Mediamonoliten, under ledning av DN, går nu till angrepp mot polisen och beskyller den för att mörkat de omfattande sexövergreppen under bl.a. jippot ”We are Sthlm”. Media har rätt och fel, samtidigt: De har fel, eftersom de själva är en betydande delorsak till politisk korrekthet, vilket ju är anledningen till att polismakten underpresterar. Samtidigt är det naturligtvis bedrövligt att polisen inte kan hävda sig mot media, och på det viset har media rätt i sin kritik förvirrat nog.
För att förstå varför och hur polisen väljer att agera mot olika former av brottslighet och dess relation till samhället, så kan det vara av intresse att betrakta det ideologiska stoff som de utsätts för under sin utbildning, eftersom det naturligtvis får ett starkt inflytande på den karta de orienterar efter under sitt yrkesliv.
Polisutbildningen utgörs av fyra terminer; under dessa terminer får de teknisk utbildning utbildning i juridik och i polisens arbetsredskap, d.v.s. vapen, taktik, polisfordon etc., samt ideologisk skolning.
Ur litteraturlistan hörande till polisutbildningen framgår att den huvudsakliga ideologiska verkan härrör från kriminologin, och något mindre från ideologin om mänskliga rättigheter och genusteorin.
Att mänskliga rättigheter och genus är vänsterideologier är naturligtvis välkänt, men mindre känt är att även kriminologi är en kulturmarxistisk ideologi med en egalitär åskådning, i vilken föreställningen att kriminalitet spontanalstras ur ekonomisk ojämlikhet återfinns samt, givetvis, att brottsligheten är likformigt fördelad över alla mänskliga icke-ekonomiska egenskaper. Och således följer, trivialt, att den entydiga lösningen på kriminaliteten är planekonomi.
I en intervju med Anna Dahlberg från 2008 säger den pensionerade professorn Eckert Kühlhorn:
– Kriminologerna är starkt ideologiskt orienterade. Det inte är fel på brottslingarna, menar man, utan på samhället. Kriminologin har genom alla år varit en ideologisk proteströrelse mot den etablerade juridiken.
Det finns intressanta aspekter av brottslighet som inte inryms under juridik, och i detta tomrum skulle en tvärvetenskaplig disciplin törhända frodas, och det är den lättsålda iden om att en sådan disciplin vore önskvärd som exploateras och används som ett fikonlöv för att täcka den kulturmarxistiska aktiviteten.
Några smakprov från litteraturlistan:
* Lander, I, Pettersson, T och Tiby, E (2003). Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk kriminologi.
Studentlitteratur. Sid. 7-20. (stencil som delas ut)
* Sarnecki, J, (2009). Introduktion till kriminologi. Stockholm.
* Sarnecki, J. (2006). Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering av etniska och religiösa minoriteter inom rättssystemet. (SOU 2006:30).
http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/99/25/b5f0640b.pdf Läs hela
* Fischer, David I. Mänskliga rättigheter, en introduktion. Stockholm: Norstedts juridik AB, Senaste upplagan
I samband med polisens begynnande ”akademisering”, tillika Södertörns tidiga ambitioner att bereda sig tillgång till polisen gavs essäsamlingen ”Den goda polisen” ut 2008, vilket var ett samarbete mellan Södertörns högskola och Polishögskolan. Essäerna i denna samling är skrivna av bl.a. poliser och ger en effektiv inblick polisens ideologi.
Det är en förtjusande läsning i vilken lösryckta fraser från Kant och Aristoteles blandas hejvilt med politiskt korrekta små funderingar och socialdemokratins husexistensialist Hjalmar Söderberg på ett sött lite gymnasialt vis.
Av speciellt intresse är den samvetsömme polismannen Anders Karlssons redogörelse för den under valtider vanligt förekommande bedrövliga situationen där polisen avstår från att agera mot kriminella störningar av tillståndsgivna torgmöten. Som utomstående betraktare har man ju ofta undrat vad som försigår i huvudet på de konkreta polismän som på plats bevittnar omfattande kriminalitet och tillåter att den kriminella vänstern saboterar mötesfriheten och därigenom demoraliserar allmänheten.
Karlsson skriver (sid. 36):
– Hur kan du stå och försvara dom här jävla nassarna? Frågan ställdes 20 centimeter från mitt ansikte på nationaldagen 2007 av en synnerligen arg medborgare. Som tur var fångade mitt hjälmvisir upp det mesta av hans saliv.
Det var inte första gången jag fick den frågan. Vanligtvis brukar den ställas av en 19-årig tjej som av sina kläder och påsydda märken att döma inte har mycket till övers för högerextrema åsikter. Den här gången var det en man, som mycket väl skulle kunna vara jag själv.
/../
Såvitt jag kunde bedöma utgjorde gruppen i gathörnet inte någon direkt fara för ordningen och de fortsatte att försöka störa demonstrationen genom att skrika: ”Inga nazister på våra gator!”. Även de utnyttjade sin rätt att säga sin mening. De ville göra tydligt för de högerextrema att det finns starka krafter i samhället som inte tycker som de gör. Jag hade kanske själv hade stått där i gathörnet om jag hade varit ledig.
Kanske har Leif GW Persson rätt, den svenska polisen kan vara världens sämsta, men det beror inte enbart på att det är för många ”papperspoliser” utan kanske mer på att de avstår från agera rationellt till följd av bl.a. kriminologisk ideologi.
Lämna ett svar till Maximus Avbryt svar