Det skrivs sällan litteratur i Sverige utifrån ett uttryckligen svenskt perspektiv. Tvärtom är det vanligt med litteratur där icke-svenskar lyfts fram som spännande, utsatta eller på annat sätt intressanta. Inget ont i detta, kan man tycka, men baksidan av det är att etniska svenskar och deras erfarenheter och drömmar framställs som betydligt mindre intressanta och angelägna. Det är därför något av en kulturhändelse när Nordiska Förlaget nu gett ut novellsamlingen Svenska röster – Noveller av den tystade majoriteten.
Inledningsvis bör kanske påpekas att jag inte är helt neutral som recensent när det gäller just Svenska röster, då ett par av novellerna är mina egna bidrag. Det gäller dels den fornnordiska, och tämligen mörka, varulvsberättelsen Garwalf och dels den satiriska och aningen bisarra Hotet mot demokratin (som är en hyllning till den oefterhärmlige svenske författaren Nikanor Teratologen, kanske bör tilläggas). Mentala dvärgar kommer förmodligen att dra en del slutsatser om mina politiska och religiösa övertygelser utifrån dessa noveller, men mentala dvärgar bör rent generellt undvika litteratur (nej, jag menar alltså inte att man ska jaga kommunalråd med mauser, trots att det förekommer i den ena novellen).
Svenska röster håller överlag hög litterär kvalitet, och är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa den. Den börjar med ett förord av Henrik Johansson, där han diskuterar bilden av svenskar i populärkulturen, en bild som lätt kan få en att tro att svenskar är både tråkiga och brottsliga. Han påpekar också hur långt från verkligheten denna bild av vita, svenskar, kristna, eller vad det nu månde vara, normalt är, och behovet av en motvikt.
Därefter fortsätter novellantologin med det längsta, prisvinnande och, i mina ögon, bästa bidraget, nämligen Henriks thriller Ett samtal med psykologen. Den är på 70 sidor, så man får en hel del Henrik Johansson för pengarna, men detta är definitivt ingen nackdel. Det är en väldigt tät, spännande och psykologiskt trovärdig historia som man får läsa, och man märker också att Henrik utvecklats som författare sedan romanen Sista steget. Detta gäller särskilt huvudpersonens känslor och tankar, och förmågan att skapa spänning och överraskning. Det är i vilket fall som helst en synnerligen läsvärd och stark historia, som lätt kan mäta sig med Guillous och Marklunds alster. Även om handlingen också är avgjort politiskt inkorrekt. Men det gör den inte lättare att lägga ifrån sig, när man väl börjat läsa den.
Därefter fortsätter antologin med novellen I deras fotspår, som handlar om nedärvda minnen. Några noveller handlar om ”ungdomsgäng”, och deras övergrepp mot urbefolkningen. Detta är i sig något väldigt ovanligt i dagens litteratur, men än mer ovanligt är att i några av dem gör urbefolkningen ett framgångsrikt motstånd. Vi hittar också vikinganovellen Strandhugg, som håller hög klass trots sin korthet. Några science fictionnoveller bjuds vi också på. Ingen novell är dålig, utan de har alla sina kvaliteter (och det trevliga är att jag kan skriva detta ärligt, utan att behöva ljuga ihop något positivt med ”nåja, det är ju trots allt nationalistisk litteratur så man får lägga ribban lågt” i bakhuvudet).
Min favorit, näst Ett samtal med psykologen, är dock Sagan om de tre björnarna och babianen, som är en humoristisk djurfabel med en kärna av allvar. Den handlar om tre björnar, som en dag får besök av en babian. Den ilskna och krävande babianen påstår sig snart vara en ”ny-björn”, och därefter blir det hela komik av rang.
Novellantologin avslutas med En dag i ditt liv, som är ett ”bokspel” av den typ som fanns på 90-talet. Det hela innebär att man själv väljer hur handlingen ska gå till, och beroende på ens val så hoppar man till olika sidor. En dag i ditt liv är välskriven, och genomsyrad av en brutal socialdarwinism med glimten i ögat som blir både pedagogisk och rolig.
Som helhet är det alltså en trevlig bok, och den visar också att det finns många duktiga författare med tydlig potential. Man får hoppas att deras bidrag i antologin inte är det sista vi ser av dem, utan att det sporrar dem till nya alster.
Om skribenten: Joakim Andersen
