Självvald segregation och tvångsintegration

Ordet segregation har en negativ klang. Hos den politiska nomenklaturan i Sverige har det fram tills nyligen funnits en stark ovilja att problematisera den stora invandringen till Sverige. Invandringen har genomgående beskrivits som något positivt. Däremot har man ibland tillåtit sig att vara självkritiska när det kommer till integrationen av invandrarna in i det svenska samhället.

Boendesegregationen har genomgående ansetts vara en del av den bristande integrationen. Fokus i debatten har ofta legat på invandrarna. Det har funnits en föreställning att invandrarna främst vill bo med sina egna landsmän. I en IFAU-rapport från 2010 får man en god insyn i de förhärskande tankegångarna när det kommer till den självvalda segregationen.

I rapporten arbetar författarna efter en modell där de försöker avgöra huruvida boendesegregationen kan klassificeras som varandes i behov av åtgärder eller inte. Åtgärder behöver, enligt rapport-författarna, sättas in om:

1.invandraren vill bo i närheten av etniska svenskar i högre utsträckning än han gör idag
2.OCH om orsaken till att han inte gör det anses bero på diskriminering
3.ELLER brist på resurser
4.OCH om bristen på boendeintegration på grund av resursbrist anses ha särskilt negativa konsekvenser.

Åtgärder behöver å sin sida inte sättas in om:

1.Invandraren inte vill bo i närheten av etniska svenska
2.OCH detta beslut är baserat på i huvudsak korrekt information (not: vad det nu betyder i sammanhanget)
3.OCH invandraren har tagit hänsyn till samhälleliga kostnader/intäkter när han fattar sitt beslut (not: vilka intäkter en mer blandad boendemiljö skulle inbringa berörs bara vagt i rapporten)

Staten visar här upp ett slags janusansikte. Å ena sidan visar man en slags tolerans för invandraren som vill bo tillsammans med människor som liknar honom själv, och man är särskilt åtgärdsvillig om det kan misstänkas att etniska svenskar sätter upp barriärer mot invandraren på något sätt, s.k. diskriminering. Å andra sidan ska invandraren som inte vill integrera sig, har väldigt goda skäl för att inte riskera tvångsintegrering. Skäl som enligt systemets egen logik – där ”uppblandning” alltid är något bra, och segregation alltid något ont – i princip är omöjliga att frambringa.

Om man väljer att vända på perspektivet, och titta på de etniska svenskarna, framträder en ännu obehagligare bild. De etniska svenskarnas rätt till självsegregering tas inte hänsyn till alls. Att sätta upp barriärer mot integrationen i form av s.k. diskriminering, motarbetas aktivt, och ingen ställer någonsin frågan om hur de etniska svenskarna ser på att invandrare ska ”integreras” in i deras områden.

Ändå visar en forskningsrapport från Linnéuniversitetet (2012, Neuman), att svenskarna är mycket obenägna att bo tillsammans med folk med härkomst utanför Europa. Svenskarna tolererar inte mer än 3,1% icke-européer i sina områden, innan fenomenet ”white flight” sätter fart. Trots detta är svenskarnas preferenser när det kommer till boendeintegrationen en politisk icke-fråga. Många svenskar kan tacka sin lyckliga stjärna att politikerna ännu inte har hittat några effektiva sätt att ”bryta segregationen på bostadsmarknaden”, för skulle de finna på sådana åtgärder, hade svenskarnas åsikter i frågan körts över utan en blinkning. Se bara vad som hände med anvisningslagen.

Vi behöver en bredare samhällelig diskussion om integrationsfrågan. Kan det verkligen anses rätt och riktigt att tvinga ihop människor som inte vill leva tillsammans? Vilken rätt har den politiska eliten att exportera kostnaderna för en illa förd invandringspolitik på de etniska svenskarna, ibland vilka en majoritet alltid har varit emot förd invandringspolikt.

Gästskribenten driver bloggen Biopolitik, med fokus på biologi, demografi, sociologi, kultur och politik – och skärningspunkterna där emellan.

Bild: Fred J.

Svar

  1. Profilbild för Patria

    Att kritisera utvecklingen är en sak. Men varför ska svenskarna ömkas så förbannat, ungefär som om de vore oskyldiga offer? De får väl skylla sig själva?

    1. Profilbild för BioPolitik

      Jag skulle nog häva att lägga skulden på svenskarna vore ungefär som att anklaga en hund för att inte kunna jama. Den politiska kulturen i Sverige har helt enkelt rört sig så långt bort från etnisk identitetspolitik, mot liberalism, att svenskarna har slutat fungera som ett politiskt subjekt. Man kan inte begära att en grupp som inte längre fungerar som en grupp, skulle ha agerat på det eller det sättet i olika situationer. Vad som gäller nu är att konstruera etnisk koherens, och från många bli en, – ett sätt att göra det är som jag gjorde, helt enkelt påvisa hur hela systemet förutsätter att svenskarna inte är ett legitimt politisk subjekt, medan andra grupper tillskrivs den rätten (i alla fall i en viss utsträckning). Orättvisor stärker identiteten, polarisering stärker in-gruppen.

      1. Profilbild för Patria

        Alternativt en fågel som inte kan flyga, eller en fisk som inte kan simma…jag instämmer i övrigt.

      2. Profilbild för Maximus

        En viss skuld finns visst. Någonstans finns det en inre röst, ett samvete. Finns flera svenskar som är fundamentalt emot mångkulturen och dessa gick igenom samma indoktrinering men det har ändå insikt och integritet.

        En viss skuld finns visst. Någon form av fri vilja och ansvar finns visst.

  2. Profilbild för Nicodemos R

    Expropriera alla bostadsrätter på Södermalm och tvångsintegrera där.

  3. Profilbild för Parsifal

    Integration ska alltså vara frivillig för alla utom etniska svenskar. Om jag är förvånad? Nej, det var länge sen!
    Nu kommer larmrapporterna och varningssignalerna slag i slag. Från olika håll och med olika infallsvinkel. Det finns hur mycket information som helst att tillgå. Och den slutsats man måste dra är att framtiden ser mörk ut. Har etablissemangspolitikerna verkligen lyckats med konststycket att avskärma sig från alla dessa larmsignaler? Visserligen en prestation i sig men fullständigt förödande för landets framtid. I framtiden kommer denna faktaresistens att diskuteras som en av den svenska historiens största gåtor.

  4. Profilbild för Palnatoke

    Svenska politiker kunde ha tittat på länder som prövat mångkultur under många decennier innan Sverige ens kom på tanken. Det går inte att integrera folk som är för etniskt främmande. Både biologi och kultur skiljer sig för mycket för att någon av parterna ska vara intresserade. Svenskarna vill egentligen inte heller bli integrerade och det visar både verklighet och undersökningar. Skillnaden är förstås att svenskar inte öppet kan säga detta utan att få vänsterns stämpel ”rasist”.

    1. Profilbild för Maximus

      Precis, och de som fundamentalt icke vill bli intrigerade är den välbeställda medelklassen som dock panisk och neurotiskt tar första bästa chans att försvara massinvandringen och mångkulturen, så länge man slipper den själv.

      Sedan begreppet ”vänster”. Alla är ”vänster” när det gäller massinvandring. De blåa allra mest. Studerar man massinvandringens historia och tillkomst i Sverige och de perioder av värst eskaleringen så är det borgerliga partier och dess företrädare som öppnat för massinvandring och nästan religiöst suggestivt pläderat för den mest.

  5. Profilbild för Helicopteryx

    Om vi inte fungerar tillsammans så har vi inget annat val än att separera oss. Men i den moderna tiden föreställer vi oss att det inte finns några väsentliga skillnader mellan människor. Även högerfolk ansluter sig till den idén. Det märkliga är att det här likhetsbegreppet går fullständigt på tvärs med människors uppfattning sedan urminnes tider. Mänskligheten har alltid uppfattats som hierarkisk. Faktum är att även svenskarna har varit segregerade med avseende på arbetare och akademiker, exempelvis. Bridge- och schackklubbar var ofta uppdelade m.a.p. samhällsstatus.

    Sanningen är att skillnaden är ansenlig mellan lågintelligenta och högintelligenta individer. Pga. våra stora hjärnor är det väsentligt större skillnad mellan mänskliga individer än det är mellan exempelvis katter. Homo sapiens har divergerat oerhört och den genetiska spridningen fortsätter med halsbrytande hastighet, visar forskningen.

    Det här får som följd att det kan vara fullkomligt omöjligt att få insikt i hur en annan person tänker och känner. Det går att etablera rapport med en katt, men vissa mänskliga individer är det ibland omöjligt att nå. Det är som att ha att göra med en varelse från yttre rymden. Det finns autistiska människor som motsvarar filmens androider. Det finns jättebebisar som verkar vara en genetisk variant som syftar till att dra fördel av kvinnans modersinstinkt. Det finns narcissister, psykopater och borderlinepersonligheter. Listan kan göras lång.

    Men samtidigt anar vi omedvetet att vi är omgivna av märkliga vidunder, vilket förklarar de många Hollywoodfilmerna på temat om vampyrer, zombies, androider, invaderande rymdvarelser, osv. Vi förtränger emellertid insikten om olikheterna genom att tillämpa dogmen om likhet. Istället utser vi djuren till fullkomligt främmande och själlösa organismer som vi inte behöver känna något ansvar för.

    Moder Natur avskyr konformitet och är fullkomligt besatt av att åstadkomma variation. Tidigare trodde man att enäggstvillingar var genetiskt identiska. Det har visat sig vara fel. Utöver sexuell förökning finns det en annan metod att skapa variation, nämligen genom utbyte av gener mellan kromosomerna.

    Naturen är aristokratisk. Vi är omgivna av människor, alla med avsevärt olika intellektuell och moralisk förmåga. Det är till och med så att vissa knappast kan betraktas som rationella varelser. Dessa är helt enkelt icke genetiskt utformade att eftersträva det som är sant och rätt. I själva verket är de evolutionens framodlade opportunister.

    Fungerar det så fungerar det! Det är det enda som Moder Natur bryr sig om. Det mänskliga organiserade samhället har skapat helt nya möjligheter för naturens genetiska ingenjörskonst. Men Moder Natur tar inget ansvar för konsekvenserna av det kaos av olikhet hon skapar. Huruvida det leder till utrotning av moraliskt ansvarsfulla individer är för henne ovidkommande. Men det är vårt ansvar att se till att kulturen inte eroderar och att svängrum ges åt människan som är kompetent och vederhäftig.

    Därför är det en stor tragedi att övermänniskofilosofin blev så pass vulgariserad och gav upphov till ondskefulla ideologier. Begrepp som var i grunden värdefulla, men som uppfattades som alltför radikala, togs genast över av tokstollar. Det känns igen från vår egen tid.

    Det torde vara uppenbart för högerfolk att vårt eget germanska folkslag är till bredden fyllt med femtekolonnare och opportunister, vilket vederlägger den vulgära formen av raslära. Undermänniskan finns nämligen mitt ibland oss. Redan vårt eget folkslag kan rangordnas enligt en vidsträckt skala.

    Helicopteryx

    1. Profilbild för Nicodemos R

      Bra!

      Men….

      ”Därför är det en stor tragedi att övermänniskofilosofin blev så pass vulgariserad och gav upphov till ondskefulla ideologier.”

      Skulle nog säga att det beror på att dom förlorade kriget och att filosofin vulgariserades av vinnarna… Vad var ondskefullt med enhet bland folket och ordning på marknaden?

Lämna ett svar till Parsifal Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *