Mångfald. Bland företag och media, inom militären och polisen, samt inom vårt utbildningssystem har detta begrepp fått en okränkbar betydelse. Konkret handlar det om att kvotera in icke-européer på diverse positioner och att på andra sätt ge dem privilegier över gemene man. Detta framförs som ett nödvändigt steg i förändringen till det ”nya Sverige”. Men vad är det slutgiltiga målet? Varför gör de detta? Precis som en heroinmissbrukares sug efter sitt nästa rus, är vänsters törst efter påhittad godhet lika omättlig. I globaliseringens sanna anda, först när skillnader mellan språk och seder försvinner, och när variationer i hudfärg och ansiktsdrag inte längre existerar, ja då kanske de kan känna sig nöjda.
Objektivt sett är det svårt att dra någon annan slutsats än att dessa tankar är motsatsen till verklig mångfald, eftersom att världen blir mer enhetlig och förlorar sina nyanser. Som exempel bidrog Europas tusentals år av istid, Östasiens hårda vindar, och Afrikas stekande sol till det unika och vackra i dessa folks yttre. Vår genom är en fantastisk kvarleva av mänsklig historia, och att med gömd imperialism kämpa för att blanda upp och ersätta alltsammans, likt vad som slutligen drabbade uramerikanerna och aboriginerna, samt vad som riskerar att hända med oss i Västvärlden idag, är inget annat än en långsam förintelse av det arv naturen har givit oss.
När Stefanie von Berg i det tyska miljöpartiet 2015 sa att det vore eftersträvansvärt att etniska tyskar blir en minoritet i Tyskland, likt denna mångfaldsdystopi oundvikligen leder till, och när våra svenska politiker ständigt underrättar oss om att vi måste integreras och smälta samman med de som kommer hit, eller när staten stryper satsningen på inhemsk kultur och traditionell musik till förmån för dagens internationella massproducerade mainstream-artister, ja då förlorar vi en del av vår särart, vilket om det tillåts att fortsätta på lång sikt kan resultera i en globaliserad sörja där alla nationer är likadana, ett identitetslöst samhälle utan rötter och samhörighet.
För att hejda detta krävs ett EU-utträde, utvisningar, invandringsstopp och ett främjande av den inhemska nativiteten. I vänsterns internationalistiska drömvärld är detta en mardröm, men på en global nivå vore det höjden av mångfald om varje folkgrupp blir självstyrande och får se sin egen kultur blomstra, istället för att tvingas till att bli en grå världsmedborgare i den socialliberala elitens mångkulturella projekt.
Gästskribent Georg Bengtsson
Om skribenten: Gästskribent
