Idag är det den internationella kvinnodagen, och det har då utvecklats en tradition på weblog Oskorei att heterodox feminism av olika slag tas upp.

Den historiska feminismen hade både positiva och negativa inslag, man kan konstatera att den borgerliga hemmafrun var en historisk abnormitet och att en motreaktion därför var oundviklig. I norra Europa har relationen mellan könen normalt varit komplementär snarare än ojämlik, inslag av det senare har snarast kunnat härledas till inflytande från Mellanöstern. Annars har den nordeuropeiska kvinnan normalt varit en respekterad och handlingskraftig medlem av sitt samhälle, och antalet sociala roller har varit stort.

Feminismen var alltså nödvändig, för att återupprätta balans i en ny situation. Vad man kan diskutera är de former den tog, där likhets- och radikalfeminism ofta bygger på tveksamma sentiment. Bland annat noterar man en tydligt ambivalent inställning till män och det manliga, där män inte sällan ses som ”djur” samtidigt som det manliga i form av utseende och göromål framställs som något önskvärt. På liknande vis framställs barn och mödraskap som handikapp, hinder för att tävla med männen på männens arenor, snarare än en positiv, viktig och naturlig del av livet. Man kan i den radikala feminismen också ofta identifiera ett motstånd mot den europeiska estetiken, där det sköna och det osköna byter plats med varandra. Allt detta kan beskrivas som ressentiment och förvirring, och det är i längden osunt och onaturligt. Samtidigt reser det frågan om vilka kvinnor som ska representera andra kvinnor, man kan då konstatera att de flesta inte känner igen sig i den radikalfeministiska minoritetens verklighetsbeskrivning samtidigt som de inte vill se en återgång till ett brutalt patriarkat. I USA har man därför de senaste åren kunnat bevittna framväxten av något som kallas the new feminism. Konceptet påminner starkt om den komplementära feminism som förs fram av den Nya Högern, den nya feminismen har en stark koppling till katolicismen.

Elisabeth Fox-Genovese

A viable new feminism must directly confront the realm of practice.
– Elizabeth Fox-Genovese

En framträdande företrädare för den nya feminismen var Elisabeth Fox-Genovese. Hon var inledningsvis en akademiker vars feminism var färgad av marxismen. Detta gällde också hennes man Eugene Genovese, och tillsammans tillhörde de de ledande forskarna kring Sydstaterna. Med tiden kom de dock att känna sig begränsade av marxismen, och konverterade till katolicismen. Detta påverkade också Elisabeths feminism.

Hon beskriver förändringen i artikeln How Abortion has failed Women. Fox-Genovese konstaterar att den etablerade feminismen i frågan om abort inte är öppen för debatt:

Many activists like to insist on the diversity of feminism to show that they are open-minded and attentive to the beliefs of women with different backgrounds and convictions. Recent history confirms that in practice there are narrow limits to their tolerance, but in the case of abortion, they do not even pretend.

Hon vänder sig mot den etablerade feminismens syn på barn och mödraskap. Det tycks framstå som ett hinder för självförverkligande, en feminist som Cynthia Daniels går så långt att hon beskriver ett ofött foster som en parasit i kvinnans kropp vars närvaro är att betrakta som en aggressionshandling och kan bemötas som en sådan. Samtidigt presenteras den kvinnliga kroppen, med dess förmåga att föda nytt liv, som ett handikapp. Målet blir att minimera detta handikapp. För Fox-Genovese är det inget handikapp, utan en möjlighet och en viktig aspekt av vad det innebär att vara kvinna. Hon framstår som särartsfeminist när hon skriver:

Women’s growing distaste for abortion demonstrates an emerging consciousness that women’s greatest need from society is that it facilitate their lives as women who are both equal to and different from men.

Samtidigt gör hon en historisk analys. Tidigare stod familjen för kostnaderna ett barns uppväxt medför, men med äktenskapets tillbakagång saknas ofta en sådan möjlighet. Fox-Genovese skriver:

But we should not delude ourselves: Women’s freedom to bear and nurture children is expensive. And, under present conditions, we should not expect the private sector to shoulder the entire cost.

Hon noterar också att den sexuella revolutionen inte varit gynnsam för unga kvinnor, och att ett samhälle som uppmuntrar oss att tro att abort är en simpel affär är ”a culture of death”.

New Feminism

Throughout most of our history, it was possible to assume that women and children would be privately cared for by the men under whose guardianship they fell. Frequently men failed in their duty, but the public services that developed to compensate for those private failures treated the women and children they served as exceptional. Today, when men in record numbers leave women and children to their own resources, women and children who require public support are no longer exceptional. Some conservatives may want to turn the clock back, but the growing numbers of women and children without adequate private resources testify that the clock cannot be turned back.
– Fox-Genovese

Vad gäller Fox-Genoveses arv tycks det vara starkt inom den nya feminismen, inte minst hemsidan New Feminism. Intrycket är mycket amerikanskt, och kopplingen till kristen tro likaså. Man konstaterar att likhetsfeminismen i praktiken försöker göra kvinnor till män, och mäta dem med en historiskt manlig sfärs måttstockar. Utgår man från sådana måttstockar missar man det unikt kvinnliga, bland annat det man kallar ett maternal imperative. Samtidigt konstaterar man att debatten kring de amerikanska skolskjutningarna missar att något saknas i många av de familjer där gärningsmännen vuxit upp, nämligen en far. Av intresse är också bilderna från en pro-lifedemonstration, då skillnaderna i världsbild framgår tydligt. Pro-lifesidan är saklig och städad, motdemonstranternas budskap är däremot ressentimentpräglat och riktat direkt mot demonstranterna.

Women have proved fully capable of becoming astronauts. There is no biological reason that they should not serve at the highest levels of military command or business administration or political power.
– Fox-Genovese

Samtidigt är det uppenbart att Fox-Genoveses mål var att kvinnor skulle kunna förena framgång och karriär med mödraskap. Detta gör att fokus på ofödda och födda barns intressen, på det feminina och på familjer snarare får ses som en nödvändig nyansering av ett antal förutfattade meningar än som ett brott med kvinnors intressen. Det påminner oss också om att en social fråga aldrig är ”färdigdiskuterad” på det sätt de politiskt korrekta vill få oss att tro vad gäller allt från könsroller och abort till invandring och mångkultur. Det påminner oss också om att en liten ressentimentpräglad sekt med rötterna i 1968 års rörelser och världsbild inte nödvändigtvis kan representera ett helt kön.

Relaterat

Kvinnan i Nordens forntid

Reflektioner kring reproduktionen

Bachofen

Camille Paglia

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.