Reflektioner kring polisregister

Okategoriserade

I dagarna har ett mediadrev rasat kring existensen av ett polisregister med namnet ”kringresande”, där polisen ska ha samlat släktskapsuppgifter avseende flera tusen romer. I registret har både avlidna och spädbarn funnits med. Detta har presenterats som ett tydligt exempel på rasism riktad mot romer.

Att romer reagerar på detta med stor kraft är inget att förvånas över, mot bakgrund av de romska gruppernas ofta traumatiska historia och hur det presenterats i media. Vad som är mer intressant är hur debatten förts i ett icke-romskt medialt och politiskt etablissemang. Bristen på sammanhang har här varit tydlig, man behöver inte hysa fientliga känslor mot romer för att inse detta.

Individ och stat eller släkt och heder

Man kan till att börja med identifiera två sociala logiker, vars existens delvis förklarar det omdiskuterade registret. Vi har här en modern svensk logik, där samhället består av individer med begränsade lojaliteter mot alla utanför den närmaste kärnfamiljen. Detta är den outtalade grund på vilken det svenska samhället är uppbyggt, inklusive vår rättsapparat och känsla för rättvisa. Samtidigt har vi en social logik där individen ingår i en större släkt, där starkare lojalitet inom släkten och hederskänslor är ett faktum. Som traditionalist är det svårt att avfärda den senare logiken som sämre än den förra, oavsett hur man värderar den är den mer utbredd bland ett antal etniska minoriteter än bland etniska svenskar (man kan dock anta att även en del religiösa samfund tangerar den bland de senare). Detta gäller bland annat romer, även om det även här rör sig om ett antal grupper och individer med stor variation sinsemellan.

Det är mot denna bakgrund man bör förstå det ovan nämnda registret, liksom reaktionerna på det. Positiva följder av den släktbaserade logiken är en vilja att ta hand om sina nära och att agera på ett sätt som uppfattas som hedervärt. Potentiellt negativa följder av den är blodsfejder och brott riktade mot utomstående (den hugade kan själv identifiera potentiellt negativa effekter av den individbaserade logiken, en ledtråd är totalitarism och utrotningspolitik, riktad bland annat mot just romer). När polisen i sitt arbete stöter på exempelvis en blodsfejd kan det vara av intresse att veta vem som är släkt med vem. Detta har presenterats som förklaring till existensen av registret, även om det är en förklaring som inte fått medialt genomslag.

I förbigående kan man också nämna att Östeuropas romer tillhör de grupper som drabbats hårdast av realsocialismens fall och förlusten av nationell suveränitet för dessa länder. Under realsocialismens era hade de ofta arbeten och en mer eller mindre framgångsrik process av integration pågick, idag har arbetstillfällena försvunnit. Om detta skriver dock svenska medier inte mycket, det intressanta är som vanligt kultur och ideologier snarare än klass och politisk ekonomi, ”rasism” och annan symbolpolitik snarare än realpolitiska frågor. Det är även därför ett polisregister i Skåne tycks ha fått större medialt genomslag än avslöjandet att Sverige samarbetar intimt med NSA:s övervakning och sammanställande av betydligt mer omfattande register.

Anti-auktoritära auktoriteter

Nära kopplat till denna tendens är det anti-auktoritära sentiment som kan identifieras i de mediala reaktionerna på registrets existens. Den moderna ”vänstern” riktar sig i hög grad inte mot strukturer, utan mot enkelt avgränsade symboler för en svunnen tids auktoriteter. Här har vi ”överklassen” vars barn går på Lundsberg, vi har kungafamiljen, och i viss mån inhemska religioner som svenska kyrkan, och det som kallas white trash. Vi har också polismakten, vars medlemmar förutsätts hysa diverse reaktionära fördomar.

Detta försätter polisen i en något absurd situation, där uppdragsgivaren inte uttrycker tillit för dess arbete. Tvärtom har ledande politiker, långt innan alla fakta om registret över ”kringresande” är kända, offentligt gått ut och tagit avstånd. I ett samhälle där media har en betydande makt kan det vara på sin plats att påminna sig Pasolinis summering av konflikten mellan ”radikaler” med borgerlig bakgrund och poliser med mer folklig bakgrund:

policemen, sons of proletarian southerners, beaten up by arrogant daddys’ boys

På Pasolinis tid rörde det sig om handgripliga våldshandlingar, idag oftare om verbala angrepp, men tendensen är densamma. De ”radikala” medlemmarna av den nya klassen och de ”snattrande klasserna” i media och politik känner ofta en instinktiv motvilja mot poliser. När ett register med titeln ”kringresande” upptäcks påverkar detta hur det presenteras. Utan att förfalla till apologetik av företrädarna för statens repressiva funktion kan man konstatera att det ibland torde vara förvirrande att vara polis. För den som vill veta vad som händer när polisen är så osäker på vad media godkänner att den misslyckas att utreda brott, vad som händer när symbolfrågor blir viktigare än realpolitiska frågor, hänvisas till en internetsökning på ”Rochdale grooming trial”.

Vidare läsning

Anti-auktoritära auktoriteter
Media som icke-demokratisk struktur