Trädet har under vikingatiden och även kristendomens nordliga etablering haft en central roll i den symboliska beskrivningen av det andliga, det levande och det äkta. Relaterande begrepp som rötter, rotlöshet och släktträd lever än idag vidare i vårt svenska språk inom ämnesområdena släktskap, identitet och traditioner.

Det fornnordiska världsträdet Yggdrasil har symboliserat livet, det kronologiska arvet från generation till generation; den enskilda människans fasta stam är som mittpunkt hårt förankrad med förfädernas förgrenande släktband som rötter under mark och krönt med de förgrenande framtida arvingarnas blommande trädkrona.

Men det livskraftiga världsträdet har och kommer alltid att vara utsatt för angrepp. För längs världsträdets rötter gnager Nidhögg (ondskans och undergångens drake) tillsammans med andra drakar. Alla vill de kapa trädets rötter och separera trädkronan från dess näring. Makt är vad de eftersträvar och spåren av dessa angrepp är rotlöshet och splittring.

I kristendomen har trädet en lite mer undanskymd men ändå symbolisk betydelse, främst i berättelsen om Edens lustgård. Adam och Eva frestades att äta av kunskapens frukt av gott och ont, de hade blivit erbjudna denna frukt av ormen och åt av den sötsaftiga och välsmakande delikatessen. Detta ogillades av Gud eftersom han förutsåg att när människorna väl hade börjat äta av kunskapens träd skulle de kort därpå äta också av livets träd. De skulle aldrig bli nöjda utan skövla skogar, fiska ut haven och förgifta marken. Människorna hade lyssnat till ormens kluvna tunga, tagit del av kunskap på gott och ont och gått den vänstra handens väg. Tids nog skulle detta straffa sig då kortsiktiga val oftast hotar att urholka det långsiktiga och hållbara.

Berättelserna om träd återkommer i nutida verk som Avatar, Game of Thrones och Sagan om Ringen som i sin tur hämtat inspiration av våra förfäders observationer och teoretiseringar av sin omgivning.

Ratatosk