Det är svårt att veta vad som händer i ett inbördeskrig, även om det kan beskrivas som lågintensivt som i Ukraina. Men jag har läst flera böcker av den amerikanske journalisten och ekonomen F. William Engdahl och har ett stort förtroende för honom. Han har grävt för att få fram vad som egentligen hände när så många människor dog i Odessa nyligen. De etablerade medierna i USA har – föga förvånande – inte sagt sanningen. Såvitt jag har sett har inte heller svenska medier rapporterat vad som hände. Den ”politiska korrektheten” ligger ju som en våt, kvävande filt över hela västvärlden. Jag har kommit att förvänta mig att MSM tar varje chans att beskriva nationalister som blodtörstiga barbarer. I det här fallet har de nationalister som bekräftar deras bild, men ändå rapporterar de inte om det. Varför?
Innan jag försöker ge ett svar på den frågan ska jag dock kortfattat beskriva vad som enligt Engdahl och hans källor hände i Odessa. Så kallade ”proryska” aktivister hade samlats i en byggnad. De hade inga skjutvapen, men byggnaden som de befann sig i blev angripen med ”molotov cocktails”. Aktivister som till stor del tillhörde den högra sektorn kastade brandbomberna och tog sig sedan in i byggnaden. En del av ”proryssarna” som befann sig där inne hade redan dött av elden och röken. Aktivisterna från den högra sektorn tog dock kål på många av dem som fortfarande var vid liv. De sköt en del och slog ihjäl andra med påkar. Om man tittar på de obehagliga bilderna som jag länkar till nedan så kan man se en kvinna som verkar ha blivit våldtagen först och sedan har man hällt någon brännbar vätska i ansiktet på henne och tänt på. Det finns också en bild på en gravid kvinna i en märklig position som har blivit mördad. Vad ska man kalla såna som våldtar, slår ihjäl, och bränner obeväpnade människor levande? Bilderna på kvinnorna är värst, tycker jag. Man kanske skulle ha kunnat likna gärningsmännen vid rabiessmittade hundar om det inte vore en förolämpning mot hundarna. De som – kanske i ungdomligt svärmiskt oförstånd – hade en romantisk idé om en europeisk nationalistisk revolution som skulle ta sin början i Ukraina borde kanske tänka ett steg till nu? Den här bloggen vill att vi ska återupptäcka hedern och äran i livet. Men de här människorna beter sig som vidriga odjur eller en blodtörstig pöbel av värsta sorten.
Varför rapporterar då inte våra medier om de mordiska nazisterna i Ukraina? Carl Bildts kommentar var intressant. Han skrev följande på Twitter när de första rapporterna kom: ””Horrible with at least 38 dead in Odessa. Seems to have started with pro-Russian attempt to get control of buildings. Violence must stop!” Han la alltså genast skulden på de så kallade pro-ryska aktivisterna. Var det deras eget fel att de blev mördade av ett gäng nazianstrukna huliganer, enligt Bildt? Det verkar både omdömeslöst och smaklöst av en person i hans ställning att vara så snabb med att försöka plocka politiska poäng på en så tragisk händelse.
Det är förbluffande att vi inte såg varenda tidning, tv-program och varenda löpsedel fyllas med rapporter om nazisterna som mördade och våldtog obeväpnade människor i en fackföreningsbyggnad i Odessa. Jag tycker att vi utan närmare bevisning kan dra slutsatsen att de gamla medierna inte har slagit upp händelsen stort för att våra makthavare och ”högra sektorn” befinner sig på samma sida i Ukraina. Vad skulle det annars handla om? Som jag ser det är högra sektorn nyttiga idioter för de intressen som Carl Bildt representerar. De kommer dumpas när de inte längre behövs. Jag tvivlar på att de kommer att ha många vänner då.
Hur är det med de proryska aktivisterna? De brukar ofta kallas för ”separatister” i västliga medier. Jag har tidigare här på bloggen hänvisat till en professor som befinner sig i östra Ukraina som säger att de flesta inte alls är separatister, utan att de är federalister. Den bilden bekräftas av orden som en ung kille från den mordiska pöbeln sa när han hade avlossat sin pistol mot en kvinnas ansikte. Han sa inte ”Jag har dödar en separatist”, utan ”jag har dödat en federalist”. Om vittnesmålet och översättningen stämmer så antyder det att pöbeln också uppfattade aktivisterna som federalister.
För en traditionalist finns ingen helig nationalstatsprincip som alltid måste följas och där de som inte passar in i ett sånt sammanhang riskerar att råka illa ut. Jag ser inga problem med en federal lösning för Ukraina. Men ”the powers that be” ville annorlunda. De skapar kaos överallt där de drar fram: Libyen, Syrien och nu Ukraina, bara för att nämna några exempel. De är allierade med mordiska islamister i Syrien och Libyen och med bestialiska uslingar som kallar sig nationalister i Ukraina.
Hur tänker USA:s makthavare och deras europeiska underhuggare? Obamas rådgivare och en av den amerikanska ordningens viktigaste hjärnor, Zbigniew Brzezinski, skrev så här om Ukraina i ”The Grand Chessboard”: “Ukraine, a new and important space on the Eurasian chessboard, is a geopolitical pivot because its very existence as an independent country helps to transform Russia. Without Ukraine, Russia ceases to be a Eurasian empire.” och ”However, if Moscow regains control over Ukraine, with its 52 million people and major resources as well as access to the Black Sea, Russia automatically again regains the wherewithal to become a powerful imperial state, spanning Europe and Asia.”
Om USA ska vara herre på täppan så kan de inte låta någon eurasisk makt växa sig för stark. Därför måste Ukraina säkras så att det inte hamnar under rysk dominans. Att det dessutom mer eller mindre kan beskrivas som den västra hemisfärens brödkorg gör inte landet mindre intressant. Om landet öppnas upp och skuldsätts ordentligt så kan resurserna säljas ut för en billig penning, i vanlig ordning. De stora förlorarna är förstås folket i Ukraina, vare sig de känner sig ryska eller som renodlade ukrainare.
Engdahls artikel:
Kiev and Right Sector Kristallnacht
Relaterat:
Lämna ett svar till EvigtRegn Avbryt svar