Det nya rysshatet och dess funktion

Som ett tillägg till min tidigare text om den skrattretande antiryska propagandan vi nu ser i Sverige och övriga västvärlden vill jag här i korthet belysa det vi kan kalla för det nya rysshatet, dess bevekelsegrunder och funktioner.

Efter att detta nu börjat stegras till alltmer löjeväckande proportioner och även lyckats dra med sig många som vanligtvis är kritiska mot massmedial propaganda och politiskt korrekta kampanjer är det nu av stor vikt att detta uppmärksammas och diskuteras. Konsekvenserna riskerar nämligen att bli väldigt allvarliga.

Aversionen mot Ryssland och ryssar är givetvis först och främst grundat på Ryssland som geopolitisk motståndare till USA och dess allierade. Men den demonisering av Ryssland som nu sprids har också ett annat syfte, nämligen utmålandet av ”ryssen” som den nye fienden, som ”den andre”. Vi kan jämföra med hur tyskar demoniserades under de två världskrigen, då de beskrevs som ”hunner” och ”barbarer” av den anglosaxiska västerländska pressen eller hur serber utmålades under kriget på Balkan.

I dagens mångetniska samhälle fyller dock detta en extra funktion som är ytterst viktig att vi belyser. Det fungerar nämligen som en avledande manöver för att styra bort uppmärksamheten från den pågående massinvandringen och folkutbytet som äger rum. Det mångetniska samhällsexperimentet har skapat en stor frustration hos ursprungsbefolkningen, en frustration som till stor del hindrats att få utlopp genom att man i det offentliga rummet knappt tillåtit någon kritik alls mot invandringen och dess följder och samtidigt demoniserat invandringskritiker på de mest vedervärdiga sätt. Men genom att nu släppa lös ett hat mot ryssar, ja rentav sanktionera det, skapar man sig en form av säkerhetsventil som dels ger folk en chans att få utlopp för sin frustration och dels avleder uppmärksamheten från andra mer akuta hot.

Som jag nämnde har detta hat mot ryssar börjat stegras och anta rent skrämmande former. Det tycks till exempel idag ses som helt okej att använda sig av närmast rasistiska tillmälen mot våra slaviska grannar. Ett synnerligen motbjudande exempel på detta är en bild som publicerades av organisationen Nordisk Ungdom i samband med det värsta ubåtstramset:

Det ses i dagens samhälle som fruktansvärt att använda termer som ”arabjävel” eller ”negerjävel” men ”ryssjävel” går visst bra. Detta är ett tilltag man hade kunnat förvänta sig av den infantila kvällspressen men knappast av en påstått nationalistisk, antiglobalistisk och samhällskritisk gruppering. Synnerligen tragiskt. Särskilt med tanke på hur mycket ryssar som lever i väst har fått utstå i form av personangrepp och hot den senaste tiden. Jag har själv talat med flera ryssar som upplevt detta, exempelvis att folk kommer fram och säger saker som: ”– Vad fan håller ni ryssar på med? Stoppa fascisten Putin!” och dylikt. För några dagar sedan skrev Fria Tider om en ung rysk-svensk kvinna som berättade om sina erfarenheter av detta. Hatet mot Ryssland förenar gapiga radikalfeminster, pro-amerikanska plastpatrioter och oreflekterande mainstream-Svenssons.

Genom införandet av det nya rysshatet slår man två flugor i en smäll. Man låter folk få utlopp för sin inneboende naturliga ”xenofobi” och rädsla för ”den andre” samtidigt som man fortsätter demoniseringen av det vita, det patriarkala och det traditionella. Därigenom förskjuter man ytterligare gränsdragningen mellan det traditionella, egentliga Västerlandet – det sanna Europa – och det nya mångetniska, kulturmarxistiska, hyperkapitalistiska, antitraditionella och antihöviska. Det traditionella, ”onda”, projiceras på det hotfulla och farliga Ryssland medan det (post)moderna, ”goda”, representeras av dagens Väst, EU och USA.

Det toleranta, pluralistiska, feministiska, mångkulturella Väst hotas av det reaktionära, bakåtsträvande och patriarkala Öst. Den store gode mulattängeln Obama ska rädda oss från den lömske vite djävulen Putin.

Så är det officiella narrativet, om man drar det till sin spets!

Så fall inte i fällan, gott folk. Bekämpa det nya rysshatet varhelst det visar sitt fula tryne, även om det må vara bland de som påstår sig vara på ”vår” sida.

Svar

  1. […] Det nya rysshatet och dess funktion […]

  2. Profilbild för Eurasianist

    Leninism och marxism är inte samma sak. Lenin såg marxismen som endast ett verktyg för politiska ändamål. Han var dessutom en briljant taktiker och ett geni. Mensjevikerna (och Trotsky) däremot var de enda ortodoxa marxisterna som fullt ut följde Marxs lära som om den vore en slags religion.

    Låt mig ge ett exempel:

    Enligt Marx skulle den socialistiska revolutionen i Europa bryta ur ett välutvecklat kapitalistiskt samhälle. Eftersom ett feodalt efterblivet samhälle saknade ”arbetare” så var det otänkbart att eftersträva revolution. Först måste alltså en borgerlig revolution ta plats som skapar ett samhälle med en elit tillhörande den borgerliga kapitalistiska klassen som i sin tur skapar den nationella atbetarklassen som då suga ut av de borgerliga.

    Detta var kärnan i Marx lära. Här finns inte exempelvis bönder inräknade.
    Efter den borgerliga revolutionen I Ryssland bildades en regering bestående av borgerliga, liberala fraktioner som ville begränsa Tsarens inflytande likväl som bolsjevikerna.

    Mensjevikerna som var en utbrytargrupp ur bolsjevikerna stödde denna nya borgerliga regering eftersom den skulle bereda vägen för ett kapitalistiskt Ryssland med en tillhörande arbetarklass som stod redo för en revolution. Mensjevikerna byggde denna teori direkt ur Marx lära.

    De första som omedelbart opponerade sig mot detta var Bolsjevikerna som senare exponerade de borgerliga för att vilja fortsätta dra in Ryssland i det första världskriget. Samtidigt anklagade de mensjevikerna för kompradorer och fiender till den ryska arbetarklassen och hela det ryska folket.

    Lenin hade hoppats på fred, men det nya parlamentet hadr andra planer. Det hela slutade med en väpnad revolution där bolsjevikerna stormade vinterpalatset och uppläste hela parlamentet och avsatte regeringen. De borgerliga och de liberala sattes i bojor och sopades undan av bolsjevikerna. Man svor även att göra sig av med inre fiender som mensjevikerna som stött de borgerliga och liberala. Lenin inledde en hel ny area med inrättandet av proletariatets diktatur och fred mellan nationer.

    Det slöts fred med Tyskland, Finland och Turkiet. Man skaffade sig nya bundsförvanter och allierade i kampen mot den internationella imperialismen som den tidigare tsaren för kompromisser med för att utöka sitt inflytande och rikedomar på bekostnad av andra folk och nationer. Tsaren förtryckte i samverkan med imperialisterna hela Eurasien, han förvandlade det till ett stort folkfängelse. Lenin skapade ett förbund av Eurasien som istället utmanade imperialismen, inte verkade i samförstånd med den.

    Det nya Sovjetunionen under Lenin trädde fram som en allierad, vän och bundsförvant till alla de av imperialismen förtryckta folk, och inte som en fiende som förtycker och för krig i syfte att underkuva frihetsrörelser.

    Detta arv har inte övergett Ryssland och kommer aldrig att göra. Ryssland är ännu idag Eurasiens härförare och ideologiska ljus i ett mörker som omsveper hela mänskligheten i överstigande takt.

    Nationalister måste agera geopolitiskt, annars riskerar de att bli spelpjäser åt större makter. Fred i landet garanterar även fred på jorden. Gränsstrider och reaktionär chauvinism gentemot sina grannländer och grannfolk måste få ett slut.

    Tidigare i mitt inlägg försökte jag förklara varför Leninismen inte kan likställas med den ortodoxa marxismen. Låt mig bygga vidare på detta och försöka förklara varför trotskister och ”bombvänstern” allmänt brukar springa imperialisternas och globalisternas ärenden.

    Marx till skillnad från Lenin definierade inte imperialismen, för Marx hade det brittiska imperiet ett historiskt uppdrag; Att krossa det asiatiska ”barbariska” klansamhället och industrialisera kolonierna som skulle sprida kapitalismen vidare. Det är på detta vis Marx argumenterar för britternas involvering i exempelvis Indien, Marx anglosaxiska perspektiv på historien gav honom rätten att definiera vad det orientaliska stod i jämförelse till det anglosaxiska. Orientalerna var inte tillräckligt ”klassmedvetna” eftersom de inte genomgått industrialisering som väst; alltså, de kunde inte själva övergå från ett klansamhälle till ett annat avancerat.

    Britterna inte bara ”koloniserade” Indien, utan beredde vägen för ett en industrialisering genom att bygga järnvägar och fabriker samt bryta upp klansamhällena, menade Marx.

    Lenin däremot argumenterade att imperialismen var kapitalismens högsta stadium, och att imperialisterna (i synnerhet britterna) genom att exploatera sina kolonier på rikedomar, diamanter och guld, kunnat hållit sin egna arbetarklass ”tillräckligt nöjd” för att ungå en revolution. Lenin kallar detta tillstånd hos den västerländska arbetarklassen för en slags ”arbetararistokrati”

    Bolsjevikerna avvek från Marx väldigt tidigt i sitt synsätt i sin tolkning av imperialismen, och menade på att revolutioner kommer att bryta ut inom hela den eurasiska kontinenten, inte i Europa som Marx förutspådde. Imperialisterna stödde enskilda kungar, landshövdingar och jordägare i exploaterade länder för att kunna förtrycka folket.

    Det ortodoxa marxistiska synsättet spelade en stor roll för revolutionen i Ryssland. De ortodoxa marxisterna, utan att definiera imperialismen – ställde sig i samma led som borgare och andra liberala för att införa kapitalism och kolonialism i Ryssland. De argumenterade (mensjevikerna) för att Ryssland ännu inte var redo för en revolution, det var ännu ett feodalt och efterblivet land som först med hjälp av britterna och fransmännen (som även Tsaren var allierade med) skulle industrialisera hela Ryssland och bereda vägen för kapitalism och en tillhörandes arbetarklass.

    Bolsjevikerna avfärdade detta omedelbart, de agerade endast uifrån Rysslands intressen och att folket inte skulle bli slavar åt utländska imperialister (britter och fransmän). Ett nationellt kapital och ekonomi kunde endast skapas ur en nationell medveten arbetarklass argumenterade de för. Imperialismen var kapitalismens sista skede, de som argumenterar för kollaboration med dessa krafter var förrädare ansåg Lenin och manade till kamp mot kolonialisterna. Försvar av Oktoberrevolutionen var även försvar av nationen, folket och oberoendet.

    De ortodoxa marxisterna som förbisett imperialismens reaktionära roll, skulle ha gjort – om de hade lyckats, Ryssland till en brittisk-fransk koloni. Bolsjevikernas maktövertagande gjorde det omöjligt för utländska kollaboratörer att installera en marionettregering i Kremlin.

    Efter att Bolsjevikerna tagit över makten slog Storbrittanien, USA, Frankrike, Japan ihop sig och stödde alla de reaktionära krafter och ortodoxa marxister som kämpade mot bolsjevikerna. De första som gjorde motstånd mot Bolsjevikerna var faktiskt de ”revolutionära marxister” som följde Marx lära som en religion och ville införa statskapitalism i landet och göra landet till en koloni.

    Denna absurda tolkning av imperialismen följer i vänsterns spår i väst, varför tror ni en stor del av vänstern stödde bombningarna av Jugoslavien, Irak och nu även Syrien?

    Det är för att de, precis som Marx tror att dessa samhällen är efterblivna och imperialisterna bereder vägen för ett nytt samhälle, där klansamhället bryts ner och kapitalism införs, genom att bomba sönder länderna och bryta status quo. De följer Marx punkt till pricka utan att se efter hur världen fungerar och vilka effekter de kommer att ha geopolitiskt.

  3. Profilbild för hataryssar123

    ryssjävlar borde knulla apor.

  4. Profilbild för andeklas

    Nordisk ungdom är inte lojala mot den nationella saken – dom är förrädare !

Lämna ett svar till Det nya rysshatet och dess funktion Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *