Ett viktigt instrument i samhällskritikerns arsenal är humor och satir. Genom satiren förlorar det som tidigare togs för givet sin air av upphöjdhet och får istället ett löjets skimmer. Man kan därför hoppas att framtiden bär ett antal identitära komiker i sitt sköte. Dagens inlägg kommer att peka på en möjlig inspirationskälla, nämligen herrarna bakom Whitest Kids U’Know (en annan är nihilisterna bakom SNUS, vars känsla för satirens potential också är imponerande).
Whitest Kids U’Know
Whitest Kids är av intresse inte minst då deras sketcher många gånger rör sig på gränsen till det politiskt korrekta samhällets tabun, ständigt med en befriande nihilistisk underton. De rör sig inte bortom det Vaneigem kallade den passiva nihilismen, men namnet är väl valt då de ofta beskriver den ”vita erfarenheten”. Vad innebär det att vara av europeisk härkomst i det mångkulturella och senmoderna samhället? I USA innebär det bland annat att man lärt känna det som kallas white cowardice, och att man i sin ungdom ofta imiterar afro-amerikanernas ”coola” kultur, språk och livsstil. Det innebär också att man någon gång under sitt liv med viss sannolikhet hamnar i en ”cubicle”, eller kanske i något annat ”serviceyrke”, och att man konsumerar det senmoderna Skådespelets olika livsstilar (från collegefilmer via porr och datingshower på MTV till jeansreklam).
Dessa sidor av den euro-amerikanska erfarenheten fångar Whitest Kids skickligt, och beskriver deras absurda och meningslösa brist på mening och innehåll. Den nihilistiska grundtonen gör att det ofta blir minst lika stötande som det samhälle man beskriver, men det ligger i sakens natur. Framgångarna för denna typ av komedi illustrerar också den tyske filosofen Sloterdijks tes om att vårt samhälle genomsyras av ”upplyst falskt medvetande”. Med detta menar han att de flesta av oss egentligen är mycket väl medvetna om att de officiella ideologierna bara är fasader och ursäkter för en mycket tveksam verklighet, att våra jobb och studier egentligen inte gör världen till en bättre plats, och att ”humanism” och ”demokrati” normalt är ursäkter som används för att bomba u-länder till underkastelse.
Etniska stereotyper
Whitest Kids gör underhållande satir av ett flertal fenomen. Bland annat tar man upp det senmoderna samhällets etniska stereotyper i klipp som Sitcom Ideas – Black Doctor och Dear Black People. Detta är inte så ovanligt, men till skillnad från de flesta svenska komiker så tar Whitest Kids aldrig avstånd från någonting, och lägger aldrig in diverse sensmoral. Whitest Kids har också gjort sig kända för den bisarra Hitler Rap.
Senmoderniteten
Känslan för det senmoderna samhällets fullständigt omoraliska Skådespel av dokusåpor och liknande kommer också väl till uttryck i Dirty Dating Game. Inte minst slutet dryper av nihilism, med lösryckta citat som ”the whitest kids u’know do not endorse jews, or Africa”.
Mycket underhållande är också de klipp där man beskriver den bisarra värld i miniatyr som är ett kontorslandskap. Klipp som Cubicle boss och Slow Jerk illustrerar detta väl (den sistnämnda är också en parodi på den amerikanska ”dude”-kulturen).
Den hugade hittar själv fler klipp med Whitest Kids på Youtube.com. Dagens inlägg kan ha gett intryck av att de är politiskt inkorrekta genier, så är inte nödvändigtvis fallet utan det finns en hel del tveksamt och dåligt i deras produktion. Men det som är bra är såpass bra att det är värt en närmare betraktelse.
Om skribenten: Joakim Andersen
