Antropolis

Filosofi, Kultur, Litteratur, Recensioner, Rekommenderat, Religion, Samhälle, Underhållning

För några veckor sedan så låg Antropolis i min brevlåda, inpackad i brunt papper. Efter en lång tid av nyfikenhet på vad detta skulle vara för en bok så slet jag upp papperet lika ivrigt som ett barn på julafton. Jag har nämligen under de senaste åren följt författarens texter på hans blogg Svenssongalaxen som vi finner Här och hans blogg på bloggportalen motpol.nu som vi finner Här, vilket har varit en ytterst angenäm resa. Han är även författare till flera andra titlar. Bland dessa finner vi Ernst Jünger – A portrait, Richard Wagner – A portrait och Till Smaragdeburg. Lennart Svensson är en intressant person med stor talang när det gäller pennan. Det visar han inte minst i Antropolis. Det första som slog mig när jag hade travat en bit in i första delen var det fina språket som Svensson använder. Det ingjuter sannerligen en feelgood känsla. För att ge ett exempel så kan vi ta denna text:

”Starkare händer fatta i flykten din åra. Där står du själv, en hjälte med omfött blod. Hänryckt i lugnet, ett fröjdebål speglande is, som vore dödens bud icke skrivet för dig: saliga vågor föra din köl framåt.”

En annan sak som slog mig var min egen avund mot dessa karaktärer Svensson har skapat som fick leva och andas Antropolis luft. Det är ingen utopi, tack och lov, för vi vet alla hur de slutar. Antropolis är potential med grunden gjuten av ariska värden. Vår tid fylls upp till bredden av filmer och böcker med dystopiskt tema. Därför är det skönt att trycka undan defaitisten inom sig för att avnjuta en resa tillsammans med Jenro Klao, Hadar Lacq, Gotsis Fripp och Elander Lysion, anno 2165.

Antropolis

Gotsis Fripp

Eftersom traditionalismens rockstjärna Joakim ”Oskorei” Andersen skrev ett längre stycke om huvudkaraktären Jenro Klao, som grundade Antropolis i ruinen av en kyrka efter att vår civilisation har dragit sitt sista kort, i sin recension av Antropolis som vi finner Här så tänkte jag slänga ett öga på en annan karaktär. Nämligen Gotsis Fripp. Fripp är en av de tre personer (exklusive Klao) som kom att skapa Antropolis. Bredvid esoterikern Lysion och soldaten Hacq så var Fripp en tekniker. Fripps tekniska ambitioner ledde Antropolis in i en högkvalitativt teknologisk tidsålder. Som tack för sina tjänster fick han ett område tilldelat sig som senare skulle komma att kallas för Teknoron. Anledningen att jag väljer att skriva om Fripp är för att han är min raka motsats på alla vis, men dock ett nödvändigt hantverk. För att ge ett exempel på Fripps – vad jag skulle vilja kalla – hemska sida så kan vi ta denna del av hans manifest:

”Vi är antimetafysiska; vi stödjer oss på objektiv vetenskap, biologi och fysik och kemi av klassiskt slag. Endast så kan vi nå en sann beskrivning av verkligheten.”

Det är en ytterst skrämmande text och jag kan tänka mig att det tog emot för Lennart när han skrev det med tanke på hans stora intresse för metafysik, men när vi kompletterar Fripp med Hacq och Lysion så får vi en helig treenighet. Detta till trots så finns det dock naturliga spänningar som vi får följa mellan Fripps högteknologiska Teknoron och Lysions mer andliga enklav Elysia. För att citera Joakim Andersen: Det är en konflikt mellan det andliga och faustiska.

”Därför ska ni stödja Teknoron och inte lyssna till Elysia, hos oss är ni trygga i vetenskapens famn, men i Elysia kan ni flyga ut i okända dimensioner och bli galna…”
– Gotsis Fripp

Det blir tydligt hur Fripps ton mot Elysia blir mer och mer aggressiv, spänningar ökar och läsandet tar ny styrka. Vi känner igen Fripps agressivitet, gestaltat i uttalanden från vår samtids vetenskapsmän, med uttalanden likt ”universums existens behöver ingen skapare”, men eftersom jag inte vill avslöja några viktiga och avgörande saker om denna konflikt så lämnar jag den i detta nu.

Kvinnor

Som den hopplösa romantiker undertecknad är så finns det ett flertal ljuva stycken i boken som tilltalar. Vi finner vackra kvinnor som vandrar bland begonia och sommarvind. Kvinnor med ljuv stämma för bra musik och mjuka, varma personligheter, långt bortom vår tids kvinna. Bland andra så möter vi Viveka. En karaktär som påminner mycket om 2000-talets kvinna i periferin av massan som balanserar mellan den hopplösa människan och den differentierade. Hon är en kvinna som tillskrivs Jenro Klaos umgänge. Klao beskriver henne med orden: ”Hon var svår att övertyga, men jag älskade henne för det: sådan var kärleken, ologisk och omöjlig att förklara.” Med andra ord så är Viveka den utmaning de flesta av oss män har eller kommer att ge sig på. Kärleken ska vara svår att erövra och omöjlig att förklara. Vi dras till det som får oss att tappa hakorna och klia oss på huvudet likt Brueghels bönder.

Till sist

Antropolis är en tillflyktsort som tilltalar den differentierade människan. Bildspelet blir flytande och flera intressanta personer kommer på tal. Vi får inte bara läsa om dessa ovan nämnda karaktärer utan vi får även läsa om Nietzsche, Heisenberg och många fler. Vi får även äran att ta del av fin poesi och religionsnoter. Eftersom Antropolis speglar viss hinduisk tema så avslutar jag med att säga följande: Antropolis är ett stort AUM. Den är en skapelse, ett bevarande och en destruering. När vår civilisation går under i kali yuga så kommer ett Antropolis att resa sig i satya yuga. Tilliten till den eviga cykeln är absolut. Välkomna undergång, prisa födsel och skåda, ett Antropolis är fött. Så tänd en cigarett (för det kommer ni att bli sugna på) och slå upp första sidan till denna spännande resa.

Boken finner ni Här

Gästkrönikör Robin Carell driver även bloggen Alternativet.

Pin It