Evola on War as the Path to God

Evola beskriver i Revolt against the Modern World hur det i traditionella samhällen fanns flera sätt att uppnå invigning, alltså en ontologisk förändring från ”människa” till ”mer-än-människa/non-human” (vilket också var det sätt på vilket man uppnådde odödlighet). Asketism och kontemplation är relativt välkända exempel på detta, men man menade att det även fanns en väg till invigning som präglades av handling/action. Det vi kanske idag har svårast att fullt ut ta till oss, är det heliga kriget.

Det heliga kriget utkämpas av företrädarna för Kosmos (exempelvis i form av ett traditionellt Imperium), mot företrädarna för Kaos. I Islam kallas denna aspekt det mindre heliga kriget, el-jihadul-ashgar. Men det är samtidigt ett inre krig, det större heliga kriget, el-jihadul-akbar, där man i samband med krigets strapatser och risker, tvingas konfrontera sina inre demoner, företrädarna för det som är rent mänskligt hos en (rädsla, trötthet, hunger). Tanken om det heliga kriget finns i de flesta traditioner. Våra egna förfäder menade att den som stupade i strid uppnådde odödlighet i Valhalla, och/eller tog del i Odens Vilda Jakt, Asgardsrein, Oskorein. Det finns starka paralleller till Korstågen, där ordstäv som ”Paradise lies under the shade of the swords” och ”The blood of the heroes is closer to God than the ink of the philosophers and the prayers of the faithful”. Islams koncept Jihad torde vara välkänt vid det här laget. De som stupar i rättfärdig strid, ren från materiella intressen och begär, uppnår odödlighet. De som dör en vanlig död, hamnar enligt de flesta traditioner i det grå Hades, Sheol eller Hel (och för rena nidingsmän fanns det särskilda sfärer, Tartaros, Inferno and the like. Jag antar att de som stupade i orättfärdig strid kunde hamna där, fortsatt plågade av sina försök att tillfredsställa sina lägre drifter i strid med den kosmiska ordningen). Hur som helst, här är Evola med sina egna ord om hur man i stridens centrum kan uppnå identifikation med det Högre, så länge man står fri från lägre begär. Han börjar med att citera Bhagavad-Gitan:

In order to free Arjuna from doubt and from the ”soft bond of the soul”, Krsna says:

I am the life of all living beings, and the austere life of those who train their souls. And I am from everlasting the seed of eternal life. I am the intelligence of the intelligent. I am the beauty of the beautiful. I am the power of those who are strong, when this power is free from passions and selfish desires. I am desire when this is pure, when this desire is not against righteousness.

In the end, having abandoned all personifications, Krsna manifests himself in the ”wonderful and fearful form before which the three worlds tremble”, ”vast, reaching the sky, burning with many colors, with wide open mouths, with vast flaming eyes”. Finite beings – as lamps outshone by a much greater source of light, or as circuits pervaded by a much greater current – give way, disintegrate, melt, because in their midst there is now a power transcending their form, that wills something infinitely greater than anything that as individual agents they may will by themselves. This is why finite beings ”become”, being transformed and going from the manifested into the unmanifested, from the material to the immaterial. On this basis the power capable of producing the heroic realization is clearly defined. The values are overturned: death becomes a witness to life, and the destructive power of time displays the indomitable nature hidden inside what is subject to time and death. Hence the meaning of these words uttered by Arjuna at the moment in which he experiences the deity as pure transcendence:

As roaring torrents of water rush forward into the ocean, so do these heroes of our mortal world rush into thy flaming mouths. And as moths swiftly enter a burning flame and die, so all these men rush to thy fire, rush fast to their own destruction.

Krsna also added:

I am all-powerful Time which destroys all things, and I have come here to slay these men. Even if thou dost not fight, all the warriors facing thee shall die. Arise therefore! Win thy glory, conquer thy enemies, and enjoy thy kingdom. Through fate of their own karma I have doomed them to die: be thou merely the means of my work… tremble not, fight and slay them. Thou shalt conquer thy enemies in battle.

In this way we find again the identification of war with ”the path to God”. The warrior evokes in himself the transcendent power of destruction: he takes it on, becomes transfigured in it and free, thus breaking loose from all human bonds. Life is like a bow and the soul like an arrow, the target being aimed at is the Supreme Spirit; another text of the same Hindu tradition says that what matters is to become united with the Supreme, as an arrow is united with its target. This is the metaphysical justification of war and the transformation of the lesser into the greater holy war. It also sheds further light on the meaning of the traditions concerning the transformation, in the course of the battle, of a warrior or a king into a god. According to an Egyptian tradition, Ramses Merianun was transformed in the battlefield into the god Amon, and said: ”I am like Baal in his own time”: when his enemies recognized him in the melee, they cried out: ”This is not a man; he is Sathku, the Great Warrior; he is Baal in the flesh.”

Revolt against the Modern World, Evola, s. 122-123

Svar

  1. Profilbild för mirotanien

    Förra veckan var det ISIS och ebola. Denna veckan ubåtsnoja. Nästa vecka åter något annat.

    1. Profilbild för Guest

      Felpost.

  2. Profilbild för Grreger Hoffa

    Oidentifierade föremål i luften kallas för UFO, men av någon anledning så kallas de samma om det är under vatten för ryska..

  3. Profilbild för Reaktion

    Samtidigt är det ju dunderläge att på allvar börja dryfta en Nordisk union, suverän och fri enkom försvarsinriktad och alltså icke inblandad i affärsmässiga krig enligt credot ”we are going into the business of destroying states”, som en ledande Washington-ideolog har uttryckt saken.

  4. Profilbild för Joakim Andersen

    Bra skrivet, såg idag att Expressens löpsedel skrev om ”putin-fartyget som lurade Sverige”. Språkligt lika innovativt som ”naken-chocker”, men tydlig krigspropaganda.
    John: Håller med, som du tidigare skrivit skulle en nordisk union vara något av en igelkott – inget utomstående gärna ger sig på.

    1. Profilbild för Reaktion

      Japp, den antika tanken om att rusta för fred står sig än. En sådan fred torde kunna säkerställa normala bland- och marknadsekonomiska principer och aktiviteter där länder, företag och folk kan idka handel, resa, kommunicera och på andra sätt upprätthålla ett globalt partnerskap för fred och stabilitet.

  5. Profilbild för Berone

    Det förekom diverse ansatser till nordiska försvarsförbund under 1940-talet, men de stupade på en kombination av yttre stormaktsintressen och inre bypolitik, Annars skulle ju ett samarbete Sverige-Finland med sikte på sträng neutralitet idag kunna ses som positivt åtminstone i Ryssland. (Ett liknande initiativ spräcktes pga sovjetiskt motstånd i början av 1940-talet.)

    Danmark och Norge är ju insnärjda i NATO och det är frågan om de kan/vill ta sig ut. Förslaget till nordiskt försvarsförbund 1948/1949 föll dels på att Danmark (i synnerhet Köpenhamn) var omöjligt att försvara, och att norrmännen tyckte att västmakterna hade ett bättre erbjudande (och kanske inte gillade svenskar). Annars vore ju en strikt försvarsallians Norge-Sverige-Finland en bra idé. Man kunde bygga upp en styrka som vore tillräcklig för att vara trovärdig som försvar men inte kännas som ett hot för omvärlden.

    1. Profilbild för Tjodrik

      Visst vore en dylikt samarbete bra, men faktum är att de största hoten mot Sverige idag består av de inre hot som beskrivs i bloggposten. Mer därtill, den implementerade politiken som är rådande i Sverige går ut på att vi svenskar skall utplånas, och att vi skall ersättas med människor från tredje världen. Det är ingenting som kommer att ske, utan processen har gått ganska långt. Vi kommer inom 15-20 år inte längre utgör majoriteten av befolkningen i landet som utgör vårt historiska levnadsområde. Det ständiga inflödet av främlingar ökar hela tiden, utan att någon ansatts görs för att minska det, än mindre förs någon egentlig debatt om att minska infödet i offentligheten. Våra grannländer diskuterar helt allvarligt hur Sverige idag utgör ett säkerhetshot, och det föreslås att de nordiska samarbetena med fri rörlighet osv kanske måste dras in för att hindra främlingar som tagit sig till Sverige att invadera våra grannländer.

      Att vi under dessa förutsättningar och den politiska ledningen som finns i landet, skulle kunna få till ett försvarspolitisk samarbete med våra grannländer, får dessvärre ses som en högst utopisk tanke. Ett försvar bygger på ett i övrigt hyffsat fungerande samhälle, något Sverige inte är. Vi är inte ens ett ”samhälle” längre. Är Sverige ett land? Vi kan inte försvara oss själva, vi har inte absolut självbestämmande, vår politiska ledning verkar mest fungera som ett teatersällskap för de verkligt styrande – främmande makter såsom USA samt olika ekonomiska och etniska lobbygrupper.

      Vi är med andra ord djupt ner i skiten.

  6. Profilbild för Josef Boberg

    ”Vad ska vi med ett starkt försvar till om det bara används till USAs proxykrig ?”

    Charlotta – Wi kan aldrig få ett starkt försvar i Sverige – så länge som Wi till händer och fötter är bundna tili det globala pyramidekonomiska systemet – som jag ser det.

    Om hur Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna – kan ändra på det här.

  7. Profilbild för Max

    Nuförtiden försöker man undvika konventionellt krig så långt det är möjligt. De inblandade parterna destabiliserar istället landet inifrån med utgångspunkt i de motsättningar som redan finns. Därför är gränsen mellan yttre och inre hot som du målar upp väldigt luddig på grund av att ett yttre hot kommer att manifestera sig som ett inre hot. I sveriges fall innebär det kanske att man kommer försöka polarisera exempelvis invandringskritiker och invandrare mot varandra och eskalera konflikter. Då är det troligt att potentiella yttre fiender kommer att stödja nationalistiska grupperingar. Andra konflikter kan vara mellan vänstern och konservativa muslimer exempelvis. Att skylla problemen på invandrare i det läget är att spela en motståndare rakt i händerna. De som värnar om självbestämmande måste göra allt för att minska spänningarna inom landet och inte bara kliva rakt i fällan som gillrats. Karaktäristiskt för den post-moderna världen är att det inte längre finns några fasta punkter att förhålla sig till, allt är flytande, ogreppbart och irrationellt. ”Krigshets” mot islamisk terrorism, feminism, västvärlden eller vad det nu kan vara är i det läget inte konstruktivt.

Lämna ett svar till mirotanien Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *