Den nya högerns grand old man, Alain de Benoist, gav förra året ut en bok där han genom intervjuer ser tillbaka på sitt liv. Eftersom boken är på franska, betitlad Mémoire vive: entretiens avec François Bousquet, är den svårläst för de flesta svenskar men detta har Counter-Currents rått bot på genom en längre summering på engelska i tre delar. Det är givande läsning, då människan bakom teorierna framträder tydligare, liksom kopplingen mellan människa och världsbild.

Vivid memory

Så får vi veta att de Benoist på sin fars sida kan spåra sin härkomst till åttahundratalet, och en italiensk kapten som försvarade Apulien mot saracenska pirater. Genom sin farmor lärde han känna en aristokratisk livssyn, som han summerar med orden:

It was she who first taught me the meaning of noblesse oblige: viz., that belonging to the aristocracy does not consist in benefiting from more privileges than others or in having additional rights, but in imposing greater burdens upon one oneself, having a higher notion of one’s duties, feeling more responsible than others. Behaving in a noble manner, whatever class one comes from, means never being satisfied with oneself, never reasoning in terms of utility. It means the beauty of gratuitousness, of “useless" expenditure, the beau geste, the conviction that one could always have done better, that it is odious to boast of what one has done, that a man’s quality is tested by his ability to act contrary to his own interests whenever it becomes necessary.

Genom sin mor härstammar de Benoist från fiskare och bönder, och man kan ana att den nära kontakten med dessa båda sociala miljöer bidragit till att han framhäver det sociala, möjligheten till Gemeinschaft, framför klasskampens önskvärdhet.

de Benoist berättar om sin uppväxt att han var en närmast tvångsmässig läsare av böcker, till den grad att han några gånger stal dem. Han beskriver hur han upplevde den grundläggande ”brytningen” i livssätt som ägde rum under efterkrigstiden, liksom hur han i ungdomen under flera år var aktivist i Fédération des étudiants nationalistes. Intressant är också hans bedömning av 1968:s två sidor:

On the one hand, there was the initiation of a radical critique of consumer society, the society of the spectacle and mercantile values, with which I could only sympathize. On the other hand, it was a pseudo-revolution of “desire" (“untrammeled enjoyment," “it is forbidden to forbid," “the beach on the pavement") which betrayed a spoilt-child individualism beneath its revolutionary appearances. Unfortunately, it was the second tendency which won out.

Han beskriver också något GRECE:s bakgrund och tidiga år. Det är sammantaget värdefull och givande läsning. De tre separata artiklarna på Counter-Currents har samlats i en längre text på New European Conservative här: Benoist´s Vivid Memory

Relaterat

Lästips: de Benoist och timglaskapitalismen
Lästips: de Benoist och högern
de Benoist om invandring och löner
de Benoist om de etablerade partierna
Alain de Benoist Beyond Human Rights
de Benoist om det politiska
de Benoist om representativ demokrati
de Benoist och den nya sociala frågan
de Benoist om demokrati
de Benoist och finanskrisen
Alain de Benoist och totalitarismen
de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
de Benoist och den ekologiska frågan
Det politiska som subversivt begrepp
de Benoist The Problem of Democracy
Alain de Benoist ett par excerpter
de Benoist och Amerika
de Benoist – Gemeinschaft & Gesellschaft
de Benoist och den klassiska liberalismen
de Benoist om identitet
de Benoist- On Being a Pagan
de Benoist om hedniska renässanser
de Benoist och tillväxtideologin
Solguru – Manifesto for a European Renaissance

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.