Den 15:e juni släpps Roger Scrutons efterlängtade Att vara konservativ på svenska av Arktos. Boken är 262 sidor och kommer att finnas tillgänglig i såväl mjukpärm som klotband. Se till att du prenumererar på Arktos nyhetsbrev för att få en uppdatering när den här boken, såväl som andra utgivningar, finns ute i handeln.
Nedan följer ett utdrag ur kapitel 2, ”Att börja hemifrån”:
Vi är inte konstruerade efter modellen homo oeconomicus — den rationella intressemänniskan — som alltid agerar med syftet att maximera sin egen vinst oavsett priset resten av oss får betala. Vi styrs av motiv som vi inte nödvändigtvis förstår, och som bara om man förvränger verkligheten kan beskrivas i termer av nytta och preferens. Dessa motiv ligger i krig med våra outtalade behov. Vissa av dem — rädsla för mörker, fördömande av incest och instinkten att klamra oss fast vid våra mödrar — är beteenden som ligger djupare än förnuftet. Andra, såsom skuld, skam, rättspatos och att uppskatta det vackra är sprungna ur förnuftet självt och återspeglar de nät av mellanmänskliga relationer och tolkningar genom vilka vi positionerar oss själva som fria subjekt i en gemenskap med andra av samma slag. I båda dessa dimensioner — den instinktiva och den personliga — uppstår utrymme för uppoffringar. I det ena fallet som en blind hängivenhet och i det andra fallet som en känsla av ansvar gentemot andra och den moraliska levnadshållningen.
Det misstag som görs när man reducerar den politiska ordningen till att enbart handla om marknaden och dess relationer liknar den revolutionära socialismens misstag, i det att man reducerar politiken till en fastställd plan. Edmund Burke motsatte sig i Reflections on the Revolution in France vad han kallade ”geometrisk” politik — den politik som ställer upp ett rationellt mål och utformar en kollektiv process för att nå det, och därefter mobiliserar hela samhället att stå bakom resultatet. Burke såg samhället som en gemenskap mellan de döda, de levande och de ofödda. Den princip som förenar samhället utgörs inte av något kontrakt, utan något som ligger närmare kärlek. Samhället är ett gemensamt arv för vilket vi lär oss att lägga band på våra krav, att se vårt eget deltagande i det som en länk i en kedja av givande och tagande och att förstå att de goda ting som vi ärver inte är våra att slösa bort. Vi länkas samman med de som gav oss det som vi har idag genom en linje av förpliktelser. En linje som förlängs i och med omtanke om de som komma skall. Vi intresserar oss inte för vårt samhälles framtid genom fiktiva uträkningar av kostnad-nytta, utan mer konkret, genom att se att vi ärver förmåner och sedan lämnar dem vidare.
Burke kritiserade revolutionärerna för att utgå ifrån att de hade rätt att spendera alla tillgångar på att ta sig ur en kris de själva orsakat. Skolor, kyrkor, sjukhus — institutioner som grundats av de numera döda till gagn för deras nästkommande — exproprierades eller förstördes. Resultatet blev att samlade besparingar förintades helt, vilket ledde till enorm inflation, ett kollapsat utbildningssystem och att de traditionella formerna av social och medicinsk omvårdnad gick om intet. På detta sätt leder förakt för de döda till ett fråntagande av medbestämmanderätten för de ofödda. Detta är kanske inte en oundviklig följd, men mönstret har upprepats under alla de revolutioner som har följt på den franska. Genom sitt förakt för dem som lagt grunden till det som är, har revolutioner systematiskt förstört det sociala kapitalet, och alltid har revolutionärerna försvarat sig med oklanderliga utilitaristiska resonemang. Homo oeconomicus sätts till världen utan något eget socialt kapital och förtär allt som kommer i hans väg.
Burke menade att samhället bygger på de relationer som formas och görs starka genom känslor som lojalitet och tillgivenhet, och att dessa relationer enbart kan byggas underifrån, genom direkt interaktion mellan människor. Det är i familjen, i lokala klubbar och föreningar, i skolan, på arbetsplatsen, i kyrkan, på regementet och på universiteten som folk lär sig att interagera som fria individer, ta ansvar för sina handlingar och hållas ansvariga av sina grannar. När samhället organiseras från ovan, av revolutionära diktatorer eller opersonliga påbud från diffusa byråkratiska organisationer, upphör ansvarsskyldigheten inom den politiska ordningen och i samhället i stort. Ovanifrån-styre föder oansvariga individer, och statens konfiskering av civilsamhället leder till en utbredd ovilja bland medborgarna att handla självständigt överhuvudtaget.
Om skribenten: Motpol
