av Jonas Åberg
17 maj, 2020
Kultur, Natur
Myskmadra eller myska (Galium odoratum). En liten marktäckande ört med små vita blommor. Den utsöndrar en tydlig doft av kumarin när man smular sönder bladen mellan fingrarna. Kan användas som brännvinskrydda. Själv föredrar jag dock okryddad vodka till måltiderna, även om pors och kummin och andra kryddor som t.ex. malört, eller besk som kryddningen också brukar kallas, går utmärkt till många rätter, särskilt till de typiskt nordiska som julskinka, fläskkorv och sill med nypotatis. I andra sammanhang än måltider är det uisge beatha som gäller: Glenlivet, Glenfarclas, Glenmorangie, Cragganmore, Mortlach, Balvenie… – poesi i sak! ”My heart’s in the Highlands” diktade Robert Burns, och det med all rätt. Och dock: japanerna gör det utmärkt. Hur kan det komma sig? Så avlägset, så annorlunda – och likväl besläktat. Vi berör varandra utan att veta om det och upptäcker det av en slump, kanske genom någon småsak eller bagatell. För den som fäster sig vid dem kan småsakerna och detaljerna bli nycklar till de stora mysterierna. Den blå snöskuggan under trädet. Den plötsliga vinden över det silverglänsande fältet. Den namnlöst flyktiga smaken under smaken under smaken… Sláinte!
Jonas Åberg är född och uppvuxen i ett annat Malmö. Han är utbildad bibliotekarie och har arbetat i ett tiotal år som sådan. Filosofi och politik är två områden som alltid har engagerat djupt – det första av lust, det andra av irritation. Under några år var han doktorand i filosofi. Politiskt är han konservativ med libertarianska böjelser, eftersom han tror att historien och kulturen inte skapas av folket utan genom det av kreativa ledare. Jonas Åberg härstammar från skånska bönder och köpmän, vilket han givetvis är stolt över. Kulturellt sett känner han sig närmare besläktad med den grekiska och romerska antiken – i dess av tidens gång raffinerade form – än med sin samtid, och han anser att beundran inför mänsklig storhet är ett nyckelvillkor för själslig sundhet och vitalitet. Den som inte förmår se upp till andra människor kommer att förakta sig själv – medvetet eller omedvetet. Och den som föraktar sig själv kommer att avsky livet. Medan kärleken till livet tar sig uttryck i konservativa synsätt och värderingar tar sig livshat uttryck i politisk radikalism. ”För dem som mäktar det är världen god”, skriver Ekelund. Det kan låta som ett riskabelt passiviserande motto. Den som försöker leva upp till det vet bättre.
