Nyligen blev den italienske politikern Giulietto Chiesa arresterad i Estlands huvudstad Tallin, där han var på besök för att hålla ett tal på temat ”bör Europa frukta Ryssland”. Chiesas svar på denna fråga är nej, han är pro-rysk och har bland annat kontakter med den ryska minoriteten i Lettland. Han informerades därför om att han är ett hot mot estnisk säkerhet och allmän ordning. Hans närvaro har bedömts icke önskvärd i Estland.
Informationskriget
Det inträffade är intressant av två skäl. Dels som ett led i informationskriget mellan ”väst” och ”öst”, där ”väst” anser sig ha full rätt att genom NGO:s och finansiella bidrag påverka opinionen i ”öst”, men betraktar liknande projekt från rysk sida som aggressionshandlingar. Ron Paul skriver om den senaste amerikanska resolutionen:
The resolution attacks Russian state-funded media, claiming that they “distort public opinion.” At the same time the bill demands that the thousands of US state-funded media outlets step up their programming to that part of the world! It also seeks “appropriate responses” to Russian media influence in the rest of the world. That should be understood to mean that US diplomats would exert pressure on foreign countries to shut down television networks like RT.
En följd av detta har varit reaktionerna när Russia Todays brittiska version, RT UK, lanserades. En annan är som synes Chiesas status som persona non grata. En tredje var när NPI-konferensen i Ungern, delvis utan framgång, stoppades. Det retoriska skälet var då att deltagarna var ”extremister”, mer reellt kan man misstänka att den ryske tänkaren Aleksander Dugins medverkan var den verkliga måltavlan. Vi kommer, nu när det är på riktigt, när verkliga intressen står på spel, att få se fler sådana ingrepp. Retoriken riktad mot andra länder som agerar på liknande vis, som Turkiet och Ryssland, kommer dock att fortsätta som vanligt. Detta kommer i förbigående sagt att fungera relativt väl, för etablerad media kommer inte att rapportera om Chiesa med flera.
Chiesa och de två Europa
The institutions that represent the liberal and bourgeois democracy thus defend themselves from an idea, but the very concept of liberal democracy is demolished by the superclan, which is the opposite of liberal democracy.
– Chiesa
Vad gäller konflikten i Ukraina kan man ha olika åsikter. Vad gäller relationen mellan USA och Europa är situationen en annan, det är en för Europa skadlig relation. Här är Chiesa intressant. Han var ursprungligen kommunist, men efter det italienska kommunistpartiets upplösning har han rört sig mot mitten. Detta dock utan att ge upp det systemkritiska perspektivet, inte minst riktat mot media. Om sin syn på relationen mellan USA och Europa berättade han i en intervju med Thierry Meysans Voltairenet.org 2005.
Chiesa återknyter där till den analys av ”the managerial revolution” som bland annat James Burnham utvecklade. Han menar att det finns en grundläggande skillnad mellan USA och Europa, där USA genomgått en strukturell och mental förändring. Chiesa säger:
The mental structure of the European market does not coincide with the mental structure of the US market. In the United States, the ruling principles of the Capitalist tradition have been superseded by a structural transformation: there is no property anymore. In the big US business the big families disappeared and property has been replaced by the control of the managers. It is a new class that I call ”superclan”, which does not exist in Europé.
Denna ”superclan” har av naturliga skäl globala ambitioner. Chiesa identifierar dock även sådant som kan försvåra en amerikanisering av Europa. Det gäller inte minst det europeiska civilsamhället, som han bedömer starkare och mer motståndskraftigt än det amerikanska:
The European civil society is a thousand times more powerful than the American civil society, which has already been destroyed. There, the multinationals and the super clan acted without any obstacles. But not here. And the more the differences grow the more the national and popular reaction increase here.
Såhär långt representerar Chiesa åsikter även etablerad svensk vänster kan framföra. Intressant blir det när han kopplar det dels till ett nationernas och folkens Europa, dels till geopolitiken. Om folkens Europa skriver han:
Two souls live together in Europe: the Europe of nations and peoples and the Europe of multinationals. And there is an abyss between them. The paradox is that the Europe of nations, the more intellectually advanced Europe, the one that has built the Europe of the supranationality, is the one that has understood that many decisions can not be made by national states.
Intervjun genomfördes 2005, förra gången USA var i Irak:
Gramsci would have spoken of hegemony and the US supremacy is eroding day after day in Iraq. A Europe with excellent states-men could carry out a strong hegemonic counter-offensive. It could be done along with Russia, China or the Middle East.
Sammantaget är det i varje fall en intervju med flera värdefulla utgångspunkter. Det gäller bland annat hur USA behandlar sina ”allierade”, något som senare bekräftades genom händelserna i Egypten. Det gäller även bristen på intelligens i den amerikanska ledningen, liksom deras apokalyptiska synsätt, en för omvärlden farlig kombination. Inte minst för en genuin och systemkritisk vänster visar Chiesa på en fruktbar strategi.
Relaterat
Giulietto Chiesa – The West already was
Il Blog di Beppe Grillo – L’arresto di Giulietto Chiesa
British mainstream freaks out over RT UK launch
Ron Paul – New Cold War: Anti-Russia Resolution Full of Propaganda – Condemns Russia for Doing Exactly What the US Does
Hungary Bans Conference by U.S. Group It Calls ’Racist’
Om skribenten: Joakim Andersen
