Inifrån vakttornet – kort om Jehovas vittnen

Kristendom, Religion, Samhälle

Påskfirande i okänd öken

Undertecknad hade en märklig men intressant påsk. Den firades nämligen med 150 kvinnor och män i rikets sal.

Som nyfiken slog jag gärna följe med en bekant för detta firande, och för att se vad som egentligen hände innanför de beryktade väggarna. Det är nu några månader sedan men tack vare ett balsamerat minne så kommer jag tydligt ihåg denna dag.

Det ligger mer eller mindre kodat i mitt DNA att vara en ytterst kritisk person, något som får uthållighetens vågskål att brista för många, men det var inte riktigt vad som skedde under denna påskafton.

Mitt mutter och gnäll på vägen dit tog en annan tur när jag såg män och kvinnor som – i kontrast till de man oftast möter på krogar, gator och torg – faktiskt var män och kvinnor. De var välklädda, mindre blyga och levde genom den kända svenska artigheten. Efter att ha introducerat mig själv till en mängd yngre, liksom äldre vittnen visade en gentleman i kostym mig till min stol. Jag log brett när jag såg kvällspressens imaginära rubrik: Här möts nyfascisten och sektmedlemmarna.

Mina ögon seglade åt alla horisonter och upptäckte snabbt att det var en etniskt svensk skara som hade samlats denna afton, med undantag för en handfull människor av utländsk härkomst.

Aftonen började med att en av kvällens predikanter hälsade oss välkomna och tackade för uppslutningen. Vi bad med sänkta huvuden och stämde upp i sång av diverse psalmer. Jag fick av en trevlig äldre man hjälp med att hitta rätt stycke på rätt sida i deras bibel. Därefter blev vi introducerade till Kristus lidande och synderna han övertog från mänskligheten. Vid detta tillfälle gjorde min huvudvärk sig påmind och min vän var snabb med att påpeka att det var satan som inte uppskattade att jag befann mig i rikets sal. Strålande, nu har jag ännu en sak att gå och tänka på – sa jag tyst för mig själv.

En kort paus trädde i kraft vilket erbjöd mig gyllene tillfälle att tala med ett flertal vittnen som var nyfikna på vad jag var för typ. Ordet typ var nog förövrigt även det de kallade mig för när de satte sig i sina bilar efter firandet.

Liksom de flesta amerikanska produkter kommer Jehovas vittnen, tillsammans med hela den primitiva kristendomen, i empirisk förpackning. Denna gång var det Charles Taze Russel (16 februari 1852 – 3 oktober 1916) som tog patent på Gud och öppnade upp världen för bland annat Jehovas vittnen, genom sin revidering och avskalning av guds ord. Det empiriska märktes tydligt när jag försökte smyga in övergripande metafysiska perspektiv på ovan. Det var återvändsgränder jag sprang in i. Det som var tänkt att bli trevliga meningsutbyten blev snabbt förvandlade till debatter, och dessa personer kunde sin bibel. Det fanns ett citat för varje tillfälle.

Väl tillbaka på våra platser var det dags för de fåtal utvalda att dricka Kristu blod. Här fanns ett fragment av något som kan liknas vid äldre elitism. De utvalda valdes inte ut på måfå. Man var tvungen att känna sig utvald i hjärta och själ för att komma till himmelriket efter Harmageddon, och i salen fanns det ett par stycken som kände sig starkare och större. De kände sig utvalda. Det är så hierarkin inom Jehovas vittnen fungerar på det lägre planet. Vinstplanet finner vi i en större byggnad i New york.

Vi fick vinet att ambulera från hand till hand, tills alla i salen fått skåda Kristu blod, för att sedan drickas av de utvalda. De korta sekunder jag höll vinet i mina händer så tyckte jag känna att det var något annat än Kristu blod. För mig var det blodet av myggor, mätta på människans livsförakt.

När kvällen avrundades så kom en utav arrangörerna fram till mig och började tala om bibelstudium. Något jag gärna gick med på men på grunderna att min kritik skulle vara välkommen och att jag endast gör det för intressets skull. Jag betonade även att jag inte skulle komma att underkasta mig deras tro. Jag presenterade mig kort och gott som en sökare. Det mottogs inte väl. han lämnade mig och gick till sina bundsförvanter. Han korsade händerna för att sedan slå dem åt vars en riktning. En tydlig gest av att det fanns något negativt med min gestalt som han förmedlade till sina bröder. Jag var inte längre intressant för dessa herrar. En äldre kvinna kommer fram och skakar mig hand och försöker inleda en konversation med mig men blir avbruten av en utav dessa män för något uppenbarligen viktigare. Jag förstod dem. De behöver sina höga murar för att försvara vakttornet. De behöver sin legitima integritet skyddad från skadliga element i ett fördömande Sverige, 2016.

Från ett traditionalistiskt perspektiv

Manifestationen av kärleken mellan Gud och människa var tydlig, men om hela produkten var metafysiskt korrekt eller ej är inte upp till mig att avgöra. I sin helhet var aftonen en annorlunda betraktelse av livet.

Från ett utomstående perspektiv så kan Jehovas vittnen som organisation liknas vid en flykt från modernitet och liberalism, the great escape. Men vad som händer sen med dessa vittnen är en annan fråga. Godheten finns där men logiken i den stora flykten är illa genomtänkt.