ABF spritter plötsligt till liv, såsom av en stöt. Spanare, angivare och åsiktspoliser uppväcks till febril aktivitet. ABF är i lag med ryssen! Skandal! Men snart är allt lugnt igen. ABF har åtrat sig. ABF har redan rensat ut i sina tre igångvarande studiecirklar och återgått till sin vanliga sängplats i palliativvården.
ABF, ja. Är det någon som tror att det finns fortfarande?
I vanliga fall kan man inte gå en kurs i kokkonst där. Ens.
Och vad kurskatalogerna beträffar… Har det kommit ut någon efter nederlaget i valet 1976?
En gång i varje generation kommer det en SSU-are kutande, bultar på en stängd och låst expeditionsdörr och hojtar att det alldeles tvunget måste hållas en cirkel i ”arbetarrörelsens historia”. Helst igår.
SSU-aren vet att det finns intresse för saken. Jo! Det finns! Han har en lista med sig. I listan finns femton namn. Alla heter Per-Egon och Lars-Algot och Inga-Märta, och ingen av dem kan bevisas vara i livet, varken nu eller då. Men vem bryr sig? Här gäller det bidragen.
Och ja. Det blir cirkel.
Men det kommer inga deltagare. I alla fall inga deltagare av kött och blod. Och då står det ändå termos och kanelbullar borta i pentryt och väntar. Man fattar inte hur försöket kan misslyckas.
Till sist kommer inte SSU-aren heller. Han har väl varit på Bomersvik och fått ligga.
Det är så där brukar vara på ABF.
Men nu har det plötsligt hänt något (SDS 13/5). ABF har råkat göra något. Och det man gjort är förskräckligt. Det är så illa att man har hamnat i DN och TT. En figur på Centrum för Östspaning har varit i tjänst. Och denne har funnit att ABF har varit i lag med ryssen. Studie-Sveriges värsta Törnrosa har ägnat sig åt att sprida ”rysk propaganda”. Det svär han. Och han är ”analytiker”. Så det så!
Man blir nyfiken, förstås. Man undrar vad det kan vara. Anklagelsen är inte så konkret, så man får hålla till godo med egna konspirationsteorier. Vad kan det vara som ryssarna har smugglat in i Sverige med ABFs hjälp? Är det Tolstoj? Tjajkovskij? Dostojevskij? Det är ju förfärligt, i så fall. Det där är ju saker som man kan bli intelligent av. Det är verkligen inte vad man brukar kunna vänta av ABF. Bara det linjebrottet är rena förräderiet. Och intelligens från Ryssland kan inte tolereras. Intelligens, det heter ”intelligence” på engelska. Och det betyder spioneri… Och ja… Ni fattar.
Nå. Det är lugnt igen nu. ABF har brutit med Moskva. Ryska föreningen Rurik har blivit körd på porten. Ljudmilla Siegel, en förrädisk ryska, har körts ut på gatan och får nu dela ut sina sverigefientliga handböcker i civilisation någon annanstans. På Plattan, till exempel. Och det är bara rätt åt henne. Komma här och försöka pracka finkultur på oss svenskar!
Ordningen är återställd. Den stora europeiska kulturen har slängts ut. Svenskarna kan åka till Power Big Meet i Hässleholm eller till Sweden Rock oantastade av intelligens och kultur. De stickögda figurerna på Centrum för östspaning håller vakt vid våra gränser. Ja, och ABF har gått tillbaka till sin vanliga långliggarplats i palliativvården.
Mats Loman
Mats Loman är humanist. Det är hans yrkesidentitet. Han kan skaplig franska och tyska. Loman lyckades aldrig att ta sig samman och skriva uppsats och ta examen och så där. Alls. Men han hävdar att det misslyckandet huvudsakligen är andras fel, inte hans eget.
Loman är i praktiken autodidakt. En som först helt nyligen lärt sig att utföra ett riktigt arbete. Och knappt det, egentligen.
Loman föddes i Norrköping 1969. Föräldrarna var 20- och 30-talister. Loman fann skolan i stort sett gräslig. Han har som vuxen tjänstgjort på flera skolor, dem han själv i någon mån har bidragit till att göra ännu gräsligare, för andra.
Loman har antipati mot 40-talister. Han gillar inte liberaler heller; av ungefär samma skäl.
Loman är kristen, så gott han förmår. En kristen ska som bekant älska sina fiender. Loman övar sig dagligen på det. Han är 40-talisterna vederbörligen tacksam för att de med sådan generositet berett honom tillfälle att underkasta sig den övningen.
Loman är en ivrig anhängare till den patriarkaliska samhällsordningen. Han är lyckligt gift med en kvinna som är honom mycket överlägsen på många sätt - och som stundom är jävlig nog att utnyttja detta mot honom.