Ett av våra äldsta epos är Beowulfkvädet, som handlar om den geatiske hjälten Beowulf och hans äventyr. Kvädet är indelat i två delar, först en i hjältens ungdom där han hjälper en allierad konung att rensa sitt land från monster, och sedan en del på hans ålders höst där hans eget rike hemsöks av en drake.
Den första delen är den mest kända, och även den vi fokuserar på i dagens inlägg. Kung Hrotgar hemsöks av ett monster vid namn Grendel som smyger sig in i hans högsäte på nätterna och dödar hans män. En geatisk hjälte vid namn Beowulf kommer då till Hrotgars land, och konfronterar odjuret på natten utan vapen (eftersom vapen inte biter på det). Han kramar om likätaren ordentligt, och den lyckas fly bara genom att lämna kvar sin ena arm. Grendel tar sig därefter tillbaka till sitt träsk, och allt tycks vara frid och gamman. Men medan hjältarna firar sin seger, så brinner hämndens eldar hos Grendels mor. Hon återkommer till högsätet och dödar, och tar sig sedan tillbaka till den mörka sjö som är hennes hem. Beowulf nedstiger dock för att slutgiltigt slå även henne, trots att sjön myllrar av monster och ormar. Slutstriden står i monstrens hem på botten av sjön, där Beowulf hittar ett uråldrigt vapen som biter på trollkonan, och sedan återvänder till de levandes värld.
Beowulf kan läsas på flera sätt. Man kan läsa det som en skönlitterär berättelse (en läsning som inte blir sämre om man vet att Tolkien med flera fantasyförfattare inspirerats och påverkats av eposet. Särskilt stycket där Beowulf konfronterar Grendels mor är stor litteratur), och man kan läsa det som en historisk dokumentär om en person vid namn Beowulf och hans äventyr. Det är inte osannolikt att det finns en historisk verklighet bakom eposet, även om det kanske är mer troligt att han dödade ett par kannibaler eller fientliga krigare än två jättar av Kains blodslinje. Man kan även läsa Beowulf som en historisk ledtråd till vilka folkslag som levde i Skandinavien på den tiden, och då upptäcker man bland annat att geater (götar) och daner tycks ha haft nära band.
Socio-moralisk läsning
En annan möjlig läsning är en socio-moralisk läsning, där man får ovärderliga ledtrådar till våra förfäders syn på moral, samhälle och värderingar, kort sagt hur man skulle leva sitt liv, hur en bra kung skulle vara, och liknande. Visserligen är eposet ”kristnat” genom att en sentida nedtecknare lagt in hyllningar till den kristne guden och genom påståendet att Grendel, hans mor och jättarna härstammar från den bibliske Kain, men det hedniska ursprunget lyser igenom lika tydligt som i Nibelungensången.
Vi lär av eposet att ömsesidighet och vänskap spelade en central roll för våra förfäder. Beowulfs folk och kung Hrotgars folk är vänner sedan gammalt, och det är därför en självklarhet att han vågar sitt eget liv för att hjälpa brödrafolket och dess kung i dess nöd. Vänskapen hålls ständigt vid liv genom utbyte av gåvor och artigheter (något vi sett i Dumezils bok Mitra-Varuna, i detta inlägg: http://oskorei.webblogg.se/220406210946_indoeuropeerna_och_deras_gudar.html).
Vi kan med en känsla av olust jämföra geaternas trohet mot sitt brödrafolk med sentida svenska socialdemokrater, som inte nöjde sig med att vända vår dags daner ryggen när de nyligen hotades av rasande främlingar, utan även passade på att kritisera dem med en svekfullhet värdig en sentida Ormstunga.
Att våra förfäder höll lojaliteten mellan vänner högt är dock inte det enda vi kan lära av Beowulf. Lika intressant är den bild av hur en god kung ska vara som märks i beskrivningen av kung Hrotgar. Vi har tidigare läst hos Mircea Eliade att jordiska fenomen hade en himmelsk arketyp för traditionella folk, och kung Hrotgar framstår också som en ”miniatyr” av överguden Oden. Hans rikes självklara centrum är högsätet Heorot, där han håller hov och ger sina undersåtar och högborna män olika gåvor. Att det finns en social sida av att vara en god kung framstår också, liksom i en bisats, när det påpekas att han låter allmänningen vara (allmänningen var den gemensamt ägda jorden. Den var ofta de fattigas skyddsnät, eftersom de kunde jaga, plocka bär och liknande där. När giriga och skamlösa stormän senare i historien privatiserade allmänningen var det ett hårt slag mot de fattiga). På en god konung vilar alltså ansvaret att ha hand om de fattiga, att beskydda de värnlösa, och rent allmänt att upprätthålla en god moral i riket. Man kan med samma känsla av olust som ovan jämföra kung Hrotgar, denna ”barbar”, med dagens socialdemokrater och moderater på detta området. De tar inte hand om de allra fattigaste, de beskyddar inte folket från främmande hot, och de bryr sig inte om moralen i riket.
Läsvärda är även de goda råd som Beowulf får efter att han slagit Grendel och dennes mor.
Psykologisk läsning
En lika intressant läsning är en mer psykologisk. Hur kan vi då tolka att inga vapen biter på den skräckinjagande Grendel, och att Beowulf tvingas möta honom i brottningskamp? Hur kan vi då tolka att Beowulf tvingas nedstiga i en mörk göl fylld av ormar för att konfrontera Grendels moder? Personligen tolkar jag det som en psykologisk liknelse, där de två ”jättarna” även är symboler för skräcken. Skräcken och rädslan är en kraft som kan frysa själen till is, och som kan förlama en. Det är också en kraft som inga vapen biter på, och det enda sättet att bekämpa den är genom att möta den. Gölen fylld av ormar symboliserar då ett nedstigande i det egna undermedvetna, där man konfronterar sina demoner och även finner vapen mot dem.
Givetvis var våra förfäder inga freudianska/materialistiska psykologer, utan det fanns en koppling mellan psykologi och mer esoterisk insikt om människan. Men en psykologisk läsning ihop med en socio-moralisk ger oss ändå en viss insikt i den vikt man lade vid att övervinna sin fruktan. Feghet var helt enkelt inget som gav hög ställning i vare sig det geatiska eller danska samhället, och ingen ville leva som en slav under sin ”egen” Grendel. Den förlamning som det svenska samhället befinner sig i mentalt kan kanske också ses som en sorts sentida representant för Grendelarketypen.
En psykologisk läsning antyder även en mer mytisk tolkning. Indo-européerna var väldigt förtjusta i drakdödarmyter, och även om Grendel inte är en drake så ger detta några ledtrådar till en tolkning av sagan. Drakdödarmyten är egentligen ett ”eko” i mytisk form av den myt där en gud dödade en drake och av dess kropp skapade världen eller återgav världen den ordning som krävs för att människor ska kunna leva där (kampen mellan den indiske Indra och draken Vrtra som stulit allt vatten i världen är ett exempel). Alltså den klassiska myten om hur Kosmos, ordning, skapas ur Kaos, formlösa och farliga men potentiellt livgivande krafter. När sankt Göran befriar en jungfru och ett rike ur en drakes klor, så är det ett sentida eko, en sentida upprepning, av samma tema.
Grendel tycks dock inte vara en kaoskraft av samma dignitet som draken, utan främst en rent negativ kraft. Hans terrorvälde håller den ordnade världen, människornas värld, i skräck och fruktan, men när han dör så är det inte en mytisk upprepning av världens skapelse och riket får heller inte del av några krafter av det. Utan det rör sig endast om ett avlägsnande av ett hot (en jämförelse med draken visar ju att en drake är en ”kaosguddom” som har många livgivande krafter, som kommer det mänskliga samhället till godo när de väl getts ordning. Man kan jämföra med draken Fafner som har stora skatter).
Mer att läsa här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Beowulf
http://www.heorot.dk/beo-intro-rede.html
http://homepage.mac.com/mseffie/assignments/beowulf/beowulf.html
(de tecknade ”serierna” nederst på sidan är väldigt levande)
http://pages.infinit.net/celte/chevaliers.html
Lämna ett svar till Svalbard Avbryt svar