Zombies är populära, gärna i kombination med en apokalyptisk händelse av något slag som förvandlar en stor del av mänskligheten till vandrande döda. Vi har exempelvis TV-serien the Walking Dead, som utspelar sig just i en sådan miljö. Och en trend som har spritt sig är att folk klär ut sig till zombies och vandrar omkring i stönande grupper i olika städer i Europa och USA.

Vad står zombies för? Det kan förstås bara vara en kul grej, men de talar också till oss. För en del kan det vara en påminnelse om att barbariet ligger som en hotande skugga som lätt kan bryta fram och sopa undan det civiliserade livet. Det kan också vara en kritisk liknelse riktad mot konsumtionssamhället. Som exempel kan nämnas filmen Dawn of the Dead (2004) där en grupp flyktingar gömmer sig från zombiehorderna i ett köpcentrum. Men det visar sig att zombierna också dras dit. Varför? En av flyktingarna föreslår att det är en djupt ingrodd vana som får de driftsstyrda zombierna att samlas i stora skaror utanför köpcentrets låsta dörrar.

I datorspelet Fallout III har världen gått under i ett kärnvapenkrig och överlevarna kämpar för livet i en Mad Max liknande miljö. Där finns "ghouls" som ser ut som levande döda, men de är en produkt av radioaktiv strålning och är intelligenta, till skillnad från hur zombies brukar vara. Det finns ett befäst hotell där välbeställda överlevare bor. En grupp ghouls i närheten bor i tunnlar under jorden men vill gärna bosätta sig i hotellet. Men de är inte väkomna där. I spelet står de zombieliknande "ghouls" för de utstötta och diskriminerade, de som avviker från normen. Det kan låta som en utsliten politiskt korrekt floskel, men spelskaparna gav händelsen en egen vinkling. Med en dos mörk humor i mixen undgick de risken att alltför lättvindigt uppskattas av 68-tanter och deras yngre mentala epigoner.

"Världskrig Z: en muntlig historik över zombiekriget" är författad av Max Brooks. Boken är skriven som en serie av intervjuer med folk som har överlevt en farsot som förvandlade en stor del av mänskligheten till "zombier". I boken är zombieapokalypsen global och sopar bort nästan hela mänskligheten från planetens yta. Många av berättelserna är politisk satir av olika slag. Exempelvis bygger en rik man ett högteknologiskt fort för att överleva apoakalypsen. Men han förvandlar samtigt byggnaden till en realityshow med kameror i varje rum, så att folk via nätet ska kunna följa vad som händer inne i fortet. De som bor där är ett gäng gravt självcentrerade kändisar, som inte ens kan släppa sitt behov av att synas i media när en farsot bryter ut som får medeltidens pest att likna en lätt förkylning vid en jämförelse. Jag ska inte avslöja deras öde i detalj, men det var inte så smart av dem att marknadsföra en säker plats för massorna när desperatationen blir allt djupare.

En krämare lyckas övertyga myndigheterna att han ska få sälja ett vaccin mot farsoten. Sjukdomen kallas "afrikansk rabies" så krämaren utvecklar ett vaccin mot rabies, väl medveten om att sjukdomen egentligen inte är rabies. Vaccinet gör honom extremt rik. Han tycker inte att han har gjort något fel. De ville ju ha ett vaccin mot rabies och det är vad han levererade. För politikerna var vaccinet bra, eftersom det hade en lugnande effekt på massorna. Boken speglar det senmoderna tillståndet av desillusionerad cynism där både politiker och marknadens spelare till stor del framstår som skojare.

Författaren har dock inte helt lyckats frigöra sig från sina amerikanska fördomar. Det märks särskilt i beskrivningen av Ryssland. Zombiekriget leder till en pånyttfödelse av det ryska imperiet där religionen återfår sin forna roll och ny tsar bestiger tronen. Men författaren kan inte låta det ske med en neutral attityd, utan hans egna typiskt amerikanska värderingar lyser igenom. Ryssarna är helt enkelt inte lika duktiga som amerikanerna och klarar därför inte av amerikansk liberal demokrati. Men det är bara ett kort inslag, och drar inte ner helhetsintrycket så mycket. Till författarens försvar kan jag nämna att en av intervjuerna i boken är med en fascinerande japansk hjälte. Där låter han japanen vara japansk, utan att lägga in sina amerikanska pekpinnar. Det kan bero på en tendens till amerikanskt dåligt samvete som jag tycker mig se i boken. Författaren låter Kuba bli det land som klarar apokalypsen bäst. Och den japanska hjälten är ett offer som förlorade sin syn när atombomberna släpptes över Japan av USA, under andra världskriget. Det kanske är därför han kan tillåtas bli en hjälte, utan att författaren i det fallet lägger till någon senmodernt cynisk anekdot eller amerikansk pekpinne.

En överlevare lovordar 68-generationens, "the babyboomers", föräldrar: "Gud vet att de inte var perfekta, men de kom helt klart närmast den amerikanska drömmen. Sedan kom mina föräldrars generation och sabbade allting babyboomarna, generation ´mig´." (s.405) En annan amerikansk överlevare frågar sig om inte livet är bättre efter apokalypsen? Den har fört samman människor i en nära gemenskap. Innan zombiekriget pratade folk knappt med sina grannar, annat än för att gnälla över en skällande hund eller för hög musik och liknande.

Världskrig Z är till stor del en underhållande och ofta träffsäker politisk satir. Det är förstås skrämmande med en farsot som förvandlar människor till levande döda som angriper och äter de levande. Men det rör sig inte om en lovecraftsk skräck, med dess namnlösa fasor som döljer sig strax utanför blickfältet. Det är dock en läsvärd bok för folk som gillar zombies, apokalyptiska visioner och politisk satir. Den säger samtidigt en hel del om författaren och en vanlig mentalitet som jag förknippar med amerikansk och amerikaniserad svensk medelklass. Jag upplevde dock inte att det fanns några "politiskt korrekta" floskler eller liknande i boken. Så även om den mentaliteten ibland skiner igenom, så är det på ett nedtonat sätt som oftast inte stör. Dock finns en idé i bakgrunden av boken om att FN tar över initiativet från USA globalt, vilket man kan se som propaganda för en världsregering. Hur det går ihop med den nyfunna gemenskapen, som ju är på lokal nivå, framgår inte. Jag misstänker att det här är något som kommer att blåsas upp av filmen. Blir filmen ren globalistpropaganda? Vi får se.

Världskrig Z håller alltså på att spelas in som film med premiär i sommar. Det ska vara en actionrulle, med Brad Pitt i en central roll. I boken har ingen huvudrollen, utan en anonym person intervjuar många olika personer. Men mitt intryck är att Brad Pitt kommer att ha en huvudroll av något slag i filmen. Förhoppningsvis betyder inte filmatiseringen att den ofta träffande politiska satiren går förlorad.

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.