Demokratin är hotad. Det anser bibliotekarierna i Hässleholms kommun. Och de accepterar inte det. Bibliotekarierna accepterar inte att demokratin står under hot, och de tänker försöka rädda den.

Det är en gråkall måndagskväll i mars.
Biblioteket i Vinslöv håller öppet efter stängningstid. Det ska bli föredrag.
Ett knappt tjugotal personer har slagit sig ner i lokalen när aktiviteten tar sin början halv sju.

Linda Hagberg är en av kommunens bibliotekarier.
Hon och hennes kolleger är oroliga för demokratin.
De har bett om pengar till lite demokratiräddning och fått det.
Kvällens föredrag har rubriken ”När demokratin hotas” och anordnas av de här aktivistiska bibliotekarierna och en annan, säkert för de flesta i kommunen totalt obekant verksamhet benämnd Europa direkt som Hagberg är noga med att nämna och tacka i sin inledning.

Pengarna har räckt till tre föredrag, berättar Linda Hagberg. Kvällens föredrag och två till lite längre framme i vår; ett om ”källkritik” och ett om ”klimatet”.

Det är inte Linda Hagberg som ska hålla kvällens föredrag. Det är en docent från Småland, Daniel Silander.
Silander är statsvetare på Linné-universitetet i Växjö.
Silander är en fryntlig herre.
Han liknar Ingvar Oldsberg. Det är ju ingen nackdel.
Silander gillar sitt ämne skarpt. Demokratin. Han skulle kunna hålla på i fyra timmar, skojar han.
Silander ska tala om ”demokratins tillstånd”, i Sverige och i världen. Tillståndet för demokratin är rätt dåligt, får vi veta. Det kommer därför också att bli fråga om ”vägar framåt”.

Docenten har en pp med sig. Bilder.
Den första bilden föreställer demokratin. Det är fyra fält. Det längst till höger har rubriken ”liberal demokrati”. Det längst till höger är ”sluten autokrati”. Nattsvart tyranni.
En pil har anbringats över fälten. Den pekar åt höger, mot den liberala demokratin.
Det är dit man vill. Det är dit all rätt utveckling pekar.
Vad innebär den liberala demokratin för något? Jo, det är val. Allmänna val. Politiska partier, en del medborgerliga rättigheter. ”Fri press”.

Liberal demokrati, det är det vi har i Sverige och på ett antal ställen till i världen. Australien. Norden.
Den ”slutna autokratin”, det är Nordkorea.
Docenten vill veta om vi är överens om Nordkorea. Där vill ju ingen bo, menar han. Nej, där vill ingen bo, instämmer publiken.

Silander visar en bild till. En karta. En världskarta. En politisk världskarta. Världens demokratier är förtecknade i blått, de i varierande utsträckning autokratiska skithålen i beige. Det syns lång väg att där kan ingen vettig mänska i världen vilja bo, egentligen.

Det är bara sju procent av mänskligheten som lever i liberala demokratier, säger docenten. Sju procent!
Vi får vara tacksamma att vi har vår tillvaro i Vinslöv, skojar han. Ja, eller Sölvesborg. Han kommer därifrån.

Demokratierna är få. Och de blir färre.
USA är till exempel ingen riktig liberal demokrati längre.
USA genomgår en mycket olycklig utveckling för närvarande, från liberal demokrati, förbi ”valdemokrati”, på väg i full fart mot ”valautokrati”.
Och det är Donald Trumps fel.
Forskning ger vid handen att ledande politiska ledare spelar en mycket viktig roll. Trump har i stort sett egenhändigt vridit utvecklingen i USA tillbaka nästan till tyranniet.

Publiken är vederbörligen orolig.
En man frågar, med ångest i rösten, om det inte går att göra något. Kan den skadliga utvecklingen i den tidigare liberala demokratin USA inte vändas?
Jodå, är svaret. Docenten tror att det kanske inte ens är särskilt svårt att vända USA. Det enda som krävs är att det uppträder en annan politisk person; en person som kan komma och ”hugga kniven i ryggen” på Donald Trump.
Det skulle till och med kunna vara en partikamrat till Trump. En republikan. Det är inte så kinkigt. Det viktigaste är knivhugget. Trump måste elimineras.
Och om det sker, ja då kan USA rätt fort bli en liberal demokrati igen.

Nå, men Sverige, då? Hur står det till med demokratin i Sverige?
Jo, svarar docenten. Demokratin i Sverige är också hotad. Och det är framför allt omgivningen som är hotfull. Nej. Inte Finland. Ungern.
Räddningen är EU. Det var EU som kom med liberal demokrati till staterna i det forna östblocket. Och så länge EU har de här staterna i sitt grepp, så är den liberala demokratin säker. Ja, och då är vi i den svenska liberala demokratin rätt säkra också.
Det finns en del inhemskt svenska hot också. ”Polariseringen”. Folk har så olika källor numera. Alla sitter inte framför tevenyheterna på kvällen. Alla läser inte Sydsvenskan. Därför tycker folk inte likadant längre. Det är ett klart orosmoment.
En kvinna i publiken är orolig. De unga tittar bara på TikTok. Ungdomarna utvecklar på det sättet en svår aptit på ”enkla lösningar”. Kvinnan känner sig så orolig för det.

Vad bör göras? Vilka är ”vägarna framåt”?
Docenten tror på ”utbildning”.
Skolan har en viktig roll att spela.
De unga måste utbildas, ja faktiskt fostras.
På en av docentens pp-bilder är ytterligare ett hot mot den liberala demokratin angivet. ”Oreglerad information”.
Den ”oreglerade informationen” är inte förenlig med liberal demokrati.
De unga måste utbildas och fostras till det rätta demokratiska sinnelaget, i skolan. Och informationen måste ”regleras”. Så är det.
Det tycker docenten. Och det verkar inte som om publiken är av annan mening.

Det blir frågestund efter föredraget. Frågestund och kaffe.
Men klockan är vid det laget nästan åtta. Bibliotekarierna är nöjda med sin räddningsinsats för den liberala demokratin och vill gå hem. Det märks att de vill det. De är lite halvhjärtade med det där kaffet som de ändå tycker att de måste bjuda på. De slamrar och krånglar väldigt med möblerna. De tycker att det är dags att vi fattar, till sist: det är dags att gå hem nu.

Jag ställer en fråga till Linda Hagberg.
De aktivistiska bibliotekarierna ska ju ha två möten till, till räddning för den hotade liberala demokratin. Ett om ”klimatet”.
Bibliotekarierna verkar så överens om hur det ligger till med klimatet, säger jag.
Borde de inte bjuda in en meningsmotståndare till sitt möte om klimatet?
Docenten har ju nämnt ”polariseringen” i befolkningen.
Borde man inte försöka motverka den där ”polariseringen” genom att bjuda in en ”klimatförnekare”? ”Ernst Herslow, till exempel”
Linda Hagberg tittar på mig som om hon just gått upp för henne att jag har gröna antenner på huvudet.
En tjock kollega som också hört på ser ut som om hon vill slåss. Den tjocka kollegan behärskar sig, som väl är. Hugger in på möblerna istället. Tar tag i ett stort bord som jävlar anamma inte kan stå kvar där det står och drar det omilt över golvet. ”SKRAAAAP”, säger det.
Nej. Linda Hagberg kan verkligen inte tänka sig att bjuda in Ernst Herslow. ”Herslow tror ju inte på vetenskapen”.

Den liberala demokratin är hotad.
Men den kan räddas. Av de här bibliotekarierna. Av docenten. Av källkritiker och klimataktivister. På arbetstid. För skattepengar.
Räddningen kan dock bara bli av om den liberala demokratin beskyddas mot sådana som hotar den. Donald Trump. Viktor Orban. Civilingenjören och kommunfullmäktigeveteranen Ernst Herslow. Ja, och sådana som jag. Om jag inte fattar att hur oerhört opassande det är att ha en ”klimatförnekare” med på ett möte om ”klimatet”, ja då är jag ju nog inte bättre själv. Då är jag själv ett slags ”klimatförnekare”.
När demokratin hotas är de här bibliotekarierna och de andra demokratiräddarna tvungna att ta i med hårdhandskarna. Då måste sådana som inte är som de, som inte läser samma tidningar som de och inte har samma åsikter som de, hållas kort. Annars går den liberala demokratin under.