Vi lever i en tid då makten alltmer flyttas från folket till transnationella eliter som inte vill diskutera sina planer med de vanliga dödliga. Samtidigt understödjer de en antropologisk revolution, där människorna uppmuntras att överge traditionell religion, identitet och det som var av godo i den moderna individualismen. Istället ersätts dessa fenomen med en postmodern massmänniska, till namnet rationell men i grunden en slav under konsumtionssamhällets föga emancipatoriska ”begär” och det homogeniserade medielandskapets uppiskade känslostormar. Situationen har stora likheter med det traditionalisten Julius Evola kallade ”the occult war”, fördolda eliter har förklarat krig mot det som var av godo i både traditionell och modern tid.
…events are not random, but coldly calculated. These people are sheer, undiluted evil. And people need to understand that, otherwise they will reject that anyone could do what they are doing and kill and maim and slaughter so many people. They can do it because they have no heart, they have no empathy, they have no emotional compassion. And thus, mayhem is their currency, and they have no emotional consequence. They are not like us, so don´t judge what they’ll do by what you would do, ’cause it ain’t the same thing.
– David Icke om globalisteliten
Detta väcker reaktioner. En sådan är det som nedlåtande kallas konspirationsteorier, och i grunden är ett uttryck för legitimitetskrisen. Allt annat lika har man förlorat förtroendet för sina ledare när man börjar se det som trovärdigt att de i själva verket är utomjordingar, pedofila satanister eller liknande. En modern myt som fångar både denna legitimitetskris och Evolas ockulta krig är myten om illuminati. I takt med det eliternas uppror Christopher Lasch skisserade och den därtill knutna legitimitetskrisen har denna myt blivit allmänt tankegods, populariserad bland annat av Dan Brown.
Ett kanske oväntat fenomen är hur illuminatimyten anammats av amerikanska hiphopartister. Det finns här ofta ett inslag av ironisk distansering, men det är ändå fascinerande att en artist som Vinnie Paz väljer att sampla David Icke och hylla Ron Paul eller att William Cooper och Ill Bill väljer att ägna den gamle konspirationsteoretikern William Cooper ett inte negativt intresse. Tematiken känns igen från amerikansk milismiljö – den kommande världsregeringen och polisstaten med ockulta övertoner av hjärntvätt och inskränkningar av redan hårt trängda friheter.
Vi hittar rapparna Ill Bills och William Coopers hyllning till ”konspirationsteoretikern” med samma namn här: Beware of the Pale Horse
I förbigående kan noteras att Ill Bill de senaste åren visat ett växande intresse för liknande teman, och utforskat både survivalism och Theodore Kaczinsky i låtar som How to Survive the Apocalypse och Exploding Octopus. Något som på sitt sätt återknyter till hans tidiga karriär i bandet Non Phixion, med låtar som The CIA is trying to kill me. Det finns bättre musiker, men William ”Ill Bill” Braunstein är en intressant person och det smittar av sig på hans projekt.
Vid sidan av Paz, Cooper och Bill berörs illuminatitemat bland annat av musiker som Killah Priest, Vendetta Kingz och DJ Muggs. Oavsett vad man tycker om genren är det ett intressant fenomen, och ännu ett tecken på legitimitetskrisen. Om det leder till att delar av hiphopmiljön upptäcker traditionalismen återstår att se, steget från Jedi Mind Tricks till Evola och Wirth är i varje fall inte helt ologiskt.
Relaterat
Vinnie Paz End of Days
Sizzla och mångkulturen
La Coka Nostra som samtidsfenomen
Rappare i samverkan
Om skribenten: Joakim Andersen
