Leucrotta – en liten studie i traditionell zoologi

För några veckor sedan togs de medeltida bestiarierna upp, och den traditionella zoologi som låg bakom dem. Det nämndes då att i traditionella samhällen, så bildade världsbilden en helhet, en helhet där också olika vetenskaper ingick. Detta gäller även zoologin, och dagens inlägg kommer att gå in lite närmare på det.

Våra förfäder såg gärna samband och likheter i sin värld. Sådana samband kunde man se mellan till exempel sociala grupper, individer, djurarter, människoraser och gudar. Till exempel så kunde man se lejonet som djurens konung, och Zeus som gudarnas konung, och då betona de olika likheterna mellan dem. På samma sätt kunde man gå in på likheterna mellan den vita rasen och brahminkasten, eller mellan krigarkasten och hästen. Det kan vara värt att påpeka att man inte menade att det bokstavligen rörde sig om samma sak här, man insåg att det var olika företeelser, utan snarare om symboler och likheter, som kunde berika både språket och världsbilden (”en bild säger mer än tusen ord”, säger man ju, men en symbol kan också uttrycka sammanhang som är svåra och tidskrävande att uttrycka på andra vis, särskilt i en värld som inte hade TV).

I denna världsbild ingick även djuren som symboler för både metafysiska och sociala fenomen, och detta är mycket tydligt i de medeltida bestiarierna. Ett intressant exempel är det föga kända djuret leucrotta, som illustrerar ett inslag i en världsbild.

Leucrottan beskrivs som en snabb best som lever i Indien.

It is a composite animal, the result of a mating between a hyena and a lioness, the same size as an ass, but with a horse’s head, chest and legs like a lion, hind quarters like a stag, and cloven hoofs. It has an extremely wide mouth, that stretches from one ear to the other. It does not have individual teeth, but only a single bone where teeth should be. Like the hyena, the leucrota can make sounds that resemble human speech.

Lev

Vid första anblicken kan detta tyckas vara ännu en i raden av konstiga, stora och farliga djur som inte fanns i verkligheten. Det har också en kusligt gränsöverskridande egenskap på så vis att det kan härma mänskligt tal. Men det finns en djupare symbolik i det hela. Leucrottan är nämligen avkomman av en hyena (hane) och en lejoninna (hona). Hyenan är en symbol för det orena i den symboliska zoologi som var det medeltida Europas. Vi läser om dem:

According to the law, hyenas must not be eaten because they are dirty. Hyenas can change their sex; sometimes they are male, other times female. They live near tombs and eat the dead bodies they find there. There is a stone in the hyena’s eye (some say in the stomach of its young) that will give a person the ability to predict the future if the stone is placed under the person’s tongue. Hyena’s will circle a house at night, calling out words with the voice of a man; anyone who is deceived and goes out to investigate is eaten. A dog that crosses a hyena’s shadow will lose its voice. The hyena’s spine is rigid, so to turn it must move its entire body. The result of a mating between a hyena and a lioness is the beast called leucrota.

Hyena

Lejonet var däremot en symbol för kunglighet, och vi känner igen flera kungliga egenskaper i beskrivningen såsom mod, styrka och nåd:

The lion is the king of the beasts, and as such is usually the first beast described in the bestiaries. The lion chapter is generally one of the longest and most complex.

The lion has three natures: when a lion walking in the mountains sees that it is being hunted, it erases its tracks with its tail; it always sleeps with its eyes open; and its cubs are born dead and are brought to life on the third day when the mother breathes in their faces or the father roars over them. Some sources add more natures: a lion only kills out of great hunger; it will not attack a prostrate man; it allows captive men to depart; it is not easily angered; the lioness first has five cubs, then one less each year.

There are two kinds of lion: one is timid, has a short body and curly hair; the other has straight hair and a long body and is fierce. A lion’s strength is seen in its chest, its firmness in its head, and its courage in its forehead and tail.

Lejon

Candala
Vi har alltså sett att en onaturlig förening mellan djurens drottning, lejoninnan, och djurens likätare, hyenan, leder till en gränsöverskridande och kuslig varelse, leucrotan. Intressant är då att precis samma företeelse ger precis samma resultat när det sker mellan sociala grupper istället för mellan djurarter, i en traditionell världsbild. Traditionalisten Frithjof Schuon beskriver i Castes and Races det indiska kastväsendet, och även det har sin ”leucrota”. Det handlar då om candalan, den kastlöse, resultatet av kastöverskridande föreningar. Schuon skriver:

According to the Hindu the extreme type of the casteless man – the candala properly so called – is the offspring of a sudra father and a brahmani mother; here the basic idea is that the maximum of impurity, or in other words of psychological dissonance due to congenital incompabilities, arises from a maximum difference between the castes of the parents.

Detta är inte den enda likheten. Traditionalisten Julius Evola nämner i The Elements of Racial Education att man i den ariska traditionen menade att förbindelser mellan en högkastig kvinna och en lågkastig man var ännu värre än motsatsen eftersom mannens arv var mer ”dominant”. En liknande inställning ser vi i fallet med leucrotan, som alltså inte är följden av en lejonhanes förening med en honhyena.

Man kan välja att se detta som en intressant kuriosadetalj ur en svunnen världsbild, eller man kan välja att leva efter en indo-arisk tradition (trots att de germanska kastsamhällena inte tycks ha varit lika strikta som det indiska, och detta kan tyda på skillnader i folkens karaktär), men i båda fallen är det ganska imponerande att samma världsbild och samma förhållande mellan symboler uttrycks i både sociala ideal och i zoologin. Man kan också se detta som att ”Oskorei goes Lanz von Liebenfels”, men i så fall har man en otäck förmåga att övertolka saker och kanske ska hålla sig till Helle Kleins blogg.

Svar

  1. Profilbild för MichaelNordlind

    Bra och träffande skrivet om ett synnerligen motbjudande fenomen kopplat till den exhibitionism och besatthet av att ständigt synas (oavsett i vilket sammanhang) som frodas i det postmoderna tramssamhället.

  2. Profilbild för Nils Motpol.nu

    Mycket sant. En annan aspekt av det hela är ju att meningen med välgörenhet, åtminstone kristen välgörenhet, egentligen inte är att utrota all ondska från världen, det är snarare en andlig övning för givaren. Det är i alla fall det intryck jag får, speciellt av Evangelierna.

    Så säger Kristus exempelvis att den fattiga änka som skänkte en spottstyver egentligen var den som skänkte mest, för hon hade minst. Det uttalandet blir meningslöst om syftet med välgörenhet är att minska lidandet i världen.

    Numera är det precis tvärtom. Staten konfiskerar redan med våld en 70% av det värde vi skapar, för att bekosta det allmänna eller helt enkelt fördela till fattigare. Då minskar både viljan och möjligheten till frivilligt givande, vilket säkert har långtgående konsekvenser för sammanhållningen i ett samhälle. Dessutom känner mottagarna ingen tacksamhet över gåvorna och den ofrivillige givaren troligen ingen givarglädje.

    1. Profilbild för Reaktion

      ”Staten konfiskerar redan med våld en 70% av det värde vi skapar, för att
      bekosta det allmänna eller helt enkelt fördela till fattigare.” Det finns andra (goda) statssystem, men det behöver vi ej dryfta. Är bara lite nyfiken på vad du anser om oligarker och dess allierade, privata banker, som med t ex sina räntor bidrar till att lägga beslag på pengar (och fördela dem till diverse pk/godhets-projekt).

      1. Profilbild för Nils Motpol.nu

        Du tänker på sådana som Soros? Honom är jag inte särskilt förtjust i, hur så?

        Menar du att hans sort är enda alternativet till massiv fördelningspolitik? De flesta västerländska länder ha ju både och, fördelningspolitik OCH fiatpengar. Fast nu är det ju inte bankerna som hittat på systemet, det krävs ju att staterna tillhandahåller infrastruktur och juridiska konstruktioner för att det skall fungera.

        Där ser vi i parentes varför kapitalister är så pigga på demokrati, de vet mycket väl att folk i allmänhet inte har ett hum om pengapolitik, eller ens förstår att det skulle kunna se annorlunda ut. Risken med olika former av diktatur är ju att en diktator med en annan syn på ekonomi kommer till makten, som Khadaffi. Med demokrati är man säker, inte ens kommunistpartier vill avskaffa finanskapitalismen och fiatpengarna, de vill bara fördela litet resurser.

        1. Profilbild för Reaktion

          Tänker sällan på enskilda personer (det hör skvallermänniskan och skitsnackaren till) utan fokuserar istället på system. Var bara lite nyfiken på vad slags system du är ute efter. Tjip och hej! Leverpastej!

    2. Profilbild för Bordslampa

      Men vad gäller statliga stödåtgärder till sämre ställda så är väl frågan om inte det moderna samhället i hög grad gör sådant nödvändigt, de band mellan människor som fanns i byar och kvarter där man gick i samma kyrka och tog hjälp av varandra i vardagen skapade en annan ansvarskänsla.

      När människor i allmänhet bor i mer tätbefolkade och anonyma områden, kulturen och religionen präglas av ökad individualism till skada för de sammanhållande uttrycken och vi ser en ökad grad av professionalisering så försämras ansvarskänslan för nästan.

      Det råder bland många en upplevelse av att vi lever ett dubbelliv – eller kanske snarare lever på halvtid – arbetet blir endast en nödvändig börda som skiljs från det privata/fritiden. Du uppfyller dina förpliktelser och får lön för det för att sedan gå hem och vara ledig. I allt högre grad blir även husets interna angelägenheter omhändertagna av företag, barnuppfostran, städning och så vidare. Jag tror inte att det ökar människors vilja att göra uppoffringar utan ersättning.

      1. Profilbild för Nils Motpol.nu

        ”Men vad gäller statliga stödåtgärder till sämre ställda så är väl frågan om inte det moderna samhället i hög grad gör sådant nödvändigt”

        Nja, det är väl snarare så att det moderna ”samhället” (som givetvis inte är något samhälle alls, utan en samling individer) kan definieras av just sådana saker som människors utbytbarhet, bristen på relationer, sammanhang. Men det är ju just det som är så dåligt idag, så lösningen är ju inte att anpassa sig till det utan att riva ner det.

        Det underliggande syftet (vare sig det är en medveten strategi eller en evolutionär utveckling) med det moderna projektet är ju att maximera produktivitet, konsumtion, etc. Ur det perspektivet ÄR det effektivare att varje människa är en isolerad individ som bara har ett beroendeförhållande till staten och till kapitalet. Ju mer man kan likrikta och råvaruisera (”commoditise”) människor och mänskliga relationer desto mer ekonomiskt värde kan man skapa.

        Det är på ett sätt en naturlig utveckling, och det enda sättet att hindra den är nog att ha absoluta värden, saker som inte är förhandlingsbara och som inte kan värderas i pengar eller ens tar hänsyn till kortsiktig nytta. Allt annat kommer få stryka på foten i längden. Så fort man börjar diskutera något ur ett ekonomiskt eller nyttoperspektiv så har man redan förlorat.

  3. Profilbild för Avantgardist

    Mycket bra. I motsats till den moderna uppfattningen om ”välgörenhet” kan nämnas en släkting till mig som köpte gård och flyttade till landet. I den lilla by, som knappt är en by, hon bor vet man vilka ens grannar är och hur de har det. Det är en självklarhet att de som orkar hjälper dem som inte orkar med exempelvis snöskottning och gräsklippning, att man regelbundet tittar förbi varandra för att se att man mår bra osv. Det handlar inte ens om välgörenhet utan om ett givet ansvar för sin näste. Här skulle däremot min granne kunna ligga med brutet ben och svälta utan att jag skulle veta om det, men jag har full koll på vart jag ska vända mig om jag vill skänka pengar till någon på andra sidan jordklotet.

    1. Profilbild för Nils Motpol.nu

      Ja, det är ju idealiskt ur ett liberalt perspektiv. Alla människor skall vara utbytbara, det är ju därför de även försöker avskaffa kön och nationalitet.

Lämna ett svar till Bordslampa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *