En intressant fråga som splittrar mången Sverigevän är kristendomen och dess roll i den svenska historien. Denna artikel gör inte anspråk på några djupare analyser av kristendomens historia i Sverige de senaste 1000 åren utan får snarare tjäna som en uppmaning till mindre rivalitet och mer uppskattning av det kristna kulturarvet.
Låt mig först och främst poängtera att jag varken är döpt eller konfirmerad, angående trosuppfattning som sådan så är det ingenting jag lägger någon tanke vid, agnostiker skulle kunna vara en lämplig beskrivning. För att fatta det kort så spelar det ingen roll om Gud finns eller ej. Religion handlar i detta sammanhang mer om kultur och etnicitet. För mig är Oden och Tor mycket bättre ledstjärnor i livet än Jesus, utan något som helst tvivel. Vishet och styrka, far och son, är goda metaforer och förebilder. Inget ont om att förvandla vatten till vin men asatro är mer genuint nordiskt. Med allt detta sagt så vill jag ta tillfället i akt att rikta denna artikel till mina vänner som är asatroende och ateister!
Låt oss först och främst beakta kristendomen som enande kraft i ett europeiskt perspektiv. Den vanliga jämförelsen blir givetvis med dagens inträde i EU, och visst fick de nordiska länderna rätta sig i leden i vissa aspekter men även om kyrkan hade en stor makt så fanns det under medeltiden helt enkelt inte möjlighet till en lika stor centralisering av makten (Vatikanen) som idag (Bryssel), Norden kunde behålla sitt självbestämmande men fick även möjligheten att ingå i ett större europeiskt sammanhang, denna integration kom att bli gynnsam inte minst när det kom till handel och utbyte av kunskap. Att Sverige tidigt knöt kontakter med Tyskland, Nederländerna och England (och dåtidens städer i dessa länder) var till gagn för den senare ekonomiska utvecklingen. Vidare bör det i detta sammanhang även elaboreras ytligt kring just kunskapen som kom med de kristna elementen i samhället. Från munkarnas medicinkonst till kyrkornas arkitektur. Givetvis går det att resonera kring ondskan att skatter, arbete och resurser togs från gemene man för att bygga storslagna kyrkor, dock är detta en felaktig syn på ekonomisk utveckling. En storslagen kyrka var inte endast gynnsamt för att få Guds välsignelse eller påvens välvilja. En kyrka av exempelvis Uppsala domkyrkas magnitud bidrog först och främst med arbete till mången individ, från arbetaren i stenbrotten till arkitekten, och även de många led däremellan. Där till kom stimulansen av marknaden kring själva byggnadsplatsen. Arbetare behöver mat, de behöver verktyg, materialet till kyrkan måste komma någonstans ifrån, därav behövs goda transportmedel. För att fatta det kort så rörde det sig om en rejäl stimulans i själva ekonomin, lägg därefter till infrastrukturen som kom på plats efter att själva byggandet var klart (exempelvis vägar till ovan nämnda transportmedel) samt även den ackumulerade kunskapen projektet bidrog med. En kyrka bör alltså inte ses som någonting endast kopplat till Gud och kristendomen utan snarare som ett ekonomiskt, kulturellt och socialt stimulerande element i samhället där förtjänsterna även höll i sig åratal efter projektet var slutfört (i form av den uppkomna infrastrukturen och kyrkans roll som social mötesplats).
Angående kyrkoskatter och dylika pålagor så kan även de vid första anblick ses som någonting ont som kristendomen fört med sig. Låt oss dock övergripande analysera vad dessa skatter kan tänkas gått till. Som ovan nämnt kostade storslagna kyrkor givetvis en hel del kapital. Upprätthållandet av dessa likaså, men kyrkan som institution bör inte underskattas när det kommer till sammanhållningen av de mindre samhällen som Sverige bestått av. Kyrkan var en knutpunkt för sociala interaktioner, precis som den lokala marknadsplatsen eller diverse högtider och tillhörande festivaler. Vidare bör det även snabbt nämnas att klostren och de arbete munkarna utförde i dessa tvivelsutan var en tillgång, intellektuellt sätt, för samhällets utveckling. Medicin- och skrivkonst är de som förmodligen först dyker upp i tankarna.
Det finns givetvis fler relevanta faktorer att analysera kring kristendomens roll för Sverige och det finns säkerligen de som gör detta bättre än mig. Syftet med denna artikel var endast att belysa att även om man i hjärtat känner lojalitet mot de gamla gudarna så finns det utrymme för att känna uppskattning för det kristna kulturarvet som finns i Sverige. Att förkasta 1000 år av sociala, kulturella och ekonomiska aspekter är onödigt. Så nästa gång du ser en kyrka eller andra kristna yttringar, tänk inte negativa tankar om den onda kristendomen, beakta istället dess positiva roll för Sveriges utveckling!
Angående bilderna: De två första är tagna i Dingle, Irland. Den fjärde (ovanstående bild) är mitt halsband som representerar båda kulturella yttringar.
Mer angående kristendomen: https://www.youtube.com/watch?v=srYWSFVwwlk
Lämna ett svar till sten line Avbryt svar