Michael Nordlind

”Patriarkatets förman” – om Morrissey som mansikon

För några år sedan skrev feministen Karolina Ramqvist en ganska lam krönika i DN om hur Morrissey blivit en sorts mansikon. Temat kan dock vara värt en liten kommentar.

Man kan ganska snabbt konstatera att utifrån Ramqvists och andras kommentarer om Morrissey står det klart att han representerar något som de inte kan förstå sig på. Hur är det möjligt att både vara manlig och känslig? Både hård och bräcklig? Att vara en (europeisk) ”man” tycks i deras värld innebära att vara bufflig, våldsam, sluskig och allmänt osympatisk. När någon är bildad, känslosam och romantisk men samtidigt även enormt manlig blir det kortslutning för dessa pk-människor. De ser det som något falskt, abnormt eller som ett försök till infiltration av deras egna sfärer.

När jag varit på Morisseyspelning har jag alltid slagits av vilken stark atmosfär som skapas. Hans trogna fans har ett väldigt speciellt förhållande till honom, ibland på gränsen till dyrkan. Och publiken är intressant att skåda: en trevlig blandning av biffiga karlar med rockabillyfrisyrer, små söta popflickor med randiga kjolar och många fler typer där emellan.

Morrissey lyckas alltså tilltala vitt skilda grupper av människor med sin manliga, men samtidigt ibland även androgyna och sexuellt ambivalenta framtoning. Han är en poet, men samtidigt också en riddare.

Är han då, med Ramqvists ord, en ”patriarkatets förman”? Ja, vad ska man säga om detta? Om det ändå vore så väl.

Morrissey är en senmodern representant för den känsliga och romantiska sidan av den manliga principen.

Han ger oss en glimt av det höviska. Det som även krigande gestalter ur historien minner om, exempelvis haiku-skrivande samurajer eller de medeltida europeiska aristokraterna som ägnade sig åt sina Minnelieder.

Morrissey har flera gånger varit i kontroverser för politiskt inkorrekta uttalanden (vilket det går att läsa mer om i länkarna nedan) och han har nu nyligen återigen blivit anklagad för att vara rasist. Denna gång efter att ha kritiserat den vedervärdiga djurhållningen i Kina. De så kallade antifascisterna verkar minsann hata Morrissey något ofantligt och kanske också med rätta? Han påminner ju dessa ynkliga varelser om att det ännu finns manliga europeiska män, som samtidigt är stiliga, bildade och romantiska. Sannerligen en mardröm för de som förespråkar egalitära ideal och till varje pris önskar smutskasta det som ännu är ädelt i vår värld.

Avslutningsvis skall jag här travestera Morrisseys text till den briljanta The Smiths-låten Cemetery gates:

”Lady Gaga and 50 cent are on your side
While Morrissey is on mine!”

morrissey-picture

Mer i samma ämne:

Oskorei – Morrissey och massinvandringen

Anark – Blod, jord och rockn’roll, del 4: Morrissey, pop idol identitaire

Michael Nordlind är radikal romantiker, estetiker, tribalist och indoeuropeisk hedning. Han önskar se en global mångfald och är därför starkt kritisk till den nuvarande utvecklingen där världens olika folk och kulturer är på väg att utplånas och ersättas av en enfaldig och själlös konsumtionskultur. Han inspireras av filosofer och författare som Friedrich Nietzsche, Julius Evola, Ernst Jünger, Yukio Mishima och Nikanor Teratologen och uppskattar människor som går sin egen väg utan ett behov av att passa in i någon snäv mall.

Svar

  1. Fashy estetik och tragisk romantik: Joy Division och New Order ur ett estetiskt och esoteriskt perspektiv • Nordisk alternativhöger

    […] Ett annat exempel relaterat till detta som kan vara värda att nämna i sammanhanget är musikikonen Morrissey som varit i mycket blåsväder för sina påstått högerextrema åsikter. Morrissey slog igenom som sångare i bandet The Smiths på 80-talet och har sedan dess upplösning varit framgångsrik soloartist. Redan på 80-talet gjorde han sig kontroversiell då han flörtade med National Front och poserade med den brittiska flaggan och flera av hans texter har ett ganska tydligt nationalistiskt budskap, exempelvis Irish blood, English heart. Morrissey har ett starkt engagemang för djurrätt och han har även blivit kallad för nazist och rasist när han kritiserat djurplågeri i exempelvis Kina. På senare år har han uttryckt stöd för Brexit och Nigel Farage och uttalat sig mot massinvandring och islamisering och han verkar ha retat upp medieetablissemanget så till den grad hans senaste album därav fått usel kritik av politiskt korrekta kräk till journalister som ägnar hela recensioner åt att attackera hans åsikter. En svensk journalist går till och med så långt som att kalla det för ”ett högerextremt konceptalbum”, vilket såklart bara det gör det värt att stödja. Morrissey har för övrigt behandlats på Motpol flera gånger genom åren, bland annat här och här. […]

    Svara
  2. Fashy estetik och tragisk romantik: Joy Division och New Order ur ett estetiskt och esoteriskt perspektiv • Nordisk alternativhöger

    […] Ett annat exempel relaterat till detta som kan vara värt att nämna i sammanhanget är musikikonen Morrissey som varit i mycket blåsväder för sina påstått högerextrema åsikter. Morrissey slog igenom som sångare i bandet The Smiths på 80-talet och har sedan dess upplösning varit framgångsrik soloartist. Redan på 80-talet gjorde han sig kontroversiell då han flörtade med National Front och poserade med den brittiska flaggan och flera av hans texter har ett ganska tydligt nationalistiskt budskap, exempelvis Irish blood, English heart. Morrissey har ett starkt engagemang för djurrätt och han har även blivit kallad för nazist och rasist när han kritiserat djurplågeri i exempelvis Kina. På senare år har han uttryckt stöd för Brexit och Nigel Farage och uttalat sig mot massinvandring och islamisering och han verkar ha retat upp medieetablissemanget så till den grad hans senaste album därav fått usel kritik av politiskt korrekta kräk till journalister som ägnar hela recensioner åt att attackera hans åsikter. En svensk journalist går till och med så långt som att kalla det för ”ett högerextremt konceptalbum”, vilket såklart bara det gör det värt att stödja. Morrissey har för övrigt behandlats på Motpol flera gånger genom åren, bland annat här och här. […]

    Svara

Lämna ett svar till Fashy estetik och tragisk romantik: Joy Division och New Order ur ett estetiskt och esoteriskt perspektiv • Nordisk alternativhöger Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *