T. S. Eliot av Irving Penn
av Jonas Åberg
11 maj, 2022
Kultur, Litteratur
Det är inte poesin
som befriar världen
från oklarhet och förtvivlan
inte de magiska sångerna
eller de mer eller mindre upplysande
metaforerna
utan det eftertänksamma samtalet
frågorna och svaren
den vardagligt glanslösa prosan
som långsamt urholkar
hatet, våldet och förtrycket
allt det alltför brinnande
eller alltför kalla och beräknande
som varje dag pliktskyldigt
går till sitt arbete
för att göra detsamma
som dagen dessförinnan
och dagen innan den
som under den strikta kostymen
och den välskurna, men diskreta dräkten
bär den stillsamt men ständigt lysande
övertygelsen att vad livet är
aldrig kan uttryckas
i ord.
Jonas Åberg är född och uppvuxen i ett annat Malmö. Han är utbildad bibliotekarie och har arbetat i ett tiotal år som sådan. Filosofi och politik är två områden som alltid har engagerat djupt – det första av lust, det andra av irritation. Under några år var han doktorand i filosofi. Politiskt är han konservativ med libertarianska böjelser, eftersom han tror att historien och kulturen inte skapas av folket utan genom det av kreativa ledare. Jonas Åberg härstammar från skånska bönder och köpmän, vilket han givetvis är stolt över. Kulturellt sett känner han sig närmare besläktad med den grekiska och romerska antiken – i dess av tidens gång raffinerade form – än med sin samtid, och han anser att beundran inför mänsklig storhet är ett nyckelvillkor för själslig sundhet och vitalitet. Den som inte förmår se upp till andra människor kommer att förakta sig själv – medvetet eller omedvetet. Och den som föraktar sig själv kommer att avsky livet. Medan kärleken till livet tar sig uttryck i konservativa synsätt och värderingar tar sig livshat uttryck i politisk radikalism. ”För dem som mäktar det är världen god”, skriver Ekelund. Det kan låta som ett riskabelt passiviserande motto. Den som försöker leva upp till det vet bättre.