De kom sig att författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson ilsknade till efter att Nina Ruthström skrivit en artikel där hon kritiserat författarnas senaste alster. Författarna skrev en replik och med besked:
Vi kommer aldrig, vi upprepar aldrig, anpassa oss efter gängse kulturklimat och förmodligen inte heller skriva sådant som ingen kan förarga sig över. För oss räcker det, som sagt, att förmedla en läsupplevelse baserad på kärlek, icke-våld, tolerans, humor och hopp. Våra böcker har fått ett stort antal barn att börja läsa böcker, vilket vi tycker är viktigare än att försöka blidka politiskt korrekta recensenter.
I ren nyfikenhet besöker jag Nina Ruthströms blogg och det är ett givande besök. Om man slår samman alla åsikter man bör sig ha, alltså enligt Aftonbladet, FI, Röda Korset, TV4 och pytsar in en hel del vänsterretorik och genusgalenskap så får man: just det- Nina Ruthström.
För att illustrera detta kan man använda sig av det senaste inlägget på hennes blogg samt komplettera med information under sektionen ”Om”. Ruthström skriver:
Nu regnar det rasistiska kommentarer här på bloggen och till min mail. Kvinnohatarna (som är livrädda för att kvinnor ska ta makt vilket är vad ökad jämställdhet handlar om), är samma personer som värnar om ett ”rent” Sverige med endast vita kristna människor utan handikapp. Rasister rätt och slätt. Ingen av dem har egna bloggar, få av de anger riktiga namn, alla är elaka och okonstruktiva.
Kommentar: Här utgår Ruthström från en egen studie får vi anta, då det är svårt att hitta belägg för påståendet att misogynister kan jämställas med rasister (vilket vi får anta att Ruthström avser). Att arbetet med jämställdheten fortskrider och att Sverige toppar ligan tycks Ruthström bomma helt. Att merparten av kristna idag inte är vita, kanske inte är väsentligt heller, vi låter det passera och fortsätter:
”Rasismen är en fästing på den svenska folksjälen.” Skrev Kawa Zolfagary. (Ni måste förresten läsa hans fantastiska blogg Dödsmaskinen.) Det är ingen annan än dessa svenska människors fel att rasismen existerar i vårt land.”
Kommentar: emfas på män indikterar naturligtvis medvetet att män, alla män, är rasister. Att det är ett fåtal män, ja visst är de män, ca 2-3% av världens ledare som har makt och inflytande att styra oss alla är ointressant, tydligen. Här är chefen för världsbanken lika mycket kvinnoförtryckare och rasist som Lennart vid svetsen på Volvo. Helt klart! Låter som en balanserad analys.
Rasismen är fortfarande ett stort problem även om vi är många många som är motståndare. Jag slipper se dess fula tryne i min vardag, så länge jag inte har mobben efter mig. Fast jag såg Debatt på svt med Åkesson häromkvällen och blev galen. Som att vi i Sverige inte skulle ha RÅD att ta emot fler krigsdrabbade!? Det är det mest snikna och egoistiska jag hört. De flesta av oss i Sverige lever i ett äckligt överflöd. Vem fan behöver x-boxar, platta tv-apparater, båtar och sommarstugor, utlandsresor, mobiltelefoner och märkesprylar EGENTLIGEN. Nej fy fan säger jag. Jag förstår att Ohly inte ens ville vara i samma rum som honom, även om det inte går att för debatt så i en demokrati.¨
Kommentar: Rasism är knappast ett stort problem i dagens Sverige. Däremot har den misslyckade integrationspolitiken kritiserats, lyfts i debatten och hos gemene man. Som andra frågor, t.ex. skatter, barnomsorg, äldrevård. Inget konstigt, även om integrationsfrågan fortfarande är tabubelagd och därmed svår att hantera. Men man kan anta att Ruthström uppfattar debatt och kritik som påhopp, vilket förklarar hennes position. Alltså är Ruthström per definition en person som försvårar dialogen.
Överflöd är relativt. Som barnfattigdom. Fler och fler medelsvensson har inte råd att åka på utlandsresor eller köpa senaste tv:n. Det är en konsekvens av försämrad ekonomi världen över. Att jämställa det med krigskatastrofer är infantilt och ohederligt.
Det finns naturligtvis en poäng i att konsumismen inte är av godo, det ska Ruthström ha cred för. Men den är av ondo av helt andra orsaker än man kan anta att Ruthström anser.
Jo, nedvärdering av invandrare är ändå de flesta sunda emot, men det där med att se ner på kvinnor, det gör gemene man (och kvinna).
Det gör Sören Olsson när han tar upp frågan om hur hans handikappade son skall få sex.
Det gör SSU Udevalla när de la upp en motion som gick ut på att alla funktionshindrade skulle ha rätt till sex i detta land. D.v.s. alla funktionshindrade män! Funktionshindrade kvinnors sexualitet talades icke om. Dessutom föreslog SSU Uddevalla att assistenter skulle hjälpa till.
Det gör Filip och Fredrik när allt de gör handlar om män.
Det gör Anders Thomasson som menar att kvinnor har sämre kompetens.
Det gör Alex Schulman när han debbelbestraffar Marie Sernholt.
Det gör Anders Jacobsson när han med svarar mitt debattinlägg med ”kära Nina” och sen ber mig lugna ner mig, andas, krama någon, dricka te m.m. Den ena härskartekniken efter den andra. Hade han inlett en kommentar till en man med ”kära”? Tror inte det va. Diskutera sakligt istället!
Kommentar: anslaget i dessa förslag och händelser är högst troligt med utgångspunkt att göra saker och ting bättre för alla. Det är konspiratoriskt att tro något annat. Varje felsägning, varje syftning blir annars en oförätt. Hur ska vi någonsin kunna tala med varandra om någon hela tiden väntar in felen?
Jag kan förstås fortsätta i all oändlighet. Men jag tror det räcker så. (Tog de exempel som kom upp först i mitt huvud.)¨Vi lever i ett patriarkat helt enkelt. Och vi måste aktivt kämpa för att ta oss ur det. Det kommer inte gå av sig själv. En bra början är fostra barnen till att flickor och pojkar är lika mycket värda, ska ha samma förutsättningar och samma skyldigheter. Därför har barnlitteratur, filmer, leksaker, kläder stor betydelse. Barnen, det är vår framtid. Där måste vi lägga krut. Tänka till.
Kommentar: Nej, vi lever inte i ett patriarkat. Det är nedmonterat liksom klassamhället, folkrörelserna, demokratin. Det är ett förenklat och felaktigt sätt att se på samhället, då strukturen på samhället idag är individualistisk/kapitalistiskt. Vi lever under kapitalismens regelverk och det tar inte hänsyn till vänster, höger, upp och ner. Eller barnböcker. Att ett fåtal män har makten i toppen betyder inte att de tillämpar en könsorienterad ideologi. De använder sig av alla medel som står till förfogande för att skaffa mer makt och pengar, oavsett hur vägen dit går.
Summering.
Ovanstående kommentarer får ses skrivna ur ett slags objektivt perspektiv, eller sunt förnuft. Jag skulle kunna drista mig till att skriva hur det borde vara, men det får bli vid annat tillfälle.
Jag vill också påpeka att jag använt mig av ett endaste blogginlägg från Ruthströms blogg. Det lär finnas en uppsjö i samma anda.
Vad syftar jag till? Jo, Nina Ruthström är en arketyp av den ultimata politiskt korrekta medborgaren. Det finns inga gråskalor, ingen dialog, ingen samverkan. Det finns rätt och det finns fel. Ruthström är inte bara den som konsumerar och anammar den politiskt korrekta doktrinen, utan även försvarar den (om än allt förstånd och vetenskap säger motsatsen).
Här finns alltså ett öppet fönster till hur en PK-it fungerar, tänker och känner. Det ska bli intressant att följa dårskapen, på betryggande avstånd vid dataskärmen.
Man kan fundera över hur nyttig hon är i PK-ismens lag. Antagligen en spelare som kan användas för att förankra de mest sjuka av genus- och integrationsärendena, men i långa loppet blir hon för obekväm.
Tillägg.
Efter att ha skummat igenom Ruthströms blogg så inser jag att det främsta motargumentet mot ”inskränkta, rasistiska människor” (i verkligheten rätt vanliga personer som de flesta här i världen), är att de är rädda. En klassisk media-diagnos alltså. Undrar om Ruthström och hennes läsare inser att genom att inte ta debatt, försöka förstå eller förklara, gör sig skyldiga till bruk av härskartekniker själva? ”Såja lilla arga människa, du är bara en rädd liten rasist och kvinnoförtryckare” blir svaret på befogade frågor och kritik.
Länkar
http://ninaruthstrom.se
http://larsson.motpol.nu/?p=101
Om skribenten: Marcus Larsson
