Alain de Benoist räknas ofta till den nya högern, men betraktar inte sig själv som höger. Tvärtom beskriver han både ”höger” och ”vänster” som alltmer oanvändbara begrepp, och har konstaterat att många av vår tids viktiga politiska konflikter inte kan analyseras med dem som utgångspunkt.
I en intervju från 2005 går de Benoist in på bristerna hos den historiska högern. Ett utdrag ur intervjun har publicerats på Alternative Right här: The Intellectual Vacuity of the Old Right
de Benoist identifierar en av de grundläggande skillnaderna mellan höger och vänster, närmare bestämt synen på antropologi. Han skriver:
The Right is more sensitive to human qualities than to intellectual capacities.
Detta är en följd av fundamentala skillnader i synen på sig själv och andra. Inom den verkliga högern står antropologi i fokus. Man värdesätter goda och tidlösa mänskliga kvaliteter som heder, sanning, ödmjukhet, välvilja, et cetera. I den arketypiska vänstern tror man sig ofta kunna ignorera dessa, och skapa ett gott samhälle med omänskliga metoder (en inställning som idag influerat stora delar även av högern).
As the Right is very little interested in ideas, it tends to bring everything back to people.
Bristen på en antropologi och synen på människan som ett tabula rasa tillhör vänsterns främsta svagheter, och leder lätt till storskaliga sociala experiment. de Benoist visar dock att högerns antropologi kan vara ett problem, när den kopplas till anti-intellektualism och en ovilja att analysera system. Det senare är direkt farligt, då det innebär att man mer fokuserar på människor och grupper (judar, muslimer, invandrare, kapitalister, feminister) än på system. Det skapar fiender, och bygger inte sällan på ett psykologiskt behov av sådana.
de Benoist framstår här som orättvis i sin beskrivning av högern, fullt så enkel har verkligheten inte varit. Det finns mycket riktigt en tendens att leta efter fiender, men om man exempelvis läser Paul Gottfried är det uppenbart att han dels är en man av högern, dels har en samhällsanalys som både bygger på och överskrider marxismens. För varje företrädare för ”vulgärhögern”, som letar fiender och inte förstår system, kan man hitta en motsvarande företrädare för ”vulgärvänstern”, ofta dessutom i avsaknad av heder. Oavsett vilket ger de Benoist här värdefulla infallsvinklar för den som hederligt vill analysera sin egen världsbild. Av värde är också de Benoists beskrivning av den historiska högern. Han noterar att den tidiga högern erbjöd …an anti-individualist and anti-utilitarian system of thought, together with an ethic of honor, inherited from the Ancient Regime. Thus it was opposing head-on the ideology of the Enlightenment, whose driving forces were individualism, rationalism, self-evident individual interests, and the belief in progress. The values that the Right claimed were aristocratic and popular at the same time. Its historic mission was to fulfill the natural union of the aristocracy and the people against their common enemy: the bourgeoisie, whose class values were precisely legitimized by Enlightenment thought. But this union was fulfilled only during very brief periods.
…
The Right could have developed a philosophy of history founded on cultural diversity and the need to acknowledge its universal value, which would have led it to support the struggles in favor of autonomy and liberty in the Third World, whose peoples were prime victims of the ideology of progress. Instead of that, the Right ended up defending the colonialism that it had once condemned, while complaining about being colonized in turn.
…
The Right forgot that its only true enemy is Money. It should have considered everything opposing the system of money as its objective ally. Instead it gradually joined the other side. The Right was better equipped than any other force to reframe the anti-utilitarian values of generosity and selflessness, and to defend them. But, little by little, the Right acceded to the logic of interest and the defense of the market. At the same time, it fell in line with militarism and nationalism, which is nothing but collective individualism, something that the first counter-revolutionaries had condemned as such.
Sammantaget är det en värdefull intervju, där de Benoist dels identifierar högerns positiva aspekter, dels de negativa tendenser som inte sällan uppstår i den.
Mer de Benoist
de Benoist om invandring och löner
de Benoist om de etablerade partierna
Alain de Benoist Beyond Human Rights
de Benoist om det politiska
de Benoist om representativ demokrati
de Benoist och den nya sociala frågan
de Benoist om demokrati
de Benoist och finanskrisen
Alain de Benoist och totalitarismen
de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
de Benoist och den ekologiska frågan
Det politiska som subversivt begrepp
de Benoist The Problem of Democracy
Alain de Benoist ett par excerpter
de Benoist och Amerika
de Benoist – Gemeinschaft & Gesellschaft
de Benoist och den klassiska liberalismen
de Benoist om identitet
de Benoist- On Being a Pagan
de Benoist om hedniska renässanser
de Benoist och tillväxtideologin
Solguru – Manifesto for a European Renaissance
Om skribenten: Joakim Andersen
