Gudomlig Komedi hänvisar gärna till ekonomiprofessorn Michael Hudson. Hudson är en skarp kritiker av det finansiella systemet som vi är underkastade. Han har dessutom redovisat intressanta arkeoekonomiska forskningsresultat, som torde vara särskilt lätta att uppskatta för traditionalister.
I Norden har vi inte använt pengar så länge, men vi har berättelser om den giriga draken Fafner och hans öde. Det skriver Hudson inte om, men längre söderut har man använt pengar mycket längre än här uppe i Norden. Från arkeoekonomin kan vi lära oss att när Solon blev arkont i Aten år 594 f.Kr. så avstyrde han en social revolution genom att skriva av alla infödda grekers skulder och befria dem som hade blivit skuldslavar. Han lät inte heller utlänningar fortsätta äga grekisk mark.
Enligt Hudson visste man för ca 5000 år sedan att skulderna växer snabbare än förmågan att betala tillbaka dem. Förr eller senare når man en punkt där skulderna blir för stora för att kunna betalas tillbaka. Det är en insikt som har gått förlorad sedan dess. Eftersom man värdesatte social fred och stabilitet så fanns en tradition bland dåtidens civilisationer i mellanöstern att avskriva skulderna med jämna mellanrum. När en ny härskare trädde upp på tronen lät han samtidigt avskriva skulderna. Jord som hade gått förlorad återgick också till sina ursprungliga ägare.
"Few Christians today recognize that when they pronounce the word ”Hallelujah,” they are repeating the ritual term alulu chanted to signify the freeing of Babylonian debt-slaves, a rite followed by anointing the manumitted individual’s head with oil. "
Michael Hudson
Det indo-europeiska folket Hittiterna nämns av Hudson. Det finns inga tecken på att de använde sig av ränta, men Tudhaliya IV avskrev alla skulder då han blev härskare. Det tycks dock ha rört sig om "wergild-type compensation"." "Wergild" motsvaras av mansbot i äldre nordisk rätt. Den betalades traditionellt av en dråpare eller hans släktingar till den dräptes släkt, som då avstod från att kräva blodshämnd.
Vi befinner oss i början av en stor skuldkris. Det ena landet efter det andra utsätts för åtstramningar enligt IMFs riktlinjer. Det har tidigare endast drabbat länder i Sydamerika och på andra håll i tredje världen. Men nu är det Europas och kanske USAs tur. Det får till följd att den finansiella oligarkin blir rikare medan resten av befolkningen blir betydligt fattigare.
Hudson menar att politikerna måste ta tag i saken och skriva av en stor del skulderna, om en social revolution ska kunna undvikas. Men de ansvariga politikerna tjänar snarare systemet än folket. I centrum av systemet finner vi bankerna som kontrolleras av den finansiella oligarkin. På Island har förtroendet för politikerna nått en så låg nivå att folket ibland roar sig med att kasta ägg på politikerna och då även på statsministern.
Här är lite fakta från SVD:
OFINANSIERADE FRAMTIDA ÅTAGANDEN SOM ANDEL AV BNP
• Polen: 1550 procent
• Slovakien: 1149 procent
• Grekland: 875 procent
• Frankrike: 549 procent
• Finland: 539 procent
• Holland: 523 procent
• USA: 510 procent
• Storbritannien: 442 procent
• EU-genomsnitt: 434 procent
• Sverige: 431 procent
• Tyskland: 418 procent
ÅRLIGT UNDERSKOTT FÖR OFINANSIERADE ÅTAGANDEN SOM ANDEL AV BNP
• Malta: 12,8 procent
• Grekland: 10,9 procent
• Portugal: 10,1 procent
• Italien: 9,7 procent
• Frankrike: 9,7 procent
• Finland: 9,6 procent
• Tyskland: 9,2 procent
• EU-genomsnitt: 8,3 procent
• USA: 8,2 procent
• Sverige: 7,3 procent
• Storbritannien: 6,5 procent
Michael Hudson sammanfattar de sociala effekterna av åtstramningarna (austerity):
Läsvärt:
The lost tradition of debt-cancellation.
Om skribenten: Joakim Fredriksson
