Det är för lite klasskamp i Sverige.
Man skulle i alla fall önska sig ett högre klassmedvetande på en del håll.
Till exempel bland bönderna.

Hans Ramel, ordförande för LRF Skåne, yrkar i en insändare på bättre förhållanden för bönderna. Varför då? Ja, det är inte utan att man undrar. Enligt Ramel har de svenska bönderna det väldigt bra, redan. Vad är det som fattas, alltså? Saken är den att bönderna har fått en ny uppgift, en uppgift av global betydelse. En uppgift som de måste få både erkänsla och litet mera ersättning för. Just det. Det är bönderna som ska rädda klimatet.

Bönderna i Sverige är nästan försvunna, vid det här laget.
Nio av tio mjölkbönder i Hässleholms kommun har upphört med verksamheten.
Varför gick bönderna under? De förleddes att ge upphov till organisationer som sedan vändes emot dem och förgjorde dem. Vilka var de? Jo, det var de egna kooperativa företagen. En påtryckningsorganisation. Ett politiskt parti. Arla… LRF. Centerpartiet.
Bönderna försåg sig med egna organisationer. Organisationerna hemföll åt stordrift. Och stordriften slog ut bönderna.

Hans Ramel är storgodsägare. Chef i LRF. EU-miljonär och FN-globalist.
I sin insändare lämnar Ramel en milt uttryckt vilseledande rapport om de bland Europas bönder just nu uppblossande proteströrelserna. Och han passar på att slå på trumma för sin egen FN-globalistiska ideologi.

Bönderna i Tyskland är framför allt missnöjda med ekonomiska förhållanden som hotar deras fortsatta existens som bönder. Vilka förhållanden då? Jo, stordriftens förhållanden. De tyska bönderna riktar sitt missnöje och sina krav framför allt mot den tyska regeringen och dess FN-globalistiska politik, mot EU som nu drar tillbaka de subventioner som man under många år har mutat EU-staternas bönder med, mot handeln som lägger beslag på hela utbytet av försäljningen av livsmedel, mot den egna påtryckningsorganisationen och mot det parti som de har trott sig vara företrädda av i politiken, CDU/CSU.
Ni ser. Tyskland är en spegelbild av Sverige.

Om bönderna vore lite mera klassmedvetna skulle de inse att med en företrädare som Hans Ramel behöver de inga fiender.
De har en företrädare som inte själv delar deras villkor. En företrädare som förvränger sanningen om bönders villkor på andra håll. En företrädare som ägnar sig åt en ideologi som är till skada för just de bönder som han föreger att företräda och det i en organisation som bönderna har skäl att tro att den är deras egen.
Bönderna har nästan gått under av brist på klassmedvetande. Om de har kvar och rättar sig efter en antitetisk företrädare som Hans Ramel kommer de att fortsätta utför, mot undergången.

Relaterat:
Svar på tal
De tyska bondeprotesterna
Lästips: Rune Lanestrand
Bevarandets politik i Centerrörelsen

Om skribenten: Mats Loman

Mats Loman är humanist. Det är hans yrkesidentitet. Han kan skaplig franska och tyska. Loman lyckades aldrig att ta sig samman och skriva uppsats och ta examen och så där. Alls. Men han hävdar att det misslyckandet huvudsakligen är andras fel, inte hans eget. Loman är i praktiken autodidakt. En som först helt nyligen lärt sig att utföra ett riktigt arbete. Och knappt det, egentligen. Loman föddes i Norrköping 1969. Föräldrarna var 20- och 30-talister. Loman fann skolan i stort sett gräslig. Han har som vuxen tjänstgjort på flera skolor, dem han själv i någon mån har bidragit till att göra ännu gräsligare, för andra. Loman har antipati mot 40-talister. Han gillar inte liberaler heller; av ungefär samma skäl. Loman är kristen, så gott han förmår. En kristen ska som bekant älska sina fiender. Loman övar sig dagligen på det. Han är 40-talisterna vederbörligen tacksam för att de med sådan generositet berett honom tillfälle att underkasta sig den övningen. Loman är en ivrig anhängare till den patriarkaliska samhällsordningen. Han är lyckligt gift med en kvinna som är honom mycket överlägsen på många sätt - och som stundom är jävlig nog att utnyttja detta mot honom.