Folkrörelsen Granskning Sverige består av ett antal Youtubekonton, som oberoende av varandra ringer makthavare och ställer frågor. Vanliga medborgare som på sin fritid ringer och frågar makthavare är själva grunden för ett demokratiskt samhälle. Dessa människor måste finnas, som en motvikt till alla de ekonomiska särintressen, inklusive de kapitalistiska medierna, som går olika finansiärers intressen.
Den tidigare bristen på ideell medborgarjournalistik har gjort politiker och journalister bekväma. Det uppstår en helig vrede när man plötsligt granskas. Det verkar t ex som att Eskilstuna-Kuriren, med sin ”Trollfabriksartikel”, ville hämnas att vi avslöjat att tidningens ledarskribent, Alex Voronov, öppet hyllar islamistiska & antisemitiska Muslimska Brödraskapet. På twitter deklarera tidningen att Granskning Sverige hade ”gett sig på fel tidning”. Genom att redovisa allt råmaterial kunde vi, för den som var intresserad av källkritik, visa att Eskilstuna-Kurirens artikel innehöll 45 fel och tendentiösa påståenden.
När SSU ger sig på Granskning Sverige är det förmodligen av samma orsak. Vi har ställt frågor till SSU om varför de anordnar apartheidliknande ”separatistiska möten” endast för s k rasifierade. Det gillar de inte. Man vill helt uppenbart förmå regeringen att förbjuda vissa från att ställa socialdemokrater till svars. För efter hundratals samtal med socialdemokrater börjar man se ett mönster. De beter sig i regel som narcissister, eller enklare uttryckt: Det är rätt när jag gör det, men fel när någon annan gör det.
Frågar man en socialdemokrat om varför de importerat in människor som skjuter, våldtar kvinnor och bränner bilar, kommer i princip alla med samma svar.
-Men Peter Mangs, Hagamannen och gryningspyromanen då? De var ju ”ursvenskar”.
Det blir något antiintellektuellt, nästan religiöst över deras metoder. Ingen diskussion. Inga analyser. Man går till fullt motangrepp mot medborgaren som ställer ”fel fråga”. Läser man SSU:s artikel kan man få intrycket att folkrörelsen Granskning Sverige består av ”antisemitiska extremister som vill ta livet av folk”. Detta är helt taget ur luften. Alltså rena fake news.
Socialdemokratins egen lista av makabra beslut, historiskt och i nutid, är däremot lång. Här är några få exempel:
Nominerade Adolf Hitler till Nobels Fredspris
Stämplade ”J” i passen hos judar
Steriliserade tiotusentals svenskar och resande
Baltutlämningen
Systerparti till antisemitiska Hamas
Margot Wallström är med på Simon Wiesenthals antisemitlista
Har via Expo täta kopplingar till våldsamma extremistgrupper på vänsterkanten
SSU föreslår ”källkritik” i skolan. Det är ett bra förslag, om man menat att man ville ha källkritik. Det vill man inte. Granskning Sveriges själva grundidé är ju källkritik. Ring och fråga vad journalister och makthavare har för källa på sina påståenden. Den formen av äkta källkritik vill SSU förbjuda.
Ett exempel på hur man själva helt saknar källkritik är från deras egna artikel. Man påstår att Granskning Sveriges ”ledare” har koppling till Nordiska Motståndsrörelsen. Det var ett av de 45 felen i Eskilstuna-Kurirens artikel, där man fått uppgifter från vänsterextrema stiftelsen Expo att Granskning Sverige-aliaset ”Erik Johansson” kom från Dalarna och var kopplad till Nordiska Motståndsrörelsen. Veckan efter råkade ”Erik Johansson” avslöja sin riktiga identitet. Fabian Fjälling var en trebarnspappa från Göteborg utan koppling till NMR. Detta är inte det enda faktafelet i debattartikeln. Den lämnar efter sig hela 30 frågor.
SSU vill istället för att ta samtalet och svara på frågor om deras källor, förbjuda folk från att granska fakta när de uttalar sig. Visst kan SSU driva den linjen. Men påstå inte att ni är några fanbärare av demokratin.
I en demokrati finns det plats för medborgarjournalistik. I en demokrati skall det finnas politiker och journalister som är ärliga, öppna och som kan respektera demokratins komplexitet. En demokrati behöver samtal, även om saker som är svåra, eller går utanför de ideologiska preferenserna. Om en demokrati skall vara stark och levande måste även frågor och åsikter som går utanför den ”gemensamma värdegrunden” vara tillåtna och kunna diskuteras.
Att som SSU och många övriga etablissemangsföreträdare gör, skylla på ”möte” eller ”svarar bara på mail” när frågorna blir svåra, är förnedrande för vårt öppna samhälle.
Demokratiskt sinnade politiker borde uppmuntra samtal, inte förbjuda det.
Johan Andersson & Fabian Fjälling
Om skribenten: Gästskribent
