Michael Moynihan är ett bekant namn för många traditionalister. Han ligger bland annat bakom flera böcker. En av dem är skildringen av den tidiga black metalscenen, Lords of Chaos, han har också gett ut Introduction to Magic och Men Among the Ruins av Julius Evola. Moynihan är en av redaktörerna bakom traditionalistiska tidskriften TYR. Överhuvudtaget har Moynihan verkat för att grupper och individer som hotats att försvinna i glömskan istället fått nytt liv, exempel på detta är hans arbete med traditionella folkgruppen Changes liksom hans antologier med texter av Charles Mason och Wiligut. Gemensamt för de flesta av dessa projekt är att de som räddats ur glömskan på olika sätt representerar alternativ till det moderna samhället och med detta besläktade fenomen som kapitalism, sekularisering, urbanisering et cetera. Dessa alternativ är också svårsmälta för den som har en progressiv eller politiskt korrekt sensibilitet, och skälls då gärna för att vara ”fascistiska” och liknande.

Moynihans musikaliska karriär har också mycket gemensamt med hans popularisering av traditionella och antiliberala författare, på så vis att flera av hans verk är covers eller använder texter av äldre författare. Moynihan har främst haft bandet Blood Axis som verktyg, ett band vars musik och symbolik präglats av flera antiliberala teman (Nietzsche, militarism, hedendom, disciplin, socialdarwinism, men också det sublima och estetiska). Detta dessutom med en känsla för det ambivalenta som varit närmast garanterat omöjlig för de mer ”progressiva” att uppskatta och ens förstå. Mycket förenklat man kan notera att om en konstnär exempelvis använder sig av citat från en fascist för att skapa en viss stämning innebär det inte nödvändigtvis att konstnären också är fascist. Ibland kan det faktiskt vara så enkelt att han eller hon finner nöje i att höja blodtrycket på moralister, och få dem att ägna timmar och textmassor åt att klura ut om han eller hon ”egentligen” är fascist. När de istället kunde ha tagit en promenad eller njutit av musiken.

Tidvis kan Blood Axis musik bli lite väl bombastisk och svulstig, men man kan också finna en hel del av värde. Flera av bandets låtar är idag klassiker, som tolkningen av Walked in Line och mithraistiskt inspirerade Lord of Ages (en av mina personliga favoriter, även om många kan uppleva att de första minuterna är en transportsträcka till den suggestiva slutmarschen).

Dagens youtubeklipp blir dock en mindre känd klassiker från albumet Blót: Sacrifice in Sweden. Nämligen den ambivalenta lilla pärlan The Hangman and the Papist, en cover som behandlar ödesdigra och tragiska händelser under de europeiska religionskrigen.

Relaterat

The Secret King
”Gud är mitt vittne”
Germansk ödestro – några utdrag
Fornnordisk growling och musik

TYR och The Secret King finns bland annat att köpa här: Arktos.com

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.