Förlaget Arktos har under flera års tid gjort en unik insats genom översättningar av bland annat Julius Evola, Alain de Benoist, Aleksander Dugin och Guillaume Faye till engelska (liksom min egen Ur ruinerna). Utgivningen har haft en betydande bredd, men översättningarna av företrädare för traditionalismen och den franska nya högern har gjort avgörande idétraditioner tillgängliga för en större publik. Evola med flera är värdefulla representanter för en genuin höger, en höger som har en genomtänkt analys av den moderna världen och ett genuint alternativ till den. De befinner sig bortom både föränderlig ”borgerlighet” och lika skiftande ”vänster”. Genom sin djupare kritik av modern kapitalism, egalitarianism, folkutbyte, materialism, byråkrati, konsumism och annat är de samtidigt svåra att kategorisera enligt den mer samtida ”höger-vänster”-dikotomin, de kan lika gärna beskrivas som ”sann höger”, ”bortom höger och vänster” och ”djuphöger”. Det sistnämnda för övrigt en term som kretsen kring Arktos inte myntat men väl populariserat. Tänkare som Faye med flera erbjuder också något vår tids etablissemangskritiker ofta saknar, ett intellektuellt helgjutet och attraktivt alternativ till den hegemona ideologin. Den som läst både Evola och Marcuse drar snart slutsatsen att Evola är överlägsen och bland annat rör sig på en högre antropologisk och historisk nivå, den som läst Klages och Adorno konstaterar att Klages är originalet. När kampen om Aftonlandets framtid rör sig in i nästa fas, med allianser mellan vanligt folk och delar av mellan- och elitskikt, är sådana alternativ och analyser viktiga. Både för att attrahera nya grupper, för att forma en kontrahegemon miljö och för att sprida en förståelse av sådant som konfliktens aktörer och dess historiska dimension.

Det innebär att det var sannolikt att Arktos skulle hamna i skottlinjen. Förlagets respektabla och kvalitativa karaktär gör det svårt att hitta några egentliga anledningar att angripa det, men sådana anledningar används inte alltid längre. De var alltid svepskäl som riktades mot den ena sidan i konflikten, numera behövs de ofta inte ens. Arktos har utan förklaring stängts av från sin distributör, vilket innebär att ett flertal titlar av bland annat de Benoist nu bara finns tillgängliga som e-böcker. Även frånsett den politiska aspekten är detta idé- och litteraturhistoriskt beklagligt.

Samtidigt har det politiskt motiverade angreppet kontrats med en delvis modifierad strategi från Arktos sida, en strategi som förefaller lovande. Dels verkar man för att göra böckerna tillgängliga igen, dels uppdaterar man Arktos bland annat till en tidskrift med läsvärda artiklar online. Med namn som Robert Steuckers, Kerry Bolton, Ricardo Duchesne, Alexander Wolfheze och många andra har man samlat flera intressanta tänkare och skribenter. Motpols läsare torde känna igen vår svenske Daniel Friberg, bland annat Motpolgrundare och VD för Arktos, som en garant för kvalitet.

Sammantaget rekommenderas varmt ett besök på Arktos, liksom möjligheten att stötta ekonomiskt och få tillgång till exklusivt material genom att teckna en prenumeration.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.