Carl Jung tillhör de mest klarsynta analytikerna av det tidiga 1900-talet, och av det nordeuropeiska omedvetna. Han vidareutvecklade den grund som lagts av Freud på ett värdefullt vis, och förde in element bland annat från myt och religion. Jungs inflytande på modern hedendom har också varit betydande, från uttalat hedniska rörelser som Asatru Folk Assembly och Wotansvolk till den bredare populärkulturella tendens som kan identifieras i allt från musik till psykologi. Jungbiografen Richard Noll har beskrivit Jungs inflytande på följande vis:
…as an individual, he ranks with the Roman emperor Julian the Apostate (fourth century C.E.) as one who significantly undermined orthodox Christianity and restored the polytheism of the Hellenistic world in Western civilisation… I believe that, for a variety of historical and technological factors – modern mass media being the most important – Jung has succeeded where Julian has failed.
Jung var själv intresserad av det övernaturliga, och av olika magiska traditioner. Intressant är att han också ansåg sig vara en reinkarnation av Meister Eckhardt och Goethe. Detta blir inte minst intressant ur ett nordiskt hedniskt perspektiv, då det finns tydliga tecken på att man här betraktade återfödelse som något som ägde rum inom samma ätt (det finns också tecken på att Goethe kan ha varit Jungs biologiska förfader).
Jungs inflytande på den västerländska kulturen hänger i hög grad samman med hans begrepp arketyper. Arketyper är något som förs vidare i det kollektiva undermedvetna, och de kan variera mellan olika folk. För de nordeuropeiska folken var guden Oden, eller Wotan med Jungs terminologi, den centrala, autentiska och definierande arketypen (för mycket om arketyper ska inte skrivas här, den som är ny på området hänvisas till den äldre artikeln Wotan – utdrag). Han hade också själv, liksom Nietzsche, personliga visioner av den enögde guden.
– Bernard Hötger
Odinistiska experiment
…the god of the Germans is Wotan and not the Christian god.
– Jung
Arketyper är djupt liggande och existerar sannolikt lika länge som de folk som för dem vidare, oavsett om dessa folk är medvetna om dem och oavsett vilka religioner de ger sina läppars bekännelse. Detta innebär att de även efter lång tids slummer kan vakna till nytt liv, något som uttrycks i nordeuropeisk myt genom sådant som sovande kejsare och hjältar som i hjärtat av ett berg väntar på att vakna när deras folk är i yttersta nöd. Jung menade att det var ett sådant uppvaknande som ägde rum genom den tyska nationalsocialismen. Efter tusen år av sömn hade den autentiska arketypen vaknat till nytt liv, och det tyska folket var närmast att betrakta som besatt av den gamla krigs- och dödsguden.
Detta var dock inte något enbart positivt i Jungs ögon. När en arketyp återvänder kan det ske medvetet eller omedvetet. Arketyper är mäktiga krafter, bortom gott och ont, och om deras återkomst sker under omedvetna former kan det i praktiken innebära att ett helt folk blir besatt av dem. Jung verkade därför för att förklara vad det egentligen var som skedde, så att gudens återkomst kunde ske under medvetna former. Bland annat försökte han göra det genom artikeln Wotan. Med detta lyckades han inte, och resultatet av det första odinistiska experimentet blev ett massivt trauma för det nordeuropeiska kollektiva omedvetna, ett trauma som utnyttjats in i vår tid för att helt förgöra de nordeuropeiska folken både kulturellt och fysiskt.
Jung menade dock att Oden som arketyp skulle överleva det tusenåriga riket. Han skrev i ett brev till sin vän Miguel Serrano, mot slutet av sitt liv, följande 1960:
As only certain individuals are capable of listening and of accepting good advice, it is most unlikely that anybody would pay attention to the statement of a warning voice that Wotan is here again. They would rather fall headlong into the trap… we are very much in the same predicament as the pre-National-Socialistic Germany of the Twenties, i.e. we are apt to undergo the risk of a further, but this time worldwide, Wotanistic experiment. This means mental epidemy and war. One does not realise yet, that when an archetype is unconsciously constellated and not consciously understood, one is possessed by it and forced to its fatal goal…
Som Jung förutspått var det också under sent 1960- och 1970-tal som den andra odinistiska renässansen inleddes, men denna gång i hög grad i den anglosaxiska världen och med namn som Else Christensen och Stephen McNallen. Dess inflytande har vuxit ända sedan dess, både i uppenbara former som asatron och i mindre lättidentifierade former i populärkulturen. Mot bakgrund av att de nordeuropeiska folken idag är hårt trängda av massinvandring och antisociala ideologier av olika slag återstår det att se vilka former det andra odinistiska experimentet kommer att anta.
Dagens inlägg bygger i hög grad på Richard Rudgleys värdefulla bok Pagan Resurrection.
Relaterat
de Benoist om hedniska renässanser
Wotan – utdrag
De Naturae Natura
Om skribenten: Joakim Andersen
