Wolfowitz-doktrinen för en närmare beskrivning. Individerna i ledningen var djupt involverade i den amerikanska förvaltningen under kalla kriget.

   Nu har de lämnat sitt marxistiska arv och driver en marknadsvänlig, internationalistisk och imperialistisk politik. Man har knutit band med politiker som Dick Cheney, Donald Rumsfeldt, den kristna högern och för att inte glömma, Israellobbyn.

   Man har varit djupt involverade i kriget mot terrorismen och i skapandet av en interventionistisk utrikespolitik med påstått syfte att sprida demokrati och mänskliga rättigheter, blandat med amerikansk hegemoni och marknadsliberalism, en slags nutida kolonialpolitik.

   De är ett bra exempel på det jag hävdade angående Frankfurtskolan, man använder ideologier, värderingar och trosuppfattningar för att driva sina egna målsättningar framåt.

   Det sammanhang man levde i under sin tid som trotskister var ett sammanhang där många gjorde analysen att världskommunismen stod inför dörren. Revolutionerna var många, Sovjetunionen stod starkt och kapitalismen tycktes ha få fördelar att erbjuda industriarbetaren. Man gjorde förmodligen den opportunistiska beräkningen att man hade bättre chanser som makthavare om man var marxist än kapitalist.

   När det visade sig att man gjort en felberäkning så sadlade man snabbt om och blev ”neokonservativa”. Ideologierna är blott ett redskap, det är makten som är målet för dessa individer. Det finns dock vissa gemensamma nämnare, likt Trotsky är och var man fullfjädrade internationalister.

   Man är tillika modernister. Den kanske främsta gemensamma egenskapen är att man drivs av en stark tro på ”framsteg” och ”utveckling”. Något som hos Trotsky tog sig uttryck i världskommunism och ekonomisk jämlikhet men som hos de ”neokonservativa” tar sig uttryck i parlamentarisk demokrati, tillväxt och modernism.

   Man verkar drivas av något slags Messiaskomplex där det står skrivet i sten att människan alltid kommer bli bättre imorgon än vad hon var idag och där personen som driver agendorna framåt givetvis står i centrum för denna fantastiska mänskliga evolution. När kommunismen dog skrev man bara en ny bibel..

   Det blir ännu intressantare om man sammankopplar de åsikter som framförs av tankesmedjor som PNAC med mediaklimatet i vårt lilla land, långt borta från Washington. PNAC driver som sagt en interventionistisk linje där framsteg som demokrati och tillväxt ska skapas med militära medel, något som har funnit ett starkt stöd i det svenska etablissemanget där Carl Bildt torde vara dess om inte främste, så åtminstone dess mest öppne allierade.

   I Sverige framförs konstant åsikten att interventioner i Afghanistan, Irak och Libyen drivs av en demokratisk agenda och genomförs med befolkningarna i dessa länders bästa för ögonen. Informationen som motsäger denna utgångspunkt döljs eller relativiseras systematiskt.

   Konsekvenserna på plats i t.ex. Libyen rapporteras det sällan om, mediebevakningen var total när Ghaddaffi skulle bort men i efterhand var det mindre intressant när inbördeskrig hotar att bryta ut som en konsekvens av hans bortfall. Den internationalistiska sidan av svensk offentlig debatt behöver knappast belysas för motpols läsare, har man hittat hit har man förmodligen inte missat hur stark denna sida av PNACs ideologi är i svensk offentlighet.

   Minsta tillstymmelse till krav på nationellt självbestämmande eller kulturbevaring brännmärks direkt. Messiaskomplexet är inte heller det främmande för en svensk som öppnat en dagstidning senaste åren. Vi ska vara världsledande, ett föregångsland. Vi ska sprida demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling.

   Vi ska hjälpa flyktingar, tiggare, fattiga, de stackars kvinnorna, de förtryckta och de tappade. Arrogansen är total när man betänker det faktum att den svenska statens ansvar är att skydda och ansvara för sina medborgare, tills dess att gatorna är säkra och vår framtid är tryggad vore kanske lite ödmjukhet på sin plats?

   Studerar man sakernas tillstånd närmare så ser man början på en egen självständig världsåskådning som hämtar inspiration från alla möjliga håll. Från kapitalismen, från marxismen, från liberalismen. Man finner samarbetspartners hos feminister på vänsterkanten, till HBTQ-vänliga liberaler, till ”kristen höger” och kosmopoliter.

   Man saknar dock, till skillnad från 1900-tals ideologierna en central moralisk utgångspunkt, en filosofisk kärna. Istället görs alla dessa grupper och strukturer till redskap i en slags machiavellisk balansakt i modernismens namn. Det är för närvarande oklart vad slutmålet är annat än utveckling, tillväxt och modernisering.

   Möjligtvis är det som jag hävdade i min krönika bara ett stort spel för att bevara status quo. Man ger olika grupper inflytande och uppmärksamhet för att balansera ut de emot varandra, söndra och härska.

   Jag kan fortsätta men jag känner att jag börjar svamla mig ifrån ämnet en aning. Jag hoppas att jag åtminstone till viss del besvarat ditt inlägg och bidragit till diskussionen. Angående Pax Americana så är det ju en term som missbrukas ofta, som du säger så syftar den på den stora freden, det är väl något av en myt eftersom någon sådan inte riktigt funnits för Amerika eller världen sen andra världskriget och Amerikas hegemoni. Koreakriget, Vietnamkriget, följt av krigen på Balkan och i Mellanöstern, något stopp har det egentligen aldrig varit tal om även om renodlade konflikter mellan stater minskat.

   Om man ska vara petig skrev jag dock att Pax Americana fick sin slutgiltiga seger när Sovjetunionen föll, det var där man nådde sin topp, därmed inte sagt att man lyckats behålla detta tillstånd även om jag tror möjligheten fanns där. Man valde istället en betydligt mer aggressiv väg och resultatet av det ser vi nu.

   Det är möjligt att man skulle kunna göra beräkningar av USAs militära, ekonomiska, politiska och kulturella makt och mäta den emot konkurrerande staters och komma fram till att USA varit mäktigare under något tillfälle sen andra världskriget men jag tror att man hade åtminstone sin största moraliska triumf i och med murens fall och Sovjets ”kapitulation”. De politiska och ekonomiska förändringar som uppkommit tyder även på det enorma amerikanska inflytandet, något som inte haft sin motsvarighet under tidigare 1900-tal.”

   Svara
9. 

   MICKEYM0USE

   22 maj, 2014

   Klockrent Joakim F!
   Läste nyss Joakim A:s senare artikel och ni kompletterar varandra förträffligt.
   PK är ju blivit en -ism i sig som inte går att placera höger-vänster.
   Det är därför det blir så förvirrande i debatter där Högerpartier vill ta krafttag mot Brottsligheten men i samma stund importerar 100 utländska brottslingar.
   Eller där vänsterpartier pratar om att vi inte ska minska Välfärden samtidigt som de föreslår ett Klimatfritt samhälle (dvs öken) eller ett Bilfritt samhälle.
   Samtliga partier och all Media, utom Motpol förstås, är koncentrerade på materiella värden, ständigt ökad produktion och konsumtion.

   Det inre livet och de eviga värdena är ointressanta i den världsordningen och kan på sin höjd förekomma som en ytlig diskussion i en TV-soffa.

   Svara
10. 

    MICKEYM0USE

    22 maj, 2014

    Klockrent Joakim F!
    Läste nyss Joakim A:s senare artikel och ni kompletterar varandra förträffligt.
    PK är ju blivit en -ism i sig som inte går att placera höger-vänster.
    Det är därför det blir så förvirrande i debatter där Högerpartier vill ta krafttag mot Brottsligheten men i samma stund importerar 100 utländska brottslingar.
    Eller där vänsterpartier pratar om att vi inte ska minska Välfärden samtidigt som de föreslår ett Klimatfritt samhälle (dvs öken) eller ett Bilfritt samhälle.
    Samtliga partier och all Media, utom Motpol förstås, är koncentrerade på materiella värden, ständigt ökad produktion och konsumtion.

    Det inre livet och de eviga värdena är ointressanta i den världsordningen och kan på sin höjd förekomma som en ytlig diskussion i en TV-soffa.

    Svara
11. 

    Balder

    22 maj, 2014

    Det är ett intressant ämne du tar upp. Jag får intrycket att du är av uppfattningen att den ”kulturinriktade” vänstern är av ondo, medan du anser att den ”ekonomiinriktade” vänstern egentligen var bra? Jag vill gärna påminna dig om ett land vid namn Ryssland och dess historia. Under 1900-talets början skedde som du säkert känner till en stor revolution i det landet som skulle komma att skaka om hela världen. Att ideologin bakom denna revolution var vänster kan ingen neka till, men nu om vi nu ska använda din indelning i ”klassisk”, ekonomiskt inriktad vänster, och mer ”modern”, kulturellt inriktad (som du själv skriver slog igenom med kraft först på 60-talet), så är det ingen tvekan om att den ryska revolutionen var ett utspel av den förra snarare än den senare. Alltså den typen av vänster som du försöker framstå som god. Betänk då vilket skräckvälde denna ideologin ledde till. Sovjetunionen som Ryssland utvecklades till är utan jämförelse den största massmördaren i världshistorien. Nog för att jag, liksom du(?) och många andra tycker väldigt illa om kulturvänstern, men den vänster som låg bakom sovjet, det finns inte ord för hur ond och usel den var/är.

    Svara
    1. 

       Joakim Fredriksson

       23 maj, 2014

       Jag har aldrig varit en marxist och har aldrig försvarat kommunismen. Men striderna mellan kommunism och liberalism tycker jag tillhör 1900-talet. Marxisternas kritik av kapitalismen kan vara träffande, även om deras alternativ aldrig har varit tilltalande. Jag tycker det är hög tid att gå vidare och lämna 1900-talets låsta positioner bakom sig. Både fascismen och kommunismen misslyckades med att ge fungerande alternativ. Därför står det liberala systemet som segrare nu. Men att historien skulle ha tagit slut låter som en mardröm. Så vi får försöka visa status quo-folket att det påståendet är felaktigt.

       Svara
       1. 

          soldatsocialist

          23 maj, 2014

          ”Både fascismen och kommunismen misslyckades med att ge fungerande alternativ.”
          Det kan vara på sin plats att påpeka att ”fascismen” misslyckades till stor del på grund av att fientliga krafter valde att attackera de ”fascistiska” staterna, för att därefter införa sin egna diktatur inte bara i dessa länder, utan i Europa som helhet.

          Svara
12. 

    Balder

    22 maj, 2014

    Det är ett intressant ämne du tar upp. Jag får intrycket att du är av uppfattningen att den ”kulturinriktade” vänstern är av ondo, medan du anser att den ”ekonomiinriktade” vänstern egentligen var bra? Jag vill gärna påminna dig om ett land vid namn Ryssland och dess historia. Under 1900-talets början skedde som du säkert känner till en stor revolution i det landet som skulle komma att skaka om hela världen. Att ideologin bakom denna revolution var vänster kan ingen neka till, men nu om vi nu ska använda din indelning i ”klassisk”, ekonomiskt inriktad vänster, och mer ”modern”, kulturellt inriktad (som du själv skriver slog igenom med kraft först på 60-talet), så är det ingen tvekan om att den ryska revolutionen var ett utspel av den förra snarare än den senare. Alltså den typen av vänster som du försöker framstå som god. Betänk då vilket skräckvälde denna ideologin ledde till. Sovjetunionen som Ryssland utvecklades till är utan jämförelse den största massmördaren i världshistorien. Nog för att jag, liksom du(?) och många andra tycker väldigt illa om kulturvänstern, men den vänster som låg bakom sovjet, det finns inte ord för hur ond och usel den var/är.

    Svara
    1. 

       Joakim Fredriksson

       23 maj, 2014

       Jag har aldrig varit en marxist och har aldrig försvarat kommunismen. Men striderna mellan kommunism och liberalism tycker jag tillhör 1900-talet. Marxisternas kritik av kapitalismen kan vara träffande, även om deras alternativ aldrig har varit tilltalande. Jag tycker det är hög tid att gå vidare och lämna 1900-talets låsta positioner bakom sig. Både fascismen och kommunismen misslyckades med att ge fungerande alternativ. Därför står det liberala systemet som segrare nu. Men att historien skulle ha tagit slut låter som en mardröm. Så vi får försöka visa status quo-folket att det påståendet är felaktigt.

       Svara
       1. 

          soldatsocialist

          23 maj, 2014

          ”Både fascismen och kommunismen misslyckades med att ge fungerande alternativ.”
          Det kan vara på sin plats att påpeka att ”fascismen” misslyckades till stor del på grund av att fientliga krafter valde att attackera de ”fascistiska” staterna, för att därefter införa sin egna diktatur inte bara i dessa länder, utan i Europa som helhet.

          Svara
13. 

    RB73

    22 maj, 2014

    Häromåret ställde jag mig samma fråga som du, Joakim, nämligen vad är egentligen det där med höger och vänster? Går det att hitta något enkelt svar på den frågan? Närmare bestämt ställde jag mig den frågan under en promenad, och när jag kom hem – en timme senare – hade jag kommit på något som jag tror stämmer rätt bra. Vad var det?

    Höger = olikhet, kvantitativ eller kvalitativ sådan. Som aktivitet blir då en ”högeraktivitet” att värna och uppskatta olikhet där så är lämpligt.

    Vänster = likhet, kvantitativ eller kvalitativ sådan. Som aktivitet blir då en ”vänsteraktivitet” att värna om likheter och att verka för utjämning där så är lämpligt.

    Dina två exempel om ekonomi och kultur blir i så fall specialfall av detta. Förmodligen de två vanligaste, men det går att hitta andra.

    Marknadsekonomin är en höger-idè eftersom den bygger på möjligheten att man tillåts ha OLIKA mycket pengar. För den ekonomiska marxismen i dess mest radikala form gäller då motsatsen. Eftersom allt ägs av alla så är den ekonomiska LIKHETEN fullständig. Det är än extrem vänster-idé. Däremellan finns naturligtvis alla möjliga mellanformer som innebär att den eller annan vänsteridè läggs till den rena marknadsekonomin. Progressiva skattesystem till exempel, vilket är en strävan mot mer LIKHET = vänster.

    Kulturmarxismen är en vänsteridé eftersom den bygger på att alla människor i grunden är LIKA såsom gruppvarelser. Manligt och kvinnligt finns inte, det är sociala konstruktioner. Alla kulturer är också egentligen lika, eller i alla fall lika bra. De enda olikheter som egentligen finns – eller får finnas – är de rent individuella och de universellt mänskliga. Inget annat finns egentligen, och finns det i alla fall så ska det arbetas bort via statliga genusdagis och liknande inrättningar. UTJÄMNING således, vilket är en strävan mot likhet = vänster. I själva verket går detta naturligtvis inte. Man kan inte motarbeta naturen och/eller försynen på detta sätt, men kulturmarxisterna tror att det går, och det är illa nog.

    Om vi går vidare:

    Att värna om familj, släkt, lokalsamhälle och folk är höger eftersom det i grund och botten bygger på ett erkännande av att det finns KVALITETER i tillvaron, och kvaliteter är närmast per definition just olikheter, alltså höger. Svenskar, kineser och kurder är alla delar av mänsklighetens mångfald, men som FOLK är de inte lika, de är olika, vilket är själva poängen.

    Att värna om rättssäkerhet och likhet inför lagen är vänster eftersom ”likhet inför lagen” bygger på det som förenar oss som människor, inte det som skiljer oss åt.

    Motstånd mot massinvandring – åtminstone permanenta uppehållstillstånd – är höger eftersom det bygger på insikten att kulturer är OLIKA, alltså höger, och att man således bör vara extremt försiktig med större folkomflyttningar.

    Engagemang för folk som har det svårt – inklusive sådant arbete i fattiga och /eller krigshärjade länder är vänster, eftersom det bygger på ett rättvisepatos om att alla bör ha möjlighet till ett drägligt liv. Och det som gäller alla är alltså allmänt, eller rent av allmänmänskligt. Likhet alltså= vänster.

    Att värna om ett starkt försvar är höger eftersom det bygger på en insikt om att folk är olika. Även om du själv är snäll så förstår du att alla andra inte är det.

    Några exempel i högen. Det går ju att komma på många fler. En intressant slutsats blir i så fall – om jag är rätt ute – att alla ideologier som kommer i fråga i våra dagars politik i praktiken är sammansatta av vänster och högerelement. Till exempel alltså konservatismen i dess egentliga mening. Den sägs ju vara en utpräglad högerideologi – och ja, den är nog till höger pga sitt tunga fokus på kvaliteter, men jag skulle likväl säga att den är sammansatt av vänster-och högerelement.

    RB

    Svara
    1. 

       Joakim Fredriksson

       23 maj, 2014

       Ja, din slutsats stämmer nog bra. Och ”höger” och ”vänster” kan stå för olika saker i olika tider och i olika sammanhang, Så det är lätt att drabbas av begreppsförvirring.

       Svara
14. 

    RB73

    22 maj, 2014

    Häromåret ställde jag mig samma fråga som du, Joakim, nämligen vad är egentligen det där med höger och vänster? Går det att hitta något enkelt svar på den frågan? Närmare bestämt ställde jag mig den frågan under en promenad, och när jag kom hem – en timme senare – hade jag kommit på något som jag tror stämmer rätt bra. Vad var det?

    Höger = olikhet, kvantitativ eller kvalitativ sådan. Som aktivitet blir då en ”högeraktivitet” att värna och uppskatta olikhet där så är lämpligt.

    Vänster = likhet, kvantitativ eller kvalitativ sådan. Som aktivitet blir då en ”vänsteraktivitet” att värna om likheter och att verka för utjämning där så är lämpligt.

    Dina två exempel om ekonomi och kultur blir i så fall specialfall av detta. Förmodligen de två vanligaste, men det går att hitta andra.

    Marknadsekonomin är en höger-idè eftersom den bygger på möjligheten att man tillåts ha OLIKA mycket pengar. För den ekonomiska marxismen i dess mest radikala form gäller då motsatsen. Eftersom allt ägs av alla så är den ekonomiska LIKHETEN fullständig. Det är än extrem vänster-idé. Däremellan finns naturligtvis alla möjliga mellanformer som innebär att den eller annan vänsteridè läggs till den rena marknadsekonomin. Progressiva skattesystem till exempel, vilket är en strävan mot mer LIKHET = vänster.

    Kulturmarxismen är en vänsteridé eftersom den bygger på att alla människor i grunden är LIKA såsom gruppvarelser. Manligt och kvinnligt finns inte, det är sociala konstruktioner. Alla kulturer är också egentligen lika, eller i alla fall lika bra. De enda olikheter som egentligen finns – eller får finnas – är de rent individuella och de universellt mänskliga. Inget annat finns egentligen, och finns det i alla fall så ska det arbetas bort via statliga genusdagis och liknande inrättningar. UTJÄMNING således, vilket är en strävan mot likhet = vänster. I själva verket går detta naturligtvis inte. Man kan inte motarbeta naturen och/eller försynen på detta sätt, men kulturmarxisterna tror att det går, och det är illa nog.

    Om vi går vidare:

    Att värna om familj, släkt, lokalsamhälle och folk är höger eftersom det i grund och botten bygger på ett erkännande av att det finns KVALITETER i tillvaron, och kvaliteter är närmast per definition just olikheter, alltså höger. Svenskar, kineser och kurder är alla delar av mänsklighetens mångfald, men som FOLK är de inte lika, de är olika, vilket är själva poängen.

    Att värna om rättssäkerhet och likhet inför lagen är vänster eftersom ”likhet inför lagen” bygger på det som förenar oss som människor, inte det som skiljer oss åt.

    Motstånd mot massinvandring – åtminstone permanenta uppehållstillstånd – är höger eftersom det bygger på insikten att kulturer är OLIKA, alltså höger, och att man således bör vara extremt försiktig med större folkomflyttningar.

    Engagemang för folk som har det svårt – inklusive sådant arbete i fattiga och /eller krigshärjade länder är vänster, eftersom det bygger på ett rättvisepatos om att alla bör ha möjlighet till ett drägligt liv. Och det som gäller alla är alltså allmänt, eller rent av allmänmänskligt. Likhet alltså= vänster.

    Att värna om ett starkt försvar är höger eftersom det bygger på en insikt om att folk är olika. Även om du själv är snäll så förstår du att alla andra inte är det.

    Några exempel i högen. Det går ju att komma på många fler. En intressant slutsats blir i så fall – om jag är rätt ute – att alla ideologier som kommer i fråga i våra dagars politik i praktiken är sammansatta av vänster och högerelement. Till exempel alltså konservatismen i dess egentliga mening. Den sägs ju vara en utpräglad högerideologi – och ja, den är nog till höger pga sitt tunga fokus på kvaliteter, men jag skulle likväl säga att den är sammansatt av vänster-och högerelement.

    RB

    Svara
    1. 

       Joakim Fredriksson

       23 maj, 2014

       Ja, din slutsats stämmer nog bra. Och ”höger” och ”vänster” kan stå för olika saker i olika tider och i olika sammanhang, Så det är lätt att drabbas av begreppsförvirring.

       Svara
15. 

    Gautthiod

    27 maj, 2014

    Ordningens princip och maktens utsträckning i världen är något som går den nya människan förbi. Skönt att ha evigheten på sin sida.

    Svara
16. 

    MICKEYM0USE

    28 maj, 2014

    Ren poesi, Joakim!

    Svara
17. 

    Berone

    3 juni, 2014

    Grekerna målade sina statyer i klart lysande färger. Men det kanske inte passar in i bilden av ett pompöst vitt förflutet?

    Svara
    1. 

       Joakim Fredriksson

       3 juni, 2014

       Vårt storslagna förflutna gör sig helt klart bra i svartvit film. Jag såg att SDU också valde svartvitt för att föra fram ett tydligt budskap till samtiden:

       https://www.youtube.com/watch?v=VR-lAGj_dlQ

       Svara
       1. 

          Berone

          4 juni, 2014

          De antika (statymålande, och i många avseenden odrägliga och självförstörande) grekerna skulle nog inte vilja ingå i något ”vi” med hyperboreiska barbarer och slavämnen. Den där SDU-filmen påminner om en från trettiotalet där tyskar från olika provinser hojtade om att de visserligen var från olika provinser, men tyskar likförbannat. Ein Führer, ein Volk, du vet … Hyllar man ett stort förflutet verkar det nästan som man redan givit upp hoppet om framtiden.

          Svara
          1. 

             Parsifal

             5 juni, 2014

             Jag hänvisar dig till tobbesmedieblogg.blogspot.se där han under rubriken ”Även denna dag jämförs SDU med nazister” tar upp de tröttsamma och irrelevanta anspelningarna på det Tredje riket i tid och otid. Han jämför ingående SDU:s film med Tredje rikets propagandafilmer och kommer, föga överraskande, fram till att det inte finns några likheter. Problemet sitter helt enkelt i huvudet på samtidens svenskar. De enda paralleller man kan förmå sig till att göra är dessa då man är fullmatade med schabloner från Hollywoodfilmer och PK-media. Brist på bildning och indoktrinering gör att associationsförmågan och förmågan till relevanta reflektioner är ytterst begränsad.

             Svara
          2. 

             Joakim Fredriksson

             5 juni, 2014

             Antikens greker försvann för ett par millennier sedan. De levde i en annan tid så vad de eventuellt skulle ha tyckt har inget med saken att göra. Men deras imponerande kulturella uttryck finns kvar och vi är deras arvtagare.
             Jag förstår inte vad du menar med framtiden. Jag tror inte alls på samtiden, men vårt förflutna visar vad vi européer kan åstadkomma under rätt omständigheter och det visar att vi i framtiden inte måste hålla en lika låg nivå som vi gör nu. Vår historia är alltså hoppingivande.
             Sedan håller jag med Parsifal och hans länk. För att tala klarspråk: jag får intrycket att du är mentalt koloniserad av Hollywood och de gamla medierna. Du kanske borde frigöra dig? Självklart ska vi inte upprepa 30-talet. Men hitlertyskland varade bara 12 år vilket i ett större historiskt sammanhang som omspänner millennier är en kort tid. De åren ska varken förnekas eller blåsas upp så att de skymmer allt annat, som jag ser saken.

             Svara
             1. 

                Berone

                5 juni, 2014

                Ditt intryck är fel. Jag hänvisar till en verklig film från Tyskland ’när det begav sig’ som jag sett, med ett upplägg som mycket påminner om SDU-arnas påhitt. Tyvärr kan jag inte placera den närmare i något sammanhang – kan ha med Nürnbergdagarna att göra, men jag är inte säker. Hollywoodtyskar kan vi ignorera i detta sammanhang.

                Vi kan lika gärna säga att historien kan få oss att förtvivla. Europa som global katastrof (femhundra års destruktiv kolonialism + två världskrig). Sverige för det mesta ett illa skött fattighus, med enstaka bättre mellanperioder. Det är frågan vad man väljer.

                Det finns positiva framtidsutsikter om dagens tillgångar sköts rätt. Men då kanske det är annat än trettiotalsaktig gråskala som gäller?

             2. 

                Maximus

                5 juni, 2014

                Berone, du är en fjollig betahanne som får komplex inför maskulin heroism och episk europeisk styrka och monumentalism.

                Gå hem och lägg dig istället eller uppsök någon annan sida ifall du blir så neurotisk över en tid och estetik där vita män skapade för evigheten. Sluta gnäll!

             3. 

                Berone

                6 juni, 2014

                Det är väl sådant här som man skriver när man följer Arne Ankas kända sats, nämligen ”att tänka innan man talar är som att torka sig i häcken innan man skiter”.

                Om man skall operera med drömvärldar bör de vara på riktigt, alltså påhittade. Att köra in sina drömmar i samhällen som existerat kan orsaka problem när det kommer invändningar av typen ”men så var det ju inte”. Om man torkar sig i häcken med dessa ”vita män” kommer det att visa sig att deras lärdom och initiativ i hög grad var brun. Som exempelvis att de här skrivtecknen är avläggare av grekisk skrift som i sin tur är en modifiering av äldre västasiatiska alfabet. De grekiska lärde åkte till Mesopotamien och Egypten för att lära sig mer (Pytagoras sats är tusen år äldre än P.). En del ”vita män” åkte till Persien för att ta jobb som legoknektar hos de mindre vita. Etc.

                Ibland verkar det som om Motpol-folket skulle vilja ha diskussioner med marxistiskt inriktade personer, men om inställningen är att invändningar omedelbart skall mötas av juvenila skällsord så tyder detta på … skall vi säga ’kognitiv’ oförmåga? … att diskutera.

             4. 

                Maximus

                6 juni, 2014

                Det där blev för svårt för mig. Vi spartaner förstår oss icke på akademiska spetsfyndigheter. Men vi förstår oss på detta! This is Sparta!!!

             5. 

                Joakim Fredriksson

                6 juni, 2014

                Maximus kan triggas av vissa saker och bli ilsken ibland. Men jag diskuterar gärna med med marxistiskt inriktade personer. Du är välkommen att diskutera och komma med invändningar på det sättet du gör nu.
                Jag har inte alls en negativ syn på andra civilisationer. Mitt ideal skulle vara att Kina kulturellt sett bejar sina traditioner, med viktiga namn som Confucius och Lao Tzu, Indien sina, mellanöstern sina etc. Jag är helt och hållet emot att världen likriktas inom ett system, såsom det till stor del har blivit nu,

             6. 

                zeno

                6 juni, 2014

                ” Om man torkar sig i häcken med dessa ”vita män” kommer det att visa sig att deras lärdom och initiativ i hög grad var brun. Som exempelvis att de här skrivtecknen är avläggare av grekisk skrift som i sin tur är en modifiering av äldre västasiatiska alfabet. De grekiska lärde åkte till Mesopotamien och Egypten för att lära sig mer (Pytagoras sats är tusen år äldre än P.). ”
                här är du nog inne på ett felaktigt? spår – ALLA östeuropeer jag talat med har samtliga förklarat att ALL kunskap som vi i väst besitter är stulet från någon rysk/slavisk uppfinnare eller vetenskapsman – du är således gravt felunderrättad!!!

             7. 

                Parsifal

                6 juni, 2014

                Jag vet mycket väl vilken film du hänvisar till, gjord av Leni Riefenstahl. Om man anser att den filmen påminner om upplägget av SDU:s film måste man verkligen ha ansträngt sig. Eller så har man en felprogrammerad hjärna!

          3. 

             Maximus

             5 juni, 2014

             kärring.

             Svara
          4. 

             EvigtRegn

             5 juni, 2014

             Inte nödvändigtvis. Renässansen var ju ett tillbakablickande till antiken samtidigt som det var en oerhört kreativ period. Men ja, med tanke på Sveriges nuvarande självdestruktiva riktning så är framtidshopp knepigt värre.

             All stolthet jämförs med tyskar på 30-talet. Bäst vi bara förblir syltryggar och välkomnar vår undergång istället?

             Svara
18. 

    Parsifal

    3 juni, 2014

    Vi håller på att glömma bort vårt kulturarv. Man blir lite vemodig när man ser dessa filmer som minner om den västerländska civilisationens storhet. Man brukar ju säga att Europa vilar på tre kullar, Capitolium, Akropolis och Golgata. Det är en insikt som håller på att blekna bort tillsammans med så mycket annan humanistisk bildning. I stället håller vi på att få ett Europa präglat av ytlighet och fördumning. Där ekonomism, hedonism och konsumism dominerar och naturliga reflexer som självbevarelsedrift och omvärldsorientering är satta ur spel. En dödsdans mot graven, där sedan andra står beredda att ta över!

    Svara
19. 

    schsch

    4 juni, 2014

    Väl rutet broder!

    Svara