Drömt

Administratör

Det här är inte mina vanliga kläder. Blåställ och keps. Jag vantrivs och irrar omkring i ett stort, lugubert kontorshus. Flera våningar håller på att totalrenoveras, betongväggarna är gråa och kala och det ligger byggrester och bråte överallt.
– På det här planet kan du vara, säger en vagt bekant förman välkomnande men bestämt.

Han verkar oroad av min sinnesstämning.
– Stanna här, tillägger han och tar ett halvsteg fram ur mörkret.

mörkorr4

Men jag lyder inte. Jag rusar vidare, planlöst och febrigt genom fallfärdiga korridorer och trapphus. På vissa våningsplan finns bemannade kontor med hemliga styrelsemöten som jag inte har tillträde till men likväl stormar in i. Frustrationen växer i mig och irritationen hos de anonyma tjänstemännen. Glåpord ekar mellan väggarna, men jag hör dem knappt. Efter en lång stunds irrande är jag tillbaka där jag började, bland bråtet hos förmannen. Han säger:
– Du ska inte rusa runt sådär. Du verkar orolig. Är det konflikten i himlen som plågar dig?

Konflikten i himlen? Vad kan han mena med det? Pågår där en konflikt? Mellan vilka?

Innan jag hinner fråga plockar han upp något som han hittar bland skräpet, något som verkar ha legat där mycket länge och som säkert var på väg att rensas ut och slängas.
– Se här, säger han, detta är en gammal kasserad vattenkran, rostig och alldeles tillbucklad. Den går inte att använda. Men så här skapades den inte. Från början var detta ett vackert och skinande föremål som tjänade sina användare väl, gav dem friskt vatten att dricka av och tvätta i, varmt och kallt. Den fyllde en viktig funktion. Det är värt att komma ihåg nu när den ligger här i smutsen. Hade den vårdats och haft bättre tur med omgivningarna så hade den fortfarande suttit ovanför ett fint handfat.

Och medan vi sakta går mot utgången fortsätter han:
– Och liksom med den här kranen är det med människorna. Ni är skapade i skönhet och för viktiga uppgifter, men världens hårdhet och ränksmidarnas illvilja tär på många och de förfulas, förråas och bryts ner. Men kom ihåg att detta inte var meningen från början.

Vi går vidare tills vi kommer ut på något slags balkong där jag bländas av det flödande ljuset. Då håller han upp den trasiga kranen mot solen och säger:
– Den ser ju risig ut, men den har sin skönhet kvar någonstans och jag kan laga den, men då måste du lita på mig och göra som jag säger.
– Jag litar på dig, säger jag och vaknar.

drömkran2b

Styrka och Värdighet
Nilrik

Motpol är en identitär, värdekonservativ tankesmedja med två huvudsakliga mål: 1) Att lyfta ett spektrum av kultur som i allt väsentligt lämnas utanför ett allt trängre och enfaldigare svenskt offentligt rum. 2) Att tjäna som forum för presentation och debatt av politisk ideologi, teori och praktik. Motpols skribenter kommer från skilda bakgrunder och skriver utifrån olika perspektiv.

Svar

mirotanien

31 december, 2013

Skitbra. Kampanda med jävlaranamma och gott humör.

För övrigt vad gäller rytm så måste man ha det även i sitt liv som debattör. Svärdsmästaren Musashi sa att man rör sig alltid till en rytm, sin egen eller motståndarens. Man får alltså se till att påtvinga motståndaren sin rytm. Det gäller särskilt i debatter, som jag skrivit om i detta inlägg. Hur man tar initiativet i en debatt genom att låta den egna rytmen prägla den.

Svara
Reaktion

31 december, 2013

Så ska det låta! Rätta takter här. Kryp ej för det orättrådiga! Kyss din käresta i afton dans, dräp öl, vin och nubbe med din strupe, njut av vänners sällskap och av himlens skådespel. Låtom oss med skratt och glädje ta oss an det nya som komma skall och lämna det gamla, tråkiga och likriktade, bakom oss. Samtidigt tar vi med oss det riktigt gammel-gamla – det odalska, ridderliga, hederliga, lustfyllda och livsbejakande – in i framtiden. Skål och ett gott nytt 2014!

Svara
MichaelNordlind

16 januari, 2014

Har jag varit arrogant?

Tack för berömmet dock. =)

Svara
Nordkorp

15 juni, 2014

Blir det ingen musikunderhållning i år?

Svara
Joakim Andersen

20 juli, 2014

Läsare: Fotona sätter visserligen igång en ”hipster alert” men perspektivet är sunt. Det är heller inte nytt, förra sekelskiftet såg också en mängd rörelser med ”Lebensreform” som mål.
Nisse: Tack för tipset. ”Självdisciplin är nyckeln till framgång” var ett bra citat. Rekommenderas.

Svara
Ingmar Castell

23 augusti, 2014

Verkligen intressant! Yeziderna är ju mestadels av kurdisk etnicitet. Kurder är mestadels medisk-parthisk. Man hoppas verkligen på deras överlevnad,. Än så länge har det trots allt gått.. Vilka är de shiaextremisterna som avses ha reinkarnationstankar? Assassiner/ nazari-ismaeliter?

Svara
UddaBoktips

26 augusti, 2014

Det finns en utmärkt bok om yezidierna på svenska nämligen Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans ”Innanför Cirkeln: En resa bland yezidier, damanhurianer och swedenborgare”:

”I ’Innanför Cirkeln’ är texterna längre, titeesesän är 218 sidor. Den
behandlar yezidierna, ett kurdiskt folk som under lång tid betraktats
som djävulsdyrkare av omgivningen. Författarna börjar med redovisa en
del bakgrundsmaterial, därefter intervjuar de en del personer, yezidier
och andra, med olika åsikter i frågan. Till slut tar den stora resan vid
där författarna beger sig till det krigshärjade Irak för att besöka
yezidiernas heliga tempel. En lärd essä som korsats med en äventyrlig
reseskildring.” (från http://jagvillvarafarlig.blogspot.co.uk/2010/05/yezidier-tankekontrolloch-swdenborg.html)

Svara
Joakim Andersen

27 augusti, 2014

UddaBoktips: Intressant, damanhurianerna hade jag inte hört talas om. Tack för tipset!

Ingmar: Jag har ingen bra koll vad gäller shia, men enligt Encyclopedia Iranica handlar det om ahl-e haqq: http://www.iranicaonline.org/articles/ahl-e-haqq-people

Svara
Ingmar Castell

28 augusti, 2014

Mycket intressant! Ja sufierna verkar ju inom både sunni o shia. I detta fall är det klart shia. Jag såg nu även att det var ”shiaextremister” o ej shiaextremister.

Svara
Expat

24 oktober, 2014

Nordlind kanske skall upprepa svadan på lämplig torg i Warzawa, Prag, Budapest eller varför inte i Riga, eller Tallin. Ställen där ekon från de ryska stövlarna fortfarande hörs. Eller fråga folket i Ukraina om det legitima i att knapra på det landet territorium. Bli inte förvånad över ett par ruttna tomater till svar jämte frågan om man liksom i Sverige kanske hellre vill leva under pax post-sovjeticum som alternativ till ett NATO-medlemskap?
Ja, KGBs ”felfrie demokrat” (Gerhard Schröder) jobbar energiskt på att försöka restaurera sitt söndriga sovjetkadaver till stat medelst expansivt beteende. Om det nu sker eller inte i svenska farvatten är egentligen helt ointressant. Det finns tillräckligt med observationers för att förstå att ”århundradets största geopolitiska katastrof” – Sovjetimperiets sönderfall – helst gjordes ogjord i Presidentens ögon.
Men, man kan ju inte alltid få allt här i livet. Vilken del av Sverige tänkte Nordlind förresten skänka den ryska björnen då för att blidka densamme?
Eller skall vi bara be honom ta grannlandet österut. Det har ju faktiskt tillhört honom o självständigheten 1917 gick säkert inte rätt till. Precis som Putin påpekat att Ukrainas folkomröstade demission 1991 från sovjetriket inte gjorde. Honi soit qui mal y pense!

Svara
1. EvigtRegn
  
  5 november, 2014
  
  ”Vilken del av Sverige tänkte Nordlind förresten skänka den ryska björnen då för att blidka densamme?”
  
  Vi skänker ju bort vårt land lite mer för varje dag. Om ca 30 år beräknas svenskar vara i minoritet (men kan mycket väl gå snabbare eftersom invandringstakten ständigt slår nya rekord samtidigt som svenskar föder få barn). Och då talar vi om hela Sverige där Gotland är sista biten istället för den första. Hur kan man frukta Ryssland i ett sådant läge?
  
  Svara
  1. Berone
    
    5 november, 2014
    
    Gotland! Just det, till det så kallade kosackvalet 1928 gjorde högern en tecknad valfilm där Per Albin Hansson förevisades när han överlämnade Gotland till Ryssland.
    
    Man kan ju se det som en positiv idé: slut på gotlänningarnas klagomål över färjorna till svenska fastlandet. De hade fått klaga över färjorna till Leningrad i stället!
    
    Svara
Berone

25 oktober, 2014

Det var just det där med ”trovärdiga”. Knappt hade marinen släppt foton av det mystiska vita föremålet som dök upp och försvann, samt den likaledes mystiske svartklädde mannen som plaskade i strandkanten, förrän bloggaren Jan-Inge Flücht hävdade att ’föremålet’ var en vattenskoter som gjorde en häftig sväng, och ’mannen’ var en vanlig öringfiskare. Det senare fick Flücht ut dagen innan vanliga media kom med samma uppgift. Vattenskotern är inte bekräftad ännu, men jag skulle inte bli förvånad om så sker också. Sedan tjatades det om ett ryskt tankfartyg som låg på Östersjön … och väntade på ledig plats i Primorsk. Var det inte ett ryskt forskningsfartyg också som ansågs vara väldigt ’mystiskt’? Om inte den ursprungliga informationen är trolig så ryker ju allt det andra också, det blir ett korthus av hela historien. Och det vore ju tråkigt, ifall det verkligen finns någon otrevligt ’därute’.

Med tanke på att gammelmedia inte verkar ha så mycket egen kompetens, och den som finns är ohälsosamt insyltad med militären, så är man förmodligen väldigt beroende av att någon ’läcker’ då och då, och så slås det upp med jätterubriker. Även sådant som inte borde passera normal källkritik. Men vems är felet där egentligen: okritiska media eller militärer som sprider skräp och skvaller?

Det man kan fråga, med ledning av de första exemplen jag gav, är hur det står till med marinens lokalkännedom. Den borde känna Stockholms skärgård som sin egen ficka, vad som pågår i vattnet och på stränderna (inklusive öringfiskare, vattenskotrar, privata ubåtar, sälar som ständigt anklagas för att vara ryska dykare, etc.)

Jag tror inte det är förtroendeingivande att så att säga ’skjuta på allt som rör sig’. Snarare ger man intrycket av att ’här är en lättlurad jävel, den blåser vi igen’. Och den som luras kan såväl vara svenska militärer i budgettider, som utländsk makt. Och det finns flera utländska makter än Ryssland att välja på.

Svara
Max

26 oktober, 2014

Etablissemanget har utsett ryssland till fienden så det är inte särskilt oförutsägbart av nato/usa/väst-kritiker att hylla allt Putin och ryssland gör. Märker ni inte att ni spelar en roll som någon annan givit till er? Inom systemet finns det alltid säkra utlopp för missnöje. Systemkritiker brukar oftast inte förstå det och blir därmed harmlösa mot systemets fortlevnad när de anammar roller som konstruerats för dem i förebyggande syfte. Slutsatsen är då att inte bara de som hetsar mot ryssland borde skämmas utan hetsare överhuvudtaget.

Svara
1. Berone
  
  26 oktober, 2014
  
  Det är klart: tänker man sig inte för så finns risk att man hamnar fel och inte ser saker man borde se, eller betraktar dem som mindre väsentliga än de verkligen är. Kom att tänka på ett yttrande av Zhou Enlai (tror jag tillskrivs det): ”En tendens döljer en annan.” Men eftersom dagens konflikt knappast kan kallas ideologisk, eftersom det är kapitalister som slåss inbördes, borde den risken vara mindre för betraktare som är antikapitalister. De kan ju helt enkelt försöka bestämma sig för vilken kapitalist som är den värsta/farligaste i den aktuella situationen, och bygga sin analys på det.
  
  På tal om ’etablissemang’ förresten: stora delar av Jordens etablissemang är ju mer eller mindre på Rysslands sida. Inte bara BRICS, utan en massa andra stater (Israel ingår bland dessa!) tar gärna över leveranser till Ryssland som annars stoppas pga sanktionskriget. Exempel: Polackerna är största äppelodlarna i Europa, men deras marknad lär tas över av Nya Zeeland. De får nog räkna med att marknadsförluster av den här typen är svåra att återta. Och man kan ju undra hur länge de tyska industriledarna kan hålla ut innan de på allvar ger luft åt sin oro över fallande leveranser till just deras drömmarknad? I stället glider Ryssland österut och bygger ihop sig med Kina. Där skulle tyskarna gärna vilja vara med. De kommer nog att få vara med så småningom också, men det är ju skillnad att komma med huvudet högt och en stark position, respektive att bli insläppt trots att man gjort sig till ett åtlöje. – Jag undrar vad någorlunda framsynta svenska industriledare tänker om det här läget?
  
  Svara
Max

15 november, 2014

Är det korrekt uppfattat att du ger ditt fulla stöd till ett aggresivt och expansivt ryssland och att du välkomnar Loch Ness-odjuret som visade sig vara en ubåt hit? Det framstår nämligen som att du tycks förenas med pissliberaler och flumsocialister i din illa dolda önskan om att öppna våra gränser för främmande makt.

Svara
Olavsson LumineBoreali.net

25 november, 2014

Den amerikanske unipolære eliten vet at det ligger i kortene at Europa før eller siden etablerer en større forståelse for sin egeninteresse og introduserer en sterkere kontinental strategi uavhengig av USA. Ikke bare EU-eliten, med federalistiske supermakt-ambisjoner, må komme i interessekonflikter med USA om det europeiske prosjektet skal videreutvikles, men også enkeltstående kontinentale land som Frankrike og spesielt Tyskland vil se et større behov for sterkere samarbeid med Russland. Et Europa sentrert rundt Paris-Berlin-Moskva-aksen er et mareritt for den amerikanske eliten og deres hegemoniske ideal. Om europeiske makthavere prioriterer Europas interesser høyere enn amerikanernes, vil denne utviklingen bort fra atlantisismen og over til kontinentalisme i sterkt samarbeid – økonomisk og gjerne militært – mellom EU og Russland være det mest naturlige veivalget. Denne euro-russiske blokken vil være en mektig motvekt til Amerika. Om Tyskland hadde hatt viljen til å ta tilbake sitt suverene initiativ fullt og helt, ville det allerede vært realitet. (Om Front National tar makten i Frankrike, vil NATO svekkes til fordel for den euro-russiske aksen). Innenfor Europa vil den sterkeste motstanden mot denne uunngåelige utviklingen komme fra UK, Amerikas atlantiske trojanske hest i EU som Charles de Gaulle gjorde helt rett i å stoppe fra å entre unionen, samt fra diverse stater (Polen etc) som har en sjåvinistisk fiendtlighet til Russland av utdaterte historiske årsaker. De sistnevnte statene må ikke få definere Europas retning! Det beste ville vært om Storbritannia forlot EU, slik at det kontinentalistiske franko-germanske preget kan styrkes ytterligere. Dette er i alle fall den veien Europa må gå om vi ønsker å velge vår egen vei uavhengig av det amerikanske hegemoniet. Dette ligger både i Europas og Russlands interesser, så vi bør forenes i denne store oppgave; Russlands ressurser og Europas genialitet er en uslåelig kombinasjon. Om vi fortsetter å prioritere Amerika på bekostning av Europas egeninteresse, vil det tragiske resultatet være at vi driver Russland lenger bort fra Europa, så de blir tvunget til å orientere seg mer og mer mot Asia. Dette kan bare være skadelig for Europas langsiktige interesser.

Dette er grunnen til at Amerikas strategi for tiden går ut på å splitte Europa og Russland. Det kan se ut som at store deler av den ”europeiske” eliten spiller med på det, men sannheten er at det vi ser er KRIG mot både Europa og Russland. Målet er at vårt kontinent skal svekkes, og USA skal stå igjen som eneste vinner. Hvilken side er DU på i denne konflikten? De som hjelper til med å eskalere den artifisielle fiendtligheten mellom Europa og Russland forråder Europas fremtid.

For Imperium Europa og for Russland!

Svara
Thomas_Mattsson

25 november, 2014

Bra artikel. Håller med.
Jag hatar den ständiga hetsen mot Ryssland.
Ryssland kan istället bli allas vår räddning.

Svara
Serbuss

26 november, 2014

Ryssland som vill tillbaka till religion, nation ,tradition är motpol mot Sverige som vill utrota sig själv.

Svara
1. Douglas Quaid
  
  11 mars, 2015
  
  Och göra det på sina grannländers bekostnad. Fråga Georgien, Ukraina och Rysslands egna etniska republiker hur de känner för Ryssland.
  
  Svara
Reaktion

27 november, 2014

De styrande i USA, med bas i Washington och New York, ska inte ses som representativa för merparten av USA, i synnerhet inte dess vita befolkning. Något som bland andra den amerikanske patrioten och rådgivaren till ett antal presidenter, Patrick Buchanan, påtalat i flera krönikor varav några publicerats i nättidningen Fria tider. Ett USA präglat av politik korrekthet av den värsta sorten, vilket likt ett virus spridits till Sverige; ett USA där vitheten är under stark attack; ett USA där presidenten på raslig grund förstår upploppen i Ferguson, som initierats för att en polisman gjorde sitt jobb mot en kriminell rånare (även det något som man bara kan läsa om i FT); ett amerikanskt styre som verkar mer intresserade av att sko sig själva och agera/kriga runtom på jorden än att på hemmaplan se till att bibehålla den amerikanska drömmen vid liv – om man ställer allt detta mot dagens Ryssland eller för den delen Ungern – som inte vill förbjuda business, fri företagsamhet eller Elvis Presleys musik, dvs typiskt amerikanska saker, men som däremot ser med skepsis mot den politiska korrektheten, som inte tillhör det traditionella Amerika, det som byggde upp landet – så torde valet inte vara särdeles svårt för den genomsnittlige motpol-läsaren.

Svara
1. Avantgardist
  
  27 november, 2014
  
  Håller väl med i stort, men the american dream och det ”traditionella” Amerika (Benoist menar att det inte finns något sådant Amerika eftersom landet grundades och genomsyras på och av en antitraditonell agenda) är ju vad som resulterat i bland annat USAs ställning och agerande på den internationella arenan. Det gäller även det vita USA, som genom att de bröt med det traditionella Europa (vilket betraktades som demoraliserat och förlegat) förseglade sitt öde som anti-Europa, eller Europas motpol, redan genom oavhängighetsförklaringen. USA och amerikansk kultur, även den vita, är byggd på materialism och avvisar traditionalism. Därmed inte sagt att det inte finns vettiga vita amerikaner, men det finns inget vettigt Amerika.
  
  Sorry för OT.
  
  Svara
  1. Olavsson LumineBoreali.net
    
    27 november, 2014
    
    Avantgardist: ”(Benoist menar att det inte finns något sådant Amerika eftersom landet grundades och genomsyras på och av en antitraditonell agenda)”
    
    Ja, og den analysen ble hevdet av europeiske reaksjonære, tradisjonalister og radikalkonservative lenge før Benoist, og har alltid vært et konstant element hos det sanne høyre. I en skandinavisk sammenheng, kan man jo nevne Knut Hamsun som akkurat nå er aktuell i en Motpol-artikkel. Ellers er Julius Evola’s tekster alltid like passende:
    
    http://www.juliusevola.it/risorse/template.asp?cod=154&cat=EVO&page=16
    
    Det han beskrev i den oven nevnte artikkelen var vel dog Amerika slik det fremstod i hans egen samtid, men han uttrykte flere steder i sine litterære verker at han var kritisk til Amerikas kultur og politikk slik det hadde tatt form helt siden den tidlige begynnelsen.
    
    Tomislav Sunic’s ”Homo Americanus” er en interessant kritikk av det amerikanske eksperimentet.
    
    ”…[USA] förseglade sitt öde som anti-Europa, eller Europas motpol”
    
    Til de som ennå ikke har lest den: En bra oppsummering av det europeiske ”nye høyre”s perspektiv kan leses i Michael O’Mearas ”New Culture, New Right”, spesielt kapitlene ”Anti-Europe” og ”The West Against Europe”. Kapitlet ”Imperium” gir forøvrig et greit geopolitisk perspektiv som er aktuelt i lys av denne Motpolsdebatten.
    
    I alle fall, er det jo selvsagt at man skal ha gode relasjoner med de positive politiske og kulturelle strømningene som finnes på det amerikanske kontinentet, få som de er.
    
    Men atlantismen må bort.
    
    Svara
  2. Reaktion
    
    27 november, 2014
    
    Med det traditionella Amerika avser jag de dygder som präglade Karl-Oskar och de flesta nybyggarna, dvs heder och plikt och att vara sin egen lyckas smed men att också hjälpa sin nästa vid behov, dygder som kan spåras till både nordisk sed och kristendom. Amerika eller USA får väl sägas på allvar ha inlett sin globala politik i samband med om inte första så i vart fall det andra världskriget, som ju – liksom idag – hade starka affärsmässiga grunder, dvs långt efter det jag här avser med tradition. I övrigt var mycket av det materialistiska som amerikanarna skapade fram till 70-talet, såsom musiken och bilarna, häftigt.
    
    Svara
  3. Guest
    
    27 november, 2014
    
    Både ja och nej. Den amerikanska konstitutionen och självständighetsförklaringen ger presidenten mer makt än dåtida europeiska motsvarigheter hade – speciellt i Förenade Kungadömet. Så i sig självt var det en reaktion. Maktdelningen baseras också på romersk förebild. Problemet är egentligen att fel sida vann inbördeskriget och att jordägandet inte längre förblev ekonomins grundbult, utan det blev industrin och börsen. Det finns oerhört sunda tendenser i Förenta Staterna, som är ett minne blott i Europa; rättigheten till vapen, associationsfriheten, maktdelningen, närsamhällets vikt osv.
    
    Svara
Eurasianist

12 mars, 2015

Leninism och marxism är inte samma sak. Lenin såg marxismen som endast ett verktyg för politiska ändamål. Han var dessutom en briljant taktiker och ett geni. Mensjevikerna (och Trotsky) däremot var de enda ortodoxa marxisterna som fullt ut följde Marxs lära som om den vore en slags religion.

Låt mig ge ett exempel:

Enligt Marx skulle den socialistiska revolutionen i Europa bryta ur ett välutvecklat kapitalistiskt samhälle. Eftersom ett feodalt efterblivet samhälle saknade ”arbetare” så var det otänkbart att eftersträva revolution. Först måste alltså en borgerlig revolution ta plats som skapar ett samhälle med en elit tillhörande den borgerliga kapitalistiska klassen som i sin tur skapar den nationella atbetarklassen som då suga ut av de borgerliga.

Detta var kärnan i Marx lära. Här finns inte exempelvis bönder inräknade.
Efter den borgerliga revolutionen I Ryssland bildades en regering bestående av borgerliga, liberala fraktioner som ville begränsa Tsarens inflytande likväl som bolsjevikerna.

Mensjevikerna som var en utbrytargrupp ur bolsjevikerna stödde denna nya borgerliga regering eftersom den skulle bereda vägen för ett kapitalistiskt Ryssland med en tillhörande arbetarklass som stod redo för en revolution. Mensjevikerna byggde denna teori direkt ur Marx lära.

De första som omedelbart opponerade sig mot detta var Bolsjevikerna som senare exponerade de borgerliga för att vilja fortsätta dra in Ryssland i det första världskriget. Samtidigt anklagade de mensjevikerna för kompradorer och fiender till den ryska arbetarklassen och hela det ryska folket.

Lenin hade hoppats på fred, men det nya parlamentet hadr andra planer. Det hela slutade med en väpnad revolution där bolsjevikerna stormade vinterpalatset och uppläste hela parlamentet och avsatte regeringen. De borgerliga och de liberala sattes i bojor och sopades undan av bolsjevikerna. Man svor även att göra sig av med inre fiender som mensjevikerna som stött de borgerliga och liberala. Lenin inledde en hel ny area med inrättandet av proletariatets diktatur och fred mellan nationer.

Det slöts fred med Tyskland, Finland och Turkiet. Man skaffade sig nya bundsförvanter och allierade i kampen mot den internationella imperialismen som den tidigare tsaren för kompromisser med för att utöka sitt inflytande och rikedomar på bekostnad av andra folk och nationer. Tsaren förtryckte i samverkan med imperialisterna hela Eurasien, han förvandlade det till ett stort folkfängelse. Lenin skapade ett förbund av Eurasien som istället utmanade imperialismen, inte verkade i samförstånd med den.

Det nya Sovjetunionen under Lenin trädde fram som en allierad, vän och bundsförvant till alla de av imperialismen förtryckta folk, och inte som en fiende som förtycker och för krig i syfte att underkuva frihetsrörelser.

Detta arv har inte övergett Ryssland och kommer aldrig att göra. Ryssland är ännu idag Eurasiens härförare och ideologiska ljus i ett mörker som omsveper hela mänskligheten i överstigande takt.

Nationalister måste agera geopolitiskt, annars riskerar de att bli spelpjäser åt större makter. Fred i landet garanterar även fred på jorden. Gränsstrider och reaktionär chauvinism gentemot sina grannländer och grannfolk måste få ett slut.

Tidigare i mitt inlägg försökte jag förklara varför Leninismen inte kan likställas med den ortodoxa marxismen. Låt mig bygga vidare på detta och försöka förklara varför trotskister och ”bombvänstern” allmänt brukar springa imperialisternas och globalisternas ärenden.

Marx till skillnad från Lenin definierade inte imperialismen, för Marx hade det brittiska imperiet ett historiskt uppdrag; Att krossa det asiatiska ”barbariska” klansamhället och industrialisera kolonierna som skulle sprida kapitalismen vidare. Det är på detta vis Marx argumenterar för britternas involvering i exempelvis Indien, Marx anglosaxiska perspektiv på historien gav honom rätten att definiera vad det orientaliska stod i jämförelse till det anglosaxiska. Orientalerna var inte tillräckligt ”klassmedvetna” eftersom de inte genomgått industrialisering som väst; alltså, de kunde inte själva övergå från ett klansamhälle till ett annat avancerat.

Britterna inte bara ”koloniserade” Indien, utan beredde vägen för ett en industrialisering genom att bygga järnvägar och fabriker samt bryta upp klansamhällena, menade Marx.

Lenin däremot argumenterade att imperialismen var kapitalismens högsta stadium, och att imperialisterna (i synnerhet britterna) genom att exploatera sina kolonier på rikedomar, diamanter och guld, kunnat hållit sin egna arbetarklass ”tillräckligt nöjd” för att ungå en revolution. Lenin kallar detta tillstånd hos den västerländska arbetarklassen för en slags ”arbetararistokrati”

Bolsjevikerna avvek från Marx väldigt tidigt i sitt synsätt i sin tolkning av imperialismen, och menade på att revolutioner kommer att bryta ut inom hela den eurasiska kontinenten, inte i Europa som Marx förutspådde. Imperialisterna stödde enskilda kungar, landshövdingar och jordägare i exploaterade länder för att kunna förtrycka folket.

Det ortodoxa marxistiska synsättet spelade en stor roll för revolutionen i Ryssland. De ortodoxa marxisterna, utan att definiera imperialismen – ställde sig i samma led som borgare och andra liberala för att införa kapitalism och kolonialism i Ryssland. De argumenterade (mensjevikerna) för att Ryssland ännu inte var redo för en revolution, det var ännu ett feodalt och efterblivet land som först med hjälp av britterna och fransmännen (som även Tsaren var allierade med) skulle industrialisera hela Ryssland och bereda vägen för kapitalism och en tillhörandes arbetarklass.

Bolsjevikerna avfärdade detta omedelbart, de agerade endast uifrån Rysslands intressen och att folket inte skulle bli slavar åt utländska imperialister (britter och fransmän). Ett nationellt kapital och ekonomi kunde endast skapas ur en nationell medveten arbetarklass argumenterade de för. Imperialismen var kapitalismens sista skede, de som argumenterar för kollaboration med dessa krafter var förrädare ansåg Lenin och manade till kamp mot kolonialisterna. Försvar av Oktoberrevolutionen var även försvar av nationen, folket och oberoendet.

De ortodoxa marxisterna som förbisett imperialismens reaktionära roll, skulle ha gjort – om de hade lyckats, Ryssland till en brittisk-fransk koloni. Bolsjevikernas maktövertagande gjorde det omöjligt för utländska kollaboratörer att installera en marionettregering i Kremlin.

Efter att Bolsjevikerna tagit över makten slog Storbrittanien, USA, Frankrike, Japan ihop sig och stödde alla de reaktionära krafter och ortodoxa marxister som kämpade mot bolsjevikerna. De första som gjorde motstånd mot Bolsjevikerna var faktiskt de ”revolutionära marxister” som följde Marx lära som en religion och ville införa statskapitalism i landet och göra landet till en koloni.

Denna absurda tolkning av imperialismen följer i vänsterns spår i väst, varför tror ni en stor del av vänstern stödde bombningarna av Jugoslavien, Irak och nu även Syrien?

Det är för att de, precis som Marx tror att dessa samhällen är efterblivna och imperialisterna bereder vägen för ett nytt samhälle, där klansamhället bryts ner och kapitalism införs, genom att bomba sönder länderna och bryta status quo. De följer Marx punkt till pricka utan att se efter hur världen fungerar och vilka effekter de kommer att ha geopolitiskt.

Svara
Eurasianist

12 mars, 2015

Leninism och marxism är inte samma sak. Lenin såg marxismen som endast ett verktyg för politiska ändamål. Han var dessutom en briljant taktiker och ett geni. Mensjevikerna (och Trotsky) däremot var de enda ortodoxa marxisterna som fullt ut följde Marxs lära som om den vore en slags religion.

Låt mig ge ett exempel:

Enligt Marx skulle den socialistiska revolutionen i Europa bryta ur ett välutvecklat kapitalistiskt samhälle. Eftersom ett feodalt efterblivet samhälle saknade ”arbetare” så var det otänkbart att eftersträva revolution. Först måste alltså en borgerlig revolution ta plats som skapar ett samhälle med en elit tillhörande den borgerliga kapitalistiska klassen som i sin tur skapar den nationella atbetarklassen som då suga ut av de borgerliga.

Detta var kärnan i Marx lära. Här finns inte exempelvis bönder inräknade.
Efter den borgerliga revolutionen I Ryssland bildades en regering bestående av borgerliga, liberala fraktioner som ville begränsa Tsarens inflytande likväl som bolsjevikerna.

Mensjevikerna som var en utbrytargrupp ur bolsjevikerna stödde denna nya borgerliga regering eftersom den skulle bereda vägen för ett kapitalistiskt Ryssland med en tillhörande arbetarklass som stod redo för en revolution. Mensjevikerna byggde denna teori direkt ur Marx lära.

De första som omedelbart opponerade sig mot detta var Bolsjevikerna som senare exponerade de borgerliga för att vilja fortsätta dra in Ryssland i det första världskriget. Samtidigt anklagade de mensjevikerna för kompradorer och fiender till den ryska arbetarklassen och hela det ryska folket.

Lenin hade hoppats på fred, men det nya parlamentet hadr andra planer. Det hela slutade med en väpnad revolution där bolsjevikerna stormade vinterpalatset och uppläste hela parlamentet och avsatte regeringen. De borgerliga och de liberala sattes i bojor och sopades undan av bolsjevikerna. Man svor även att göra sig av med inre fiender som mensjevikerna som stött de borgerliga och liberala. Lenin inledde en hel ny area med inrättandet av proletariatets diktatur och fred mellan nationer.

Det slöts fred med Tyskland, Finland och Turkiet. Man skaffade sig nya bundsförvanter och allierade i kampen mot den internationella imperialismen som den tidigare tsaren för kompromisser med för att utöka sitt inflytande och rikedomar på bekostnad av andra folk och nationer. Tsaren förtryckte i samverkan med imperialisterna hela Eurasien, han förvandlade det till ett stort folkfängelse. Lenin skapade ett förbund av Eurasien som istället utmanade imperialismen, inte verkade i samförstånd med den.

Det nya Sovjetunionen under Lenin trädde fram som en allierad, vän och bundsförvant till alla de av imperialismen förtryckta folk, och inte som en fiende som förtycker och för krig i syfte att underkuva frihetsrörelser.

Detta arv har inte övergett Ryssland och kommer aldrig att göra. Ryssland är ännu idag Eurasiens härförare och ideologiska ljus i ett mörker som omsveper hela mänskligheten i överstigande takt.

Nationalister måste agera geopolitiskt, annars riskerar de att bli spelpjäser åt större makter. Fred i landet garanterar även fred på jorden. Gränsstrider och reaktionär chauvinism gentemot sina grannländer och grannfolk måste få ett slut.

Tidigare i mitt inlägg försökte jag förklara varför Leninismen inte kan likställas med den ortodoxa marxismen. Låt mig bygga vidare på detta och försöka förklara varför trotskister och ”bombvänstern” allmänt brukar springa imperialisternas och globalisternas ärenden.

Marx till skillnad från Lenin definierade inte imperialismen, för Marx hade det brittiska imperiet ett historiskt uppdrag; Att krossa det asiatiska ”barbariska” klansamhället och industrialisera kolonierna som skulle sprida kapitalismen vidare. Det är på detta vis Marx argumenterar för britternas involvering i exempelvis Indien, Marx anglosaxiska perspektiv på historien gav honom rätten att definiera vad det orientaliska stod i jämförelse till det anglosaxiska. Orientalerna var inte tillräckligt ”klassmedvetna” eftersom de inte genomgått industrialisering som väst; alltså, de kunde inte själva övergå från ett klansamhälle till ett annat avancerat.

Britterna inte bara ”koloniserade” Indien, utan beredde vägen för ett en industrialisering genom att bygga järnvägar och fabriker samt bryta upp klansamhällena, menade Marx.

Lenin däremot argumenterade att imperialismen var kapitalismens högsta stadium, och att imperialisterna (i synnerhet britterna) genom att exploatera sina kolonier på rikedomar, diamanter och guld, kunnat hållit sin egna arbetarklass ”tillräckligt nöjd” för att ungå en revolution. Lenin kallar detta tillstånd hos den västerländska arbetarklassen för en slags ”arbetararistokrati”

Bolsjevikerna avvek från Marx väldigt tidigt i sitt synsätt i sin tolkning av imperialismen, och menade på att revolutioner kommer att bryta ut inom hela den eurasiska kontinenten, inte i Europa som Marx förutspådde. Imperialisterna stödde enskilda kungar, landshövdingar och jordägare i exploaterade länder för att kunna förtrycka folket.

Det ortodoxa marxistiska synsättet spelade en stor roll för revolutionen i Ryssland. De ortodoxa marxisterna, utan att definiera imperialismen – ställde sig i samma led som borgare och andra liberala för att införa kapitalism och kolonialism i Ryssland. De argumenterade (mensjevikerna) för att Ryssland ännu inte var redo för en revolution, det var ännu ett feodalt och efterblivet land som först med hjälp av britterna och fransmännen (som även Tsaren var allierade med) skulle industrialisera hela Ryssland och bereda vägen för kapitalism och en tillhörandes arbetarklass.

Bolsjevikerna avfärdade detta omedelbart, de agerade endast uifrån Rysslands intressen och att folket inte skulle bli slavar åt utländska imperialister (britter och fransmän). Ett nationellt kapital och ekonomi kunde endast skapas ur en nationell medveten arbetarklass argumenterade de för. Imperialismen var kapitalismens sista skede, de som argumenterar för kollaboration med dessa krafter var förrädare ansåg Lenin och manade till kamp mot kolonialisterna. Försvar av Oktoberrevolutionen var även försvar av nationen, folket och oberoendet.

De ortodoxa marxisterna som förbisett imperialismens reaktionära roll, skulle ha gjort – om de hade lyckats, Ryssland till en brittisk-fransk koloni. Bolsjevikernas maktövertagande gjorde det omöjligt för utländska kollaboratörer att installera en marionettregering i Kremlin.

Efter att Bolsjevikerna tagit över makten slog Storbrittanien, USA, Frankrike, Japan ihop sig och stödde alla de reaktionära krafter och ortodoxa marxister som kämpade mot bolsjevikerna. De första som gjorde motstånd mot Bolsjevikerna var faktiskt de ”revolutionära marxister” som följde Marx lära som en religion och ville införa statskapitalism i landet och göra landet till en koloni.

Denna absurda tolkning av imperialismen följer i vänsterns spår i väst, varför tror ni en stor del av vänstern stödde bombningarna av Jugoslavien, Irak och nu även Syrien?

Det är för att de, precis som Marx tror att dessa samhällen är efterblivna och imperialisterna bereder vägen för ett nytt samhälle, där klansamhället bryts ner och kapitalism införs, genom att bomba sönder länderna och bryta status quo. De följer Marx punkt till pricka utan att se efter hur världen fungerar och vilka effekter de kommer att ha geopolitiskt.

Svara

Drömt

Svar

Lämna ett svar till Ingmar Castell Avbryt svar