Liberalen Birgitta Ohlsson från Folkpartiet var nyss i tv-rutan. Hon talade engagerat om att romernas situation i Europa måste förbättras. Det hon syftar på är det generösa ekonomiska erbjudande som Franska staten erbjuder romer som flyttar från landet. På sin hemsida och i debattartiklar kallar Folkpartiet detta erbjudande för kollektiv deportering. Man kan ju undra om den fria marknaden, som Folkpartiet ändå står för, inte gäller i alla avseenden. En part betalar en annan part för att utföra något är liksom en naturlig del av den fria marknaden.
Folkpartiet hävdar att romerna tillhör en av de mest utsatta grupperna i världen. Därmed förbises utsatta kristna, numerärt överlägsna naturligtvis, utan omsvep. Numerären har dock ingen större betydelse egentligen, utsatt är utsatt, oavsett antal. Men ändå. Att påstå att några är mer utsatta än andra, det är verkligen en gråzon, särskilt med tanke på att det är folkvalda som uttalar sig.
Hur som helst: Folkpartiet och Ohlsson är upprörda. Men Frankrike är inte först att ha tröttnat på romerna. Ungern var tidigt ute att motsätta sig romernas livsstil och så även Rumänien.
Rationellt tänkande människor tror knappast att flera Europeiska nationer helt plötslig får för sig att en viss grupp människor ska utsättas för påtryckningar eller diskriminering. Motsättningar föranleds oftast av någon form av konflikt. I fallet med romerna så kan man snart se att romsk kultur påbjuder traditioner och beteenden som inte är kompatibla med västerländska samhällen.
Här hade det varit trevligt att kunna hävda att orsaken till de Europeiska nationernas handlande bottnade i försvarandet av västerländsk tradition, arv, kultur, historia, sed osv. Men så är inte fallet. Det hela bottnar i att romernas kultur inte är kompatibel med marknadsstyrda samhällen.
Isabel Fonseca, som är till hälften romsk och till hälften judinna, beskriver i sin bok ”Begrav mig stående – zigenarna och deras resa” (Ordfront förlag, 1998), den romska kulturen. Eller zigenska kulturen, om man refererar till Fonseca själv, vilket jag framgent gör. Men det Fonseca söker åstadkomma med sin bok, ett slags glorifierande av den zigenska kulturen och förhoppning att skapa förståelse för denna, blir istället ett konstaterande över att vissa av de ”fördomar” människor kan ha kring zigenarna är, helt enkelt, fakta och inte fördom.
Det kan vara intressant att i sammanhanget konstatera att Folkpartisten Birgitta Ohlsson inledde ett tal vid Europarådet i Strasbourg den 20 oktober 2010 med ett citat från Fonsecas bok, vilket, om inte annat, påvisar att hon sannolikt har läst boken och därmed inhämtat följande information:
– Att upp till hälften av alla zigenska män sitter eller har suttit i fängelse.
– Zigenska kvinnor gifter sig i regel vid åldern 12-13 år för att sedan leva livet hårt arbetande eller barnafödande – det hör till traditionen att män inte får arbeta.
– Som andra minoritetsgrupper ser zigenarna själva familjen som det absolut viktigaste och nationen de råkar befinna sig i är bara ett ”värdland”, som kan brukas och utnyttjas efter behag.
– Männen, som alltså inte får arbeta, tjänar sina pengar genom att bluffa, t.ex. genom att importera och sälja bilar till Gadje (lättlurade icke-zigenare) eller genom att erhålla bidrag från värdlandet.
Och det klart. I ett kapitalistiskt samhälle, där allt kretsar kring konsumtion och arbete, passar det naturligtvis inte så bra med människor som föredrar att slå dank, lura folk och leva på bidrag. Men i detta fall så frångår Ohlsson och Folkpartiet en av sina viktigaste ideologiska frågor, om den fria marknaden, och söker plocka poäng genom att vara politiskt korrekta. Tragiskt.
Ännu mer tragiskt, kanske, är att de Europeiska nationer som nu sagt ifrån på skarpen, inte gör det av rätt anledning.
En stilla fundering, avslutningsvis, kan formuleras som en fråga: om Europas nationer inte längre vill låta zigenarna stanna, vart tar de vägen? Kanske till ett land där zigenarna fritt kan fortsätta sin livsstil? Till ett land som till vilket pris som helst låter dem göra detta, även på bekostnad av den egna befolkningen? Finns sådana länder?
Not:
Uppgifterna ovan är hämtade ur den engelska upplagan av Fonsecas bok. Hur påståendena lyder i den svenska översättningen är jag osäker på, med hänvisning till det inlägg där jag skrev om publicisternas förmåga att skriva om och förändra litteratur.
Några intressanta länkar:
http://svtplay.se/v/2136120/om_romernas_situation
http://www.france24.com/en/20100830-france-hortefeux-besson-roma-crime-deportation-racism
http://www.dailymotion.com/video/x9quwc_gypsy-people-cingeneler_lifestyle
http://www.liveleak.com/view?i=3ee_1280445049
http://www.dailymail.co.uk/debate/article-1105510/It-racist-state-gypsy-camps-frequently-cause-increase-crime-mess–statement-fact.html
Lämna ett svar till Elgar Mazepa Avbryt svar