Sinnet blir kaotiskt och ganska otyglat av ett tvivelaktigt leverne i en alltför tvivelaktig värld. Burdusa och lekfulla aktioner för oss inte framåt, vi bara står och stampar i askan av den brinnande världen. Tankens enastående kraft kan dock åstadkomma mycket, men för det krävs djupgående initiering i moderjordens mysterier som endast är ämnat för några få.

Men realpolitik då? Nej, det vill Nordanvind inte längre befatta sig med. Temporära förhållanden är endast i vissa avseenden intressanta. För det mesta är de tämligen osmakliga och blir betungande för själen i onödan.

Var människa som ämnar engagera sig i en stor kamp bör först rannsaka sig själv och utröna sina fördelaktigheter, men framför allt sina brister. Alla måste också forma en personlig grund att stå på, som ej kommer att kunna brytas så lättvindigt som jag vill hävda att fallet är i nuläget med en majoritet av de som säger sig stå för en ”radikal kamp”. Den största kampen är inte mot en yttre fiende utan mot dig själv, dina egna tillkortakommanden och din egen jävla värdelöshet! Förändringen måste först komma inom oss själva, annars är hela själva ansträngningen meningslös och i sanning ett obrukbart verktyg för en anständig ny eras herrar.

För övrigt så vill mitt hela väsen vråla mot undermänniskorna: Vet hut, och må er tid snart vara slut!

Om skribenten: Michael Nordlind

Michael Nordlind är radikal romantiker, estetiker, tribalist och indoeuropeisk hedning. Han önskar se en global mångfald och är därför starkt kritisk till den nuvarande utvecklingen där världens olika folk och kulturer är på väg att utplånas och ersättas av en enfaldig och själlös konsumtionskultur. Han inspireras av filosofer och författare som Friedrich Nietzsche, Julius Evola, Ernst Jünger, Yukio Mishima och Nikanor Teratologen och uppskattar människor som går sin egen väg utan ett behov av att passa in i någon snäv mall.