Vi berörde häromdagen Guillaume Fayes Sex and Deviance, där han gör gällande att uppvaktning och romantik varierar mellan olika kulturer. En intressant studie tycks bekräfta hans tes vad gäller något många svenskar ser som allmänmänskligt, närmare bestämt den romantiska kyssen.

En grupp antropologer har studerat 168 olika mänskliga kulturer genom tid och rum, och funnit att de flesta av dem inte tycks ha ägnat sig åt romantisk-sexuella kyssar. Skillnaderna är betydande. Så ägnar, eller ägnade, sig ingen av de 10 studerade centralamerikanska kulturerna åt fenomenet, medan däremot alla de 10 kulturer i Mellanöstern som studerats gjorde det. Överhuvudtaget tycks den romantisk-sexuella kyssen vara ett eurasiskt fenomen, vanligast i Asien, Europa och Mellanöstern och mer sällsynt i Afrika och Sydamerika. Nordamerika och Oceanien befinner sig någonstans mittemellan.

Antropologerna har också indelat de kulturer de studerat i kategorierna egalitära, stratifierade och komplexa stratifierade. De förstnämnda utgörs bland annat av jägar- och samlarfolk, och här är kyssandet mycket sällsynt (med undantag för de arktiska folken). Det blir vanligare i mer stratifierade samhällen, författarna misstänker att detta kan bero på att här finns eliter som utvecklar ideal kring förfining och ritualiserat förspel. Mer evolutionära teorier fokuserar på kyssandets betydelse för att bedöma om en partner är frisk. I vissa samhällen kan testet i sig dock vara farligt, och ett sätt att smittas. Slutsatsen är i varje fall att den romantiska kyssen är en relativt ny företeelse, och att den inte är universell.

Sammantaget är det i varje fall intressant kuriosa, och en introduktion till området HBD/Human Bio-Diversity.

Vi finner studien här:

American Anthropologist

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.