I dagarna har det så kallade Chat Control yrvaket hamnat på dagordningen. Förslaget är egentligen varken nytt eller begränsat, tvärtom är det ett revolutionärt ingrepp i kontrollen över kommunikationsmedlen som är på tal, men svensk offentlighet har inte berört det (ett par givande undantag är Piratpartiet och journalisten Emanuel Karlsten).

Chat control är ett förslag till ny EU-politik som bland annat skulle innebära att ”alla företag måste skapa en bakdörr i sin teknik och ge myndigheter möjlighet att övervaka alla EU-medborgares samtal, chattar, foton och videos”, liksom ”obligatorisk ålderskontroll (vilket leder till slutet för anonym kommunikation)”. Det explicita argumentet för Chat control har varit sympatiskt, kampen mot barnpornografi och grooming. Samtidigt vet vi efter bland annat Rochdale och kontroverserna kring Dumpen att kampen för såväl barn- som kvinnofrid normalt har låg prioritet i den liberala hierarkin. Det innebär att en mindre sympatisk agenda bakom Chat control inte kan uteslutas, i synnerhet inte mot bakgrund av medias misslyckande att ta upp reformen till debatt och att flera partier råkade rösta fel. Vissa, men inte alla, politiska frågor undantas diskret från demokratisk debatt på detta vis, det gäller bland annat NATO-medlemskap och Chat control.

Vid sidan av medias, i bästa fall, misslyckande är Chat control intressant i egenskap av en massiv överföring av kontroll över kommunikationsmedlen från folk och individer till djupstat och byråkrati. Det innebär ett steg närmare den ”anti-marknad” Manuel De Landa varnade för att internet var på väg att bli. Med inbyggda bakdörrar i hårdvaran och anonymitetens upphävande genomgår också medborgaren en proletarisering, en förlust av kontrollen över sina kommunikationsmedel. Kommunikationsmedlen är därefter villkorade, friheten kan när som helst upphävas och en totalitär ordning är inbyggd i själva tekniken. Detta dessutom strax innan konflikten mellan de europeiska folken och de manageriella eliterna går in i en mer öppen fas. Det hela påminner oss om Burnhams och machiavellianernas insikt om kopplingen mellan ägande och frihet.

Det innebär att liberalt sinnade aktörer som Piratpartiet och Karlsten fyller en viktig funktion när de lyfter fram Chat controls betydelse. Analysen bör även röra sig bortom den rent liberala, där konsekvenserna för individer står i fokus. I grunden handlar det hela om maktbalansen mellan folk och byråkrati, där kontrollen över kommunikationsmedlen är avgörande. Parallellt med detta behövs konkreta förslag kring hur barnfrid kan säkras, exempelvis genom att försök till grooming blir straffbara oavsett om det är ett verkligt barn eller Patrik Sjöberg det riktar sig till. Överhuvudtaget behövs en metapolitisk offensiv där barns väl blir mer än ett argument för ökad invandring.

Vidare läsning

Karlsten: Regeringen skapade snabbspår och klubbade Chat control – kan antas i EU redan torsdag
Piratpartiet: Chat control

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.